...smällargalningarna  

Just återkommen efter promenad neråt sjön. Vi hann ca 50m hemifrån - då small första bomben!! Betydligt högre och skarpare än 9mm-pistolen man använder vid MH och bruksprov.

Alla tre vännerna travade i rad framför mig - tack himmelska stjärna att de är oberörda  - ingen av dem ens saktade av på stegen, totalt oberörda!

5-6 bomber till smällde av inom ca 5 minuter, men vännerna var helt obekymrade. Verkade som om det bombades ca 200 m till vänster om oss - men med öppna fält runt om så hörs det och ekar skapligt!

Undrar hur många stackars hundar som ligger och darrar nu - katter med för den delen!

När jag kom ut på grusvägen kollade jag noga åt båda hållen, kunde inte se några skjutglada ynglingar (f´låt men det är nog oftast den sorten som håller på) - hade jag sett några på vägen hade de fått med en livsfarlig kärring att göra om de haft några funderingar på att tutta på något så länge vi var i närheten.

Jag hade väl sagt som jag i våras sa till några typer som körde moped som galningar på denna smala grusväg, där det går vuxna, barn, hundar, gamlingar....

Jag ställde mig i vägen och dom vågade faktiskt inte köra på mig   - tog tag i den ena killens ärm och röt "vill du ha pannbenet inslaget???"  "vaddåra"....

"Lilla snorunge, tro inte att jag inte orkar och var helt säker på att jag törs - nu kör ni lugnt och stilla vidare och kom ihåg, jag vet hur ni ser ut och jag vet vilka mopeder ni har"!!!

Dom måste ju ha trott att jag var totalt galen - bra!!!!   Men dom puttrade iväg, väldigt långsamt och tittade bakåt flera gånger....

Har inte sett dom på den här vägen nån´mer gång och inte fått någon anmälan på mig heller....

Ibland är det effektivt att bli riktigt förbannad ........

Rekommenderad läsning:

http://kennet.skk.se/skk/innehall.aspx?ID=1039&Sprak=sv