Stod över sökträningen i dag.

Kände mig redan i går kväll lite ämmelig, frussen och ruggig.

Tänkte att det skulle gå över med en natts sömn, men var likadan i morse. Tanken på ca 3 timmars sökträning i kall skog, med en hel del stillastående, var inte särskilt tilltalande. Bestämde mig för att lyssna på kroppen. Meddelade sökkompis att jag "fegade" i dag (och det är verkligen inte ofta det händer).

Tog det lugnt på morgonen, paltade sedan på mig ordentligt och knegade iväg ut på gärdet med brudarna - dom måste ut, vare sig jag mår optimalt eller inte ;)

När vi hunnit över hela Brunna gärde mötte vi en pappa med liten gosse i sittvagn och pratade lite. 

Pappa var hemma och VAB-ade, gossen började tillfriskna från förkylning men kunde inte vara på dagis ännu.

Visade sig att jag mött samme lille gosse i går, då med farfar och farmor.Pappan sa "nu är jag ute och letar efter Gustavs vante, dom tappade den i går och försökte förklara var de gått, men de bor inte här så det blev lite förvirrat".

Då kunde mandrom säga:"Men då vet jag var vanten finns, jag hittade den i går på hemvägen och hängde upp den".

Pappa och Gustav hängde med tillbaka, vi kom till det ställe där jag hittat vanten - tji vante!!

Pappan letade i vassen vid diket och jag skickade iväg vännerna med "leta apport" - och si! Det tog inte mer än 15 sek. så kom Stina med vanten :0)Den hade bara hamnat en bit ut på gärdet, förmodligen ditburen av en nyfiken rödpäls, för det luktade räv väldigt starkt om vanten.

 Glad blev pappan och stolt var jag över Stina :0)

Nu tar vi det lugnt tills det är dags för en liten sväng till på eftermiddagen och så är det hämtning av Eli.

Sedan får vi se vad det blir av uschligheten....