Gräset är klippt, bilen är städad, skall ta fram väska/bag och börja plocka i lite prylar i kväll.

Gick en ordentlig skogsvända på förmiddagen.

Medan jag gick där och filosoferade och vännerna jagade varandra ut och in mellan granarna, dök plötsligt några minnen upp i tantens huvud - var kommer de ifrån?

En dag när jag gick med min schäfertik Cara och airdalehane Zorro, i skogen hemma i Smedslätten, sprang Cara plötsligt  in i skogen en bit och började vrålskälla. Jag blev helt paff, Cara gick aldrig mer än några meter ifrån mig, gick alltid lös, jagade inte, gick inte fram till varken folk eller hundar om hon inte fick "varsågod" från mig.

Gick efter och vad får jag se? Jo, Cara har ställt en älg!!!Jag blev jätterädd (vi talar här mitten av 50-talet och jag var 13-14 år), backade, band upp Zorro och gick tillbaka till älg-hundekipaget.

Ropade på Cara men se den här gången var älgen roligare. Jag gick fram på darrande ben, fick tag i Cara och talade strängt till henne.

Jag  såg hur hon liksom vaknade upp "oj, är du här" och så följde hon med mig. Älgen stod som naglad i marken , sänkt huvud och bara råglodde på oss - den var väldigt nära.

Snabbt som ögat fick jag loss Zorro, vände och sprang i full fart därifrån med båda hundarna. Jag kanske inte skulle ha sprungit men inget kunde ha hindrat mig just då:0)

En annan gång - jag gick på ungefär samma ställe, i den s k Storskogen i Smedslätten. Var halvvägs till Solviksbadet, det var ganska sent - plötsligt kommer en karl gående bakifrån och säger något till mig, kommer närmare och tar tag i min ena jackärm. Då agerar Cara!

Vrålade till, rök på karlen och nafsade efter hans byxben. Han blev helt stel, vände om och sprang åt andra hållet. Duktig hund!

Jag stod där med bultande hjärta, jätteskraj men så glad att jag hade Cara med mig.

Hade karln´varit ute i hederligt ärende hade han säkert stannat kvar och blivit förbannad över Caras påhopp - men förmodligen hade han inte alls hederliga avsikter.

Snälla, rara Cara, det var enda gången i hennes 12-åriga liv som jag såg henne bli förbannad på en människa - hon kände att här var det tokfel!Zorro var ju en djefvul med hanhundar (han kallades inte för inte för "airdaleterrorn" i familjen:0)

När han någon gång lyckades  mucka gräl med någon hanhund - blixtsnabbt gick Cara emellan, morrade, raggen på ända, båda hanhundarna la genast ner projektet....

Hon var en fantastisk hund!

Här är polarna på klubbben - pustar ut efter en tur i skogen.