Slapp morgon och förmiddag.

Klev som vanligt upp vid 5-blecket och släppte ut vännerna. Olyckligtvis råkade Mickel passera utanför staketet precis då. Hippie gormade som en varulv, men jag fick väldigt snabbt tyst på henne.

Västgötarna hann bara med ett litet "bjäff", innan morsan satte stålögat på dem.

Stina och Bitte fixade fort en liten morgonskvätt, men se Hippie, hon vägrade! Har jag hutat åt henne, så ska det inte kissas - basta! Hon står och glor rakt ut, kastar en sur blick på mig ibland.

Jag försöker muntra upp henne, tiddelipommar och piddelidejar, men icke!Ok, då går vi väl in då.

Mat delades ut, åts med god aptit, jag drack thé, bläddrade i DN, kände att sängen ropade på oss - släppte glatt kvittrande  ut Hippie igen - tro inte det.......

Om det så skulle spruta ur ögonen på henne så skulle hon inte kissa!

Senaste gången jag såg henne göra detta var 18 30 i går kväll....

Men all right, damen hade fått alla möjligheter och var hon tillräckligt nödd och tvungen så skulle hon ha kissat.

Vi klev upp igen lite efter åtta, mandrom öppnade altandörren, givande alla tre möjlighet att besöka toan. Ingen var intresserad....

Hippie låg utsträckt på mattan framför dörren, med viftande svans och utstötande små pip, blev gullad med,  men visade inte en tillstymmelse till behov av att gå ut.

Dusch, hårtvätt, kaffe med lite korsord och så åkte vi till skogs.

Gick ca 40 minuter i skogen,vännerna hade jättekul, jagade varandra och for runt -  precis innan vi var tillbaka till bilen sänkte Hippie häcken, satt blick stilla, stirrande ut i rymden en bra stund - herregud, hur klarar hon det?

Men det är bara att låta henne bestämma själv - ge henne alla möjligheter och så strunta i vad hon gör eller inte gör.

Regnmolnen har hängt lågt hela dagen men ännu inte kommit sig för med att läcka.

Klippte gräsmattan på baksidan - tänk så mycket en klippt gräsmatta gör åt hela trädgårdens "image" - ser så himla prydligt ut plötsligt :0) - även om det behövs kantklippas och göras andra saker.

Min snälla granne har klippt hela min "appellplan" utanför tomten - du är så hjälpsam du Ulf!

Tur att jag kan hjälpa dom med post och vattning när dom är borta.

Kardade och kammade både Hippie och Stina ordentligt - båda fäller, Stina mest. Hippie verkar ha lite kvar av valpullen och Stina ..... vilken underull! 

Bitte hoppade upp på bordet minst 10 gånger under pälsvårdande av Hippie och Stina - "jamen hallå! JAG DÅ"???

Borstade av henne också ett par gånger, visserligen syntes ingen skillnad, men Bitte kråmade sig  och log saligt "just det! JAG blir också borstad"!!

Hundmiddag och så kände jag att det skulle vara skönt med en bensträckare till. Vi åkte till Myra, larvade iväg utefter en skogsstig, vännerna lajade med varandra och mandrom hade satt på "kantarellspanet" (gav inte mycket kan jag söga).

Vi mötte en trevlig norrman med en lika trevlig, ung goldentik. Alla hundarna snodde runt och hälsade, Stina och Bitte körde sitt vanliga rejs "kommissarie Stina och konstapel Bitte" - värsta abborrfenan på ryggen, viktig min, undersöker den nya hunden, håller ett kort förhör, antecknar i blocket - och så är det klart - "ok, du är godkänd, kom så drar vi"!

Hippie var urlycklig över att träffa en långbening som ville springa, hon och goldenflickan for som projektiler i skogen, Bitte och Stina gnodde på några varv när de for förbi, viftade lite  med batongerna och skrek "Hallåååå där, nu kammar vi till oss, inte så fort , tack så mycket, vi hinner inte med"!!!Fast dom var inte många steg  efter...

Hippie och goldenflickan flinade bara och for vidare. Stina och Bitte övergick till blåbärsätande....

Så kom Hippie och fröken golden farande över stigen. Hippie har väldigt bra koll på sin kropp och på var hon är och vad som är i vägen, hur smidig som helst, kan undvika ett hinder med  ett par millimeter  - så icke goldentösen...

"Blam, kapow, thud"!!!  (som det stod i Fantomen och Stålmannen förr i tiden, när det small)

Fröken golden brakade rakt in i mina ben - tjohoo! Där for jag i backen - fanns inte en chans att hålla sig på benen med  en 25-kilos golden impact.

På något sätt så han jag se "smällen" och så att säga lät mig falla - landade på baken och korsryggen och tog inte emot mig med händerna - hade jag gjort det så hade det hela säkert slutat med minst en handledsfraktur.

Jaha! Där låg man i hela sin härlighet....

Den trevlige norske goldenägaren (ung, stark snickare - som tur var) blev alldeles förskräckt och hjälpte mig omedelbart upp.

Det tog lite tid, med min stela korsrygg är det totalt omöjligt att resa sig smidigt  - här talar vi baxa upp :0)

Nåja, ingen skada skedd, inget brutet, helt gångbar, om än lite stel (vilket jag naturligtvis dolde väl..)

Vi fortsatte neråt sjön, glatt samspråkande och med glada hundar farande runt - mandrom visligen noggrant kontrollerande var fröken golden var - men hon höll sig undan - fick väl en tankeställare  när det plötsligt föll en jätte över henne :0)

Ola norrman och hans goldenfröken skulle gå och bada, jag och mina vänner vände åter till bilen.

Nu har det gått några timmar sedan "the big bang" och jag känner inget annat än en liten stelhet i korsryggen - nema problema - värre har man varit med om.

I morgon är det sökträning kl 11 00  - inget ösregn tack!