Tack Solan och Isabel för glada tillrop till Lovis :0)

Nej, det blir ingen Katrineholmsresa för mig i morgon.
Jag ser ut som Pomperipossa när jag tar mig fram (men jag stoppar inte små barn i ugnar).

Kom på att jag hade en kryckkäpp kvar efter Peters höftoperation, går jag djupt knäande och stödjande med den i ena handen och den andra på någon möbel eller vägg så kan jag sakta ta mig fram....
Även om nerven slinker ur sin fångenskap i natt så kommer jag att vara tämligen öm i morgon och en hel dag i ett kallt ridhus är nog inte bästa kuren - risken är stor att det nyper till igen.
JAG ÄR SÅ ARG!!!

Hade allt i ordning - grejor utburna i bilen, kläder framlagda - hade planerat flera lager, fleecetröja och en jacka ,"long johns" och lite tjockare brallor...

Verkligen sett fram emot att åka tillsammans med Karin och Deja - att hjälpa till på utstället och så få springa runt lite med söt-Stina på sluttampen. GGGRRR!

Men nu är det så här - bara att gilla läget och glädja sig åt att det gick så bra för Lovis (och Mikaela och Ulrika).

Stort grattis till Mikaela och Ulrika - lilla Lovis blev BIR-valp i Göteborg.

Jag skall låta det vara osagt om det var tre eller fyra valpar, men Lovis hade i alla fall konkurrens ;) nio västgötar totalt.

Lovis hade skött sig kalasfint och domaren hade öst lovord över henne.

Jag är väldigt stolt kan jag säga och väntar ivrigt på bilder och kritik:0)

Och så har dotter Bettan valts in som vice ordförande i collieklubben.Stort årsmöte, över 200 personer! Margareta Carlsson (kennel Fancymore) är ny ordförande.

Det gläder mig verkligen att styrelsens förslag antogs - här är förslaget, kopierat från svenska collieklubbens officiella hemsida:

Svenska Collieklubben

2009-02-02 Årsmöteshandlingar 2008 sid 22(31)

9. Styrelsens förslag

Förslag nr 1 från styrelsen

Styrelsen för Svenska Collieklubben ser mycket allvarligt på colliens mentala status idag där ljudkänslighet och stora rädslor utgör ett stort lidande för många hundar. Genom forskning och studier vet vi idag att det finns ett tydligt samband mellan avel och mental status och att egenskaper som rädslor och ljudkänslighet har mycket hög arvbarhet.

Styrelsen har haft förhoppningen att vi med hjälp av vår avelsstrategi och våra avelsmål skulle lyckas tydliggöra detta samband. Vi kan dock konstatera att vi trots regelbunden information och uppföljning av avelsmål, redovisning av statistik, en valphänvisning med tydliga mentala krav på föräldradjuren inte lyckats nå ut med vårt budskap till alla våra uppfödare.

Under 2008 hade 36 % av kullarna minst en förälder som på MH som har 4 eller 5 på skottprov. Dessutom hade också 42 % av kullarna minst en förälder som på MH har kvarstående rädslor 4 eller 5 alternativt har brutit. För 5 % av kullarna har båda föräldrarna kvarstående rädslor 4 eller 5 alternativt har brutit. Tendensen är att dessa procentsatser ökar och att den negativa utvecklingen av colliens mentalitet går snabbare än vad styrelsen tidigare befarat.

Det är naturligtvis helt oförsvarbart att använda mentalt svaga hundar i avel, inte minste ur

djurskyddssynpunkt. De uppfödare som gör det tar inte ansvar för den mentala utvecklingen hos vår älskade collie. Kravet om intakt mental hälsa regleras genom SKK:s grundregler från 2009-01-01, registreringskrav och myndighetens anvisning, SJVFS 2008:05, i båda fallen fullt tydliga. Styrelsen konstaterar att det inte räcker med att bara informera om konsekvenser och den negativa utvecklingen av colliens mentalitet. Det finns fortfarande skrämmande många collieuppfödare som inte tar detta på allvar. Vi anser att vi nu måste skärpa kraven.

Styrelsen för Svenska Collieklubben föreslår därför att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att hos Svenska Kennelklubben begära avelsspärr på avkommor där båda föräldradjuren i samband med mentalbeskrivning (MH) har 5:a på kvarstående rädslor (moment 6d och 7c) och/eller 5:a på skottprovet och/eller brutit mentalbeskrivningen.

Utdrag ur SKK:s grundregler, Code of Breeder’s Ethics (FCI) samt Svenska Jordbruksverkets Föreskrifter redovisas här nedan:

(titta på collieklubbens hemsida om ni vill se utdragen, jag tar inte med dem här)

Enda smolket i dagens glädjebägare är att min eländiga ländrygg låst sig igen! Tog ut den stora tygburen ur klädkammarfen inför morgondagens färd till Katrineholm - pang! Tvärstopp! Jag har tagit Ipren och masserat med Voltaren-gel, men kan ändå inte gå utan att hålla mig i möblerna - JÄMMER OCH ELÄNDE!!!!

Det har hänt att en sådan här smäll har släppt under natten - jag hoppas på det....

 

...det är frågan...

Hmmm, jag har nog helt och hållet missuppfattat bloggandets ändamål…

Jag – en glad amatör – tycker att det är roligt att snacka av mig, om vardagens glädjeämnen och förtretligheter. Har ju aldrig varit särskilt tystlåten av mig :0) och fann  i bloggandet ett härligt tillfälle att få ”prata” lite mer.

Men när jag surfar runt och tittar på många andra bloggar, både inom och utom (t ex)  hunderiet – där osar det skall jag säga!

Man rackar ner på allt och alla, släpar enskilda personer, föreningar och  företeelser i skiten så det stänker om det. Besserwisseri och elakheter bara flödar , bitterheten står som spön i backen, man gormar och svär, om  allehanda oförrätter, verkliga eller inbillade.

 

Näää, jag håller mig nog till min vardag……

Bjöd bilen på en tvätt för en stund sedan - behovet var skriande!

När bilen var färdigtvättad startade jag och skulle köra ut, men, hallå!!!

Tvättmojen började om igen, spruttade ut tvättmedel över bilen igen!!!

Så fort mackapären som spruttade hade flyttat sig bakåt kunde jag köra ut, snabbt som tanken.

Gossen i kön bakom mig hade haft lite för bråttom att slå in koden - lille vän, man måste vänta tills nytvättad bil har kört ut :0)

Spolade av tvättmedlet hemma på garagegången, tryckte för säkerhets skull in låsolja i förardörren, det är ganska kallt.