.. jamen det var väl ett tjatande då :0)

Det är nu en gång så att jag är så förtjust i julen - totalt, obotligt,barnsligt - går inte att göra något åt. Det börjar ploppa upp lite jultankar i slutet av oktober, det liksom skuttar till lite inombords och jag känner en lukt av apelsin,hyacinter, nejlikor,lack....Gillar dock inte det här tilltaget med att julhandel och julskyltning skall smygas in tidigare och tidigare. Första advent är ok, men november - icke!

Började fundera över hur jag har firat julen hittills under mitt leverne - visade sig att jag med väldigt få undantag firat julafton  i mitt eget hem.Ända tills jag gifte mig firades julen i mitt föräldrahem (jag flyttade först när jag gifte mig), därefter har vi de allra flesta  år firat julafton hemma hos oss, d v s hos Peter och mig.

Undantagen är de otroligt fina julaftnar vi firat hos Bettan och Olle på Helgö - där jag skall vara även i år.

Mina föräldrar gick bort 1969, med knappa sex månaders mellanrum, Peters pappa gick bort redan 1957 - kvar fanns Peters mamma - och hon firade gärna julen hemma hos oss.Inga problem alltså, med "vem skall vi vara hos i år"?  Farmor hämtades tidigt på julafton och stannade hos oss till juldagen.Jag har haft förmånen att ha en otroligt fin och vänlig dame till svärmor - trots att Peter var enda barnet och jag kom och "stal" honom , umgicks vi nära och flitigt under alla år - och snällare farmor får man leta efter.

Det kommer minnen.... Jag tog körkort 1970, väntade då Janne, Bettan blev 3 år i mars det året och jag hade ett dagbarn som var lika gammalt  - lilla Karin,som numera nästan  är mer som Bettans syster.

Gick på körskola i Vällingby, 2ggr/vecka a´45 minuter, vilket innebar att jag fick åka buss till Brommaplan, tunnelbana till Ängbyplan, gå en bra bit, med magen i vädret,  till farmor med Bettan och Karin. Lämnade flickorna där, åter till tunnelbanan, åkte till Vällingby, gick ner till körskolan, körde 45 minuter, till tunnelbanan, hämta flickorna hos farmor, till tunnelbanan etc etc tills vi var hemma på Ekerö igen.

Bettan och Karin hade guldstunder hos farmor, ofta hade farmor gjort pannkakor (med socker på ! Vadå kostcirkel :0) , packat dessa + saft och lite annat och så gjordes utflykt till en äng i närheten, där kungens får gick ibland.

Uppkörningsdagen råkade bli 2 dagar innan Janne föddes (visste jag ju inte då). Vi gjorde först teorin i någon lokal vid Brommaplan, när den var klar, gick vi på lätt nervösa ben ner till bilarna, som stod parkerade utanför. Vi var 3 stycken körkortsaspiranter i min bil, plus inspektören.

Den enda som finns kvar i minnet, var en vanvettigt nervös och hispig dam som då var i ca 55-årsåldern, det visade sig att detta var hennes 20:e (!) uppkörning - nej, hon klarade inte den heller!Inspektören tittade på min mage och frågade "var skall du ligga någonstans och när är det dags"? "Ja, ungefär när som helst och jag skall ligga på KS". "Då kör vi åt det hållet"......

Min egen uppkörning finns kvar i minnet endast fragmentariskt,  men uppenbarligen gick det bra och jag fick hämta ut mitt körkort, strax efter att jag kommit hem från BB.Körde då upp till Konsum och handlade - första gången ensam i bilen - vilken känsla :0)