I dag är ni 4 år!

Känns helt osannolikt att det är 4 år sedan de här två stora pupporna föddes.

Bitte kom i mina händer på väg till Bagarmossen. Stina hade krystat väl länge och Bettan körde oss till Bagis. 100meter innan vi var framme kom Bitte.

-20 ute. Jag stannade i bilen med mor och barn, Bettan älgade in på djursjukhuset. Kom tillbaka och meddelade att personalen tyckte att vi skulle åka hem igen "hon har ju fått en valp och ni vet att det är två, här har vi en akutoperation".

Hem till Ekerö (ca 50min). Stina tog hand om Bitte och så började hon krysta igen, skrek,krystade ,skrek....

Vi ringde Bagis, fick rådet att gå med tiken, vilket jag redan gjorde (inomhus visligen), inget hände. Då åkte vi tillbaka till Bagis - jag kände att om dom inte tar emot oss så slår jag dom på käften! (faktiskt kändes det så).

Jodå, vi fick komma in, Bitte hade jag innanför tröjan. En helt underbar liten veterinär tog hand om Stina, kände till hennes tragiska historia med den tidigare kullen, där alla dog p g a bakterier, tittade på Bitte  och sa "även den här valpen skall hon ha"!

Hon och Stina slet i ca 20 minuter, till slut lyckades veterinären lirka ut Ruben. Jag var övertygad om att han var död, men vet.assistenten sa "den andas" och ut for dom båda två med Ruben i en handduk.

Efter en evighet kom de tillbaka och där låg Ruben och nickade med huvudet och såg högst levande ut, lades ner till sin mamma som genast energiskt började slicka honom. Bitte hade då redan ätit ett par gånger och mådde bra.

Vi stannade tills Ruben också hade ätit och så var det hemgång.

Sedan följde 8 veckors totalt lugn och frid. Valparna utvecklades precis som de skulle, Stina var en underbar mamma - jag och Peter njöt av varje sekund, jag lovar!

Jag har nog skrivit om detta förut, men det känns så bra att skriva om det igen - jag var så oerhört lycklig :0)

Och nu har jag också fått uppleva en komplikationsfri förlossning och 8 komplikationsfria veckor med Bittes valpar  - tack, tack!

I dag var jag hos Ida.

Bitte snusade över sin dotter mycket noga, Ida pep förtjust och Bitte hade små "mammaljud" för sig.

"Men kära barn, nu har du allt slarvat med nedre toaletten igen"

Vi fikade och så tog vi en liten tur med Ida.

Matte hade redan använt "vattentricket" på Ida ett par gånger med gott resultat och efter lite kontaktträning gick vi ut på en lagom trafikerad lokalgata. De första två, tre bilarna var Ida intresserad av, men jag hejdade henne innan hon riktigt hunnit tänka tanken - det räckte med allra som minsta knycket i kopplet och ett stadigt "nej" och så beröm så fort hon fokuserade på mig.

Det tog inte mer än 4-5 bilar till så var Ida inte särskilt intresserad - matte tog över och det blev samma resultat.

Jag gjorde lite ringträning med Ida och då tittade  hon inte ens efter bilarna som for förbi 4-5 meter vid sidan.

Det där blir nog inget problem!

Det här nyllet kan Bitte inte svära sig fri från :0)