Dagens promenad på Skytteholms golfbana var inbringande - den och förra promenaden där har resulterat i ca 60 bollar!

Jag ger dem till två hängivna golfspelare som jobbar på min lokala bensinmack. Jag har plockat bollar sisådär en 5-6 gånger och nu har det nog blivit ett par hundra bollar. Folk måste slå bort en förmögenhet varje säsong.

Det är lite som att plocka svamp :0) Man går där, blicken sveper över ruffen och så AHA, en boll! Bara man hittar en hittar man ofta fler. Ibland hittar jag dem, ibland hundarna.

Vi var helt ensamma på golfbanan i ca 1 1/2 timme, då började vi dra oss mot bilen. Plötsligt såg jag en dam på långt håll, det såg ut som om hon tränade uppletande eller något med sin hund, så jag kopplade mina vänner och traskade på.

Vi passerade damen med hund (springer spaniel) ganska nära och då såg jag att hon hade ett brutet gevär hängande över armen, ca 100 meter ifrån henne stod en karl, med likaledes brutet gevär (vet inte om det heter brutet gevär, men ni hajar nog vad jag menar, knallpåken var inte skjutklar om vi säger så).

Visste inte att man får jaga på golfbanor? Det brukar finnas varningsskyltar om jakt pågår, men jag såg inga vid den lilla parkeringen där min bil stod.

Tur att jag fick syn på dem...

Stannade vid Coopen och handlade. Coopen ligger vid ett litet, med betoning på litet, torg, där det finns ett gatukök/pizzeria och ett par andra affärer. När jag kom ut ur affären med mina kassar, ser jag en yngling, vid pass 12 bast, stå och mycket spänt titta ner på gräsplätten som finns vid ena sidan av torget, plätten är ca 4 meter från min bil. Det ryker vid hans fötter och så - svisch - åker en smällare iväg, tjuuuuter och så smäller det som bara h-ete. Eftersom torget delvis är kringbyggt med hus så ekade det fint!

Jag spände ögonen i gossen och väste "DU! Det sitter tre hundar i den där bilen, som står 4 meter ifrån dig! Du tuttar inte på en till - LÄGG AV"!!

Jag måste ge honom kredit för att han inte såg ett dugg uppkäftig ut, utan faktiskt såg lite skraj ut, sneglade mot min bil och sa "jajaja"... och så dröp han iväg.

Plockade in mina kassar i baksätet i lugn och ro, gick så till bakluckan och öppnade den - tre par ögon tittade lite förvånat på mig, Bitte och Stina satt upp och Hippie låg utspilld - "jaha, och här kommer du, vad önskas"?

Puuhhh! Ingen reaktion, tack för det.

Jag minns en gång för ett antal år sedan, i Ekerö centrum, tre gossar smällde med knatterband och vad f... de nu heter, det ekade och small mellan husen.

En liten cavalier king charles spaniel stod bunden vid en stolpe - fullständigt hysterisk av skräck, snodde, pep, darrade ,gnydde.

Jag blev vansinnig! Haffade grabbarna och läste lusen av dem - talade om hundar, gamla människor, personer med krigsupplevelser - you name it!. Killarna krömp ihop lite, då pekade jag på den lilla hundstackaren och sa "ser ni hunden där , hur tror ni den mår nu VA"?  Då säger den ene killen "det är min hund" - där var det väldigt nära att jag burit hand på ett främmande barn....

Jag hejdade mig dock och fick honom att pronto gå och hämta sin hund och gå hem med dem - vilka små idioter!!!

Och vilken koll har deras föräldrar?