Animal planet och djurpolisen i Houston?

Nej - Ljusdal i Sverige!

- Det var avföring överallt. Hundarna var så törstiga att de slickade snön av våra stövlar, säger han till Ljusdals-Postens nätupplaga.
Ingen hund var i så dåligt skick att den behövde avlivas. I stället har nu samtliga transporterats till ett hundpensionat för att återhämta sig.

Stackars djur! Självklart ligger någon form av personlig tragedi bakom, men det gör det inte lättare för djuren... Måtte de inte komma tillbaka till ägaren.

 Jobbade  några timmar i dag, alltså blev det lite tidigare promenad med vännerna i morse (fast jag började inte förrän 09 30 - pensionärens privilegium :0) När jag traskade iväg över fältet med hundarna skuttande runt benen, undrade jag var det var som kändes annorlunda???

OJ! Det regnade inte! Fantastiskt. Som vanligt trevligt att träffa jobbarkompisarna och dessutom var det lugna gatan i dag, inga upprörda samtal eller förtvivlade personer, gick därför att få en hel del skriverier utförda.

Hem och tryckte i mig lite yoghurt och en macka. In med hundarna i bilen och så åkte vi till Skytteholms golfbana. Jag gick med väldigt lång hals och spanade över greener och ruff - tomt! Hippie höglöper och Bitte är på god väg, inga problem att låta dem springa lösa, men jag vill nog koppla åtminstone Hippie när jag ser en annan hund. Första löpet, jag vet inte hur jag kan lita på henne - förmodligen inte alls :0) med tanke på damens "rävdrag". Vi knallade runt i ca en timme och jag såg bara två hundar + matte på väldigt långt håll, mina hundar reagerade inte alls på dem.

Hann med en kopp thé hemma, så var det dags att hämta Eli på dagis, i dag var Sam och Lisa hos sin mamma efter skolan. De bor ju 14 dagar hos vardera föräldern och det fungerar mycket bra. Pernilla är alltså "riktig" mamma till Eli, men Sam och Lisa är hennes bonusbarn och hon är helt enastående med dem, kärleken är ömsesidig.

Hemma igen fick hundarna mat och släpptes ut en stund. Eli satt i köket och ritade lite, men ville sedan titta på Disney channel.

 Det gjorde ha i vardagsrummet, jag var i köket och började med maten. Efter en liten stund hördes små nödpip från Eli, alla tre hundarna fullständigt belägrade honom i soffan, han syntes knappt under dem - dom är verkligen hopplösa! Alla tre skall vara så nära honom som möjligt och gärna tvätta all synlig hud - fåntrattar! såg till att Eli fick frid i soffan och höll ett öga på fyrbeningarna medan jag fortsatte med maten. Hippie föärsöker gärna via ålning meddelst hasning ta sig upp i soffan igen och sakta krypa fram mot Eli, men jag brukar hinna före och väser åt henne - då rinner hon ner ur soffan med en min som säger "jag går mot döden vart jag går"...hon liiiiider....

Så småningom lägger hundarna ner "rå om Eli"-projektet och han kan röra sig runt i rummen utan att behöva ha intimkontakt med gänget. Då brukar Eli ta kontakt själv, d v s han plockar upp bollar eller märgben från golvet och bjuder hundarna på - dom tar snällt emot och håller pliktskyldigast  i vad det nu är han ger dom, åtminstone några sekunder.

Efter en liten stund tröttnade Eli på detta och vi övergick till att titta på Bolibompa, tills pappa Janne kom och hämtade Eli.

Men först tyckte Eli att han kunde fixa lite med farmors adventsljusstake - det tyckte INTE farmor!

Nu skall jag försöka göra lite nytta här hemma. Sådana här dagar, när jag både jobbar och har barnbarn, bara försvinner som en fingerknäppning.

Det låter något va :0) "Både jobbar och...." Jobbar 2,5 timmar och hämtar barnbarn 15 30 - men ändå, dagen bara försvinner.

Tänk då, när man verkligen jobbade, ungarna kom hem, det skulle has mat, det skulle övarvakas läxläsning,det skulle skjutsas till olika aktiviteter ibland,  man skulle fixa tvätt m m och allt inför nästa dag  - och det gick ju bra :0)