Fina vädret i dag - sol och blå himmel, i varje fall några timmar, och fortfarande fruset på marken och vit rimfrost på träden.Vinglade omkring ute på gärdena med vännerna i skymningen - är fortfarande inte sams med min ländrygg, men behöver inte "stå under inflytande av droger". Man är ju ingen gasell i vanliga fall och med en stel och öm ländrygg blir man ännu klumpigare, speciellt när man går på gammal åkermark som är tämligen ojämn.Men det gör inget, det är så skönt att lufsa omkring där i splendid isolation och låta flickorna snufsa runt som dom vill, man ser på väldigt långt håll om någon nalkas och kan samla ihop gänget.

Tidigare i dag gick vi i Jungfrusundsskogen, då blev matte väldigt arg på Hippie. Vi rundade en krök och häpp, där kom en dam med en riesen hastigt uppdykande. Jag ropade förståss in hundarna, Bitte och Stina kom prompt, men Hippie!!!! "Hejhejhejhej, åhhh,såna´där svarta känner jag, hejhejhejhej"... Hela hon gick i krum och svansen for i vida svängar.

Som tur var var det en snäll hanhund, d v s han var snäll mot tikar, men det hade tydligen inte varit lika kul om Hippie varit hanhund.Himla jänta! Jag vred om örat på henne och läste paragrafer, men hon verkade inte nämnvärt tagen.Detta måste stävjas! Är vi på tillräckligt avstånd, det behöver inte vara så himla långt, så vänder hon snällt och kommer till mig, men det här var för nära och för lockande.

Riesenpojken nosade lite extra på Stina och hon fullkomligt exploderade av ilska - jag hutade åt henne, så där behöver man inte ta i för en liten nosning. Matte talade då om att han var kastrerad och att fler tikar har uppfört sig så mot honom.

Det är ett märkligt fenomen. Det bor en blandras, siberian husky och "någonting", spansk gatuhund ,i ett närliggande område, han är kastrerad och både Bitte och Stina är rabiata när de möter honom - uppför sig aldrig så mot andra hundar, oavsett kön eller ras.Undrar vad det är med kastrater som utlöser denna illvilja?

Beträffande Hippie får jag rigga lite "sittaschoner", i skogen ovanför klubbstugan t ex, får arrangera möten med hundfolk där, så att jag kan lära damen mores. Hon kan råka illa ut, och vi kan också möta någon som har en jobbig hund, där ägaren sliter sig blå för att hunden skall uppföra sig vid möten - då önskar man inte precis att få en flamsig lösspringande hund på sig.

 Nu är skinkan klar, griljerad och fin, smakade så gott, så gott.Kl 18 00 kommer bästa polarna, då skall vi traditionsenligt avsmaka sagda skinka, sill och lite till, med lilla nubben och julöl - mums! Jag är glad att jag inte ätit något julbord, allt blir mycket godare då.

Hmmm! Nu har jag fått gå in och redigera texten igen. Är det fler som märkt att, oavsett hur mycket "luft" man lägger in i texten, så blir det bara ett enda stort sjok när man lägger ut inlägget på nätet?

Man måste logga ut och sedan in igen och redigera - irriterande, skall nog maila vederbörande och höra varför det är så här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...