I dag är det plötsligt flera plusgrader och regn!!!

Träning utbröt dock även i dag på klubben - samt obligatorisk fikastund efter pulsning på golfbanan.

Efter träning etc var vi tre strävsamma fruns som hackade bort is från yttertrappan och toatrappan samt sandade en hel del på parkeringen. Vissa partier fanns det sand på, men andra kommer att bli rent livsfarliga när det fryser på - vilket det skall göra redan i natt spörjs det.

Isigt underlag och den här tiden kommer mig osökt att tänka på mitt lilla äventyr för ca 10 åtr sedan - inträffade å nyårsdagen.

Kompis låg i influensa, jag tog hennes tre hundar och drog tills skogs så att hon kunde ligga och var sjuk i lugn och ro.

Inte en käft i skogen - alla satt hemma och tittade på Ivanhoe   

Vi knallade på....

Ca 1km från vovvarnas hem och matte hände det! Vädret hade varit precis som det är nu, snö, tö, lite mera snö och så kyla på det.

Alltså sk-thalt under snön. Swoooscch och sprattel! Där låg jag med vänster ben vikt inunder mig och tre hundar som tittade förvånat på människan som låg där och verkade totalt hjälplös.

När jorden slutat snurra och jag fick lite ordning på skallen insåg jag att här förelåg fibulafraktur samt syndesmosskada (duktigt va   ), men faktiskt så hade jag rätt skulle det visa sig.

Skenbenet var intakt, men vadbenet av, "tältade under huden" som det heter på doktorsspråk (på 35 år som läkarsekreterare hinner man lära sig en del, både på gott och ont). Det är alldeles sant som det sägs, det låter precis som när man bryter av en kvist, när ett ben går av.

Fotleden kändes mycket märklig, alldeles lös och ostadig.

Lyckades ta mig upp på benen - började långsamt ta mig tillbaka till kompisens hus.

Talade om för vovvarna att de var dödens lammungar om de drog - dom insåg stundens allvar och gick så himla snällt i koppel alla tre.

Jag kunde liksom markeringsstödja lite på vänsterbenet, hade rätt höga stövlar som tur var och hobblade på.

När huset var inom synhåll - då började det göra ont och yrseln började komma.

Klarade mig dock in - Peter kom och hämtade mig och så blev det S:t Göran nästa.

Vi var ju några stycken som råkat ut för frakturer den dagen....

Efter 8 timmar kom en klubbkompis i tjänst på akuten och si! då först kom jag in på röntgen.

Miss i nassen blev det operation - jag fick ryggmärgsbedövning (fick välja själv) - rätt hög var man vid operationen - minns att en sköterska skrattade gott åt mig - jag låg nämligen och gjorde skuggfigurer på den gröna duken som var uppspänd mellan mig och kirurgen i verkstaden (det lät som en verkstad....)

Somnade sedan gott och vaknade på avdelning morgonen efter med gips till knät och diverse märlor i fotleden.

När jag visat att jag kunde gå med kryckor, t o m i trappa, fick jag åka hem.

6 veckor i gips.......

Det gick åt många plastkassar vid promenaderna kan jag säga. Dom blev inte så långa men det gick utmärkt att hoppa omkring ute på fältet med kryckor.

Efter 3 veckor var jag utled på att vara hemma - började jobba igen (jobbade då på avdelning på sjukhus, bara halvtid) - och fick ersättning av FK för resor - kanonbra!

Så fort gipset kom väck tog sjukgymnasterna på jobbet tag i mig och lät mig få sjukgymnastik i reumatikerbassängen, 3 ggr/vecka. Det gjorde att jag fick tillbaka stabilitet och styrka väldigt fort.

Ja ja, så kan det gå......

Det var då jag skaffade min första mobiltelefon