...känner man sig.

Det är jobbigt med all is. Spelar ingen roll var man går, varje steg måste planeras.

Stod ute på golfbanan vid klubben efter promenad, under vilken  man kryssat vilt för att undvika de värsta isfläckarna. Tittade på några figurer som med viftande armar och märkligt glidande gång försökte ta sig över klubbens parkering :0)

Drömscenariot nu är att det kommer rätt mycket snö, blir några grader varmare, så att snön så att säga "biter fast" i isen. Då kan väglaget bli drägligt igen.

 Nu tjatar vi inte mer om det..

Fick bilder från Ylva i går, här är Skrållan och hennes goldenkompis Jenny - gulligt par :0) Var? I sängen förståss ;)

Nu har det hojtats lite mer från jobbet (Ekerö psykiatriska öppenvårdsmottagning), skall dit på fredag och så veckan därpå. Precis lagom med några timmar då och då, känna att man kan hjälpa till, träffa de mysiga jobbarkompisarna och komma in lite i "jobbtänket".

Vilket osökt ;) får mig att tänka på den här beskrivningen:

Hur man snabbt känner igen en psykopat!

Tocket folk  skall man helt utesluta ur bekantskapskretsen om man ramlar över dom! Inget att ha!

I morgon är det sökträning - tror att det går bättre att ta sig fram i skogen än på öppen mark. Yiiipppiii Hippie - sök i morgon :0)