..begav vi oss ut på idag, vännerna och jag.

Oxberget skulle bestigas - Ekerös K2 .

Oxberget - som givit namn åt mitt kennelprefix för en blygsam uppfödning av västgötaspets - ligger ca 1km från my place. Jag bor på Växthusstritan nr 1, går man till andra änden på -stritan, kommer man till en "flik" av Brunna Gärde, flanerar man över den och uppför en backe, så kommer man till Ox mountain.

Vi fuskade dock och åkte bil, ärenden skulle utföras efter bergsbestigningen.

Ställde bilen, stoppade kameran i fickan, tog ut vännerna i koppel och började bestigningen - vi befann oss nu på basstationen....

Kollade att mobilen fungerade - in case of emergency - proviant... nja , jag hade just käkat och vännerna hade fått lite godis - vi räknade kallt med att klara oss tillbaka till basstationen utan extra näringstillförsel - finns nyponbuskar, mossor och lavar på Ox mountain om det skulle bli riktigt illa...

Kämpade oss uppåt....

Syns inte riktigt på bilden men stigningen är brant och själva stigen knappt synlig...

Efter segt klättrande, varunder vi flämtande uppmuntrade varandra med käcka utrop - "gå på tjejer, vi ska klara det ", "kom igen nu brudar", "wow, lite till - jag ser toppen" - nådde vi mycket riktigt toppen av Oxberget.

Aj aj! Där kom jag underfund med att jag missat en väsentlig detalj - flaggan! - vi hade för h-ete ingen flagga att förankra på toppen....

Bara att svälja förtreten och i stället bildligen dokumentera vår närvaro på toppen av berget.

Aaaahh! Utsikten var värd mödan! Dessa vackra mälaröar

"Lake Malaren" åt ena hållet och  rikligt med skog åt andra hållet

Ville naturligtvis även plåta mina klätterkompisar..

Själv kände jag inte av någon syrebrist, men hur är det med er Stina och Bitte?

Kära nån´- Hippie verkar också helt oberörd, har hon månne "smygsyrgas" gömd någonstans i pälsen??

Kära små götar - ni måste lära er att inte hålla koll på precis allting!!! Men det är väl att tala för döva öron....

Efter att ha beundrat utsikten, kollat runt lite om det fanns någon annan nergång (det gjorde det inte), tagit kort, njutit lite av den vackra höstdagen, så började vi nedstigningen....

Vi gick igenom rutinerna, "alla håller ihop", "ingen går före", "lugn, framför allt lugn"!!!

Återigen - det syns inte på bilden, men det stupar BRANT neråt Den smala stigen var också täckt av mellejoners ekollon, lömskt dolda under mängder av löv - perfekt att åka rutschkana utför....

Men vi klarade det! Här kändes det väldigt bra att vännerna har klart för sig vad orden "vänta" och "sakta" betyder - eftersom jag måste ha dem kopplade under den försiktiga vandringen nedför berget - trafikerad lokalgata alldeles vid slutet av berget nämligen...

Jiiihaa!

Uträttade snabbt ärenden och så åkte vi hem, där blev det vätske- och födointag - och så måste vi naturligtvis gå igenom förmiddagens strapatser tillsammans - debriefing  - men inge verkade ha några kvarstående psykiska besvär...

En prommis till , sedan drog jag till Vällingby och tjackade upp mig  på en ny vinterjacka - hem igen, hämtade vännerna och så träffades Bettan,Olle och jag på klubben för en gemensam träning inför söndagen.

Har gjort lite annat här hemma och nu är jag hungrig!!!

 

Cissi

9 oktober 2009 07:54

Vilken strappatsrik dag ;-) Men utsikten verkar väl värd mödan :-)

Har förstått att vi ska hålla tummarna på söndag så det gör vi! Lycka till!!

http://www.tripora.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...