En härlig dag!

Lugn och fin, men ändå innehållsrik. Stillsam promenad vid 9-blecket - Hippie hade sträckt sig lite i ena bakbenet när hon for fram med ettåriga collidamen Gamma medan jag var i V-ås, lite stillsamhet var på sin plats.

Hemma - lite plock med tvätt, läsa tidning, kolla mailen......

12 30 hade vi tid hos veterinär Mikael (här på Ekerö) för Hippies valpsjukespruta. Hippie klev kavat in på den lilla (ännu provisoriska) mottagningen, slängde sig i famnen på Mikael och pussade honom glatt. Stod på bordet, lugnt och fint, mest intresserad av den lampa som fanns i ena änden av bordet. Inte ett pip när hon fick sprutan - Mikael utgjöt sig i positiva ordalag om den lilla trevliga och sociala colliedamen - matte sög i sig....

Klev in i djurshopen som ligger intill - detta är verkligen ute i obygden - men verkar funka bra. Inköpte nytt halsband (blått) till Hippie, som vuxit ur Bittes valphalsband, en säck mat till Bitte och Stina plus en ball pingvin till Hippie, den låter, men inte så där vidrigt gällt utan den liksom kluckar .....

Visst, får inte glömma - köpte också collidekaler till sidorrutorna bak på Volvon. Nu ståtar både västgötar och collie där - man är rätt fånig eller hur......

Åkte sedan till klubben och rastade alla tre - liten kort promenad i skogen. Det var tomt på alla planer, så jag tog två bollar i snöre och gick ner med Bitte och Stina, Hippie  la sig och somnade i bilen  - och så hade vi en tokrolig stund, att springa efter dessa bollar är bara såå roligt, eftersom de sitter i snöre så kan man kasta  långt - brudarna springer fortfortfort, kastar sig över bollarna och så snabbt  tillbaka "igen, matte, igen"!!! Dom är så helt fantastiska dessa små - vet exakt att nu  är det lek och stoj på appellplanen, hej och hå!

Skulle jag ta bort bollarna och säga till dom "nu flickor skall vi träna"! Jaha, då kammar dom till sig och är omedelbart inställda på jobb - och stumparna går lika mycket ! Träna är jättekul, man får vara ensam med matte, hon gör en massa balla saker med en och man får smek, beröm, godis, får springa efter boll - man kan också få åthutningar, men då tar man dom, skärper sig och så är det kul igen.

Hemma igen fick hundarna varsitt nykokt märgben - mums! Vidtog en lång stunds snickrande och fixande i trädgården - trevlig aktivitet, bra tandborste och bra massage för tandköttet.

Jag vet att det råder många olika uppfattningar om hur märgben skall "serveras" till hundar - t ex råa eller kokta. För oss  har det fungerat utmärktmed kokta ben, till västgötar, collie, golden och riesen. Det har aldrig blivit några akuta magstörningar p g a för mycket eller för stark märg, när hundarna fixat färdigt, då de fått  benen utomhus, sköljer jag av dem, torkar dem och så kan hundarna ha dem inomhus i ett par veckor - återigen, finfina tandborstar!!

Bettan och Olle kom vid 15-snåret. Montering av min tjusiga låsbara brevlåda vidtog. Bort med gammal brevlåda, gräva för stenplatta, jämna till, borra i stenplatta med cementborr, fixera, skruva - et voila! Där står den nu i all sin gröna glans.

Vi avåt sedan god middag i trädgården, alla hundar var omväxlande ute och inne  - totalt har vi 7 stycken - funkar väldigt bra, men ännu så länge får inte Hippie vara ute med riesendamen och -herren - dom är görsnälla, men alldeles för stora och ångvältar ner henne totalt när dom far fram och vill leka.

I morgon är åter en lugn dag, dags att klippa bort vissna tulipaner, narcisser och påskliljor i trädgården - sedan en tur till klubben och lydnadsträning med Bitte och Stina.

Resten av dagen ägnas åt Mälarö BK:s tidning Rapportören - bör få den färdig "till trycket" under nästa vecka.

Söndag är det kalas hos mitt yngsta barnbarn på Ettans väg i Kungsberga (jag bor i mitten av Ekerö, Bettan och Olle "till höger", Janne, Pernilla och barnen "till vänster" -väldigt praktiskt)

 - lille Eli blir 2 år - otroligt!!

Så är man hemma igen efter ett dygns vistelse i Västerås - känns som om man varit borta en vecka;) Framför allt om man tittar på vad som kånkades in i och ut ur bilen  vid  avresa och återkomst: kläder,lakan,handduk, mat,hundmat,utställningstält, stol-i-fodral, ryggsäck,mat/vattenskålar, nödiga papirer (stamtavlor, vacc.nummerlappar etc)extra skor,extra hushållspapper (braåhagrej).....

Campingen strax efter Lövudden-området var helt ok, väldigt ny, nysådda grässtråk överallt, stugor som bara var delvis färdigutrustade, men som kommer att bli jättefina när det är klart - TV, jättefräsch köksutrustning, lakan och handdukar (!). Servicehuset var också otroligt modernt och piffigt - liten avläsare på nyckelringen och - Sesam öppna dig! Dörrar öppnades, lampor tändes...

Onsdag kväll samlades vi några stycken och åt tillsammans, glammade lite och rastade hundar dessemellan - jag hade 5 kompostgrindar med mig, så mina två damer kunde vandra ut och in ur stugan och också vara på verandan - jag befann mig ca 20 meter ifrån dom (vilket dom naturligtvis tyckte var alldeles för långt, men de uthärdade separationen stoiskt och tyst).

Jag nattade mig själv och vovvarna strax efter 22 00, kände att jag ville vara alert inför lydnaden, som startade 08 00.

Anlände strax före 08 00  till lydnadsringen,  8 ekipage startade, 5 i lydnadsettan, 2 i lydnadstvåan och 1 i lydnadstrean.

Ettorna började. Vi la hundarna för platsliggning två minuter, en hund reste sig rätt snart och satte sig upp, efter kanske en  minut började min Bitte klia sig frenetiskt  bakom ena örat, satte sig upp, satt och såg vilsen ut "vad gör jag, varför är jag här, matte står därborta och jag känner att detta är inte ok" - måste säga att jag förmodligen såg ut som en fågelholk - "vad GÖR hon"? Bitte har aldrig rört sig en millimeter på platsliggning tidigare, varken på träning eller appelltävling - Well, shit happends - glöm eländet och kör vidare. Vi startade vårt program och Bitte travade glatt på vid min sida, fick 8 på linförigheten - vi fortsatte programmet - ett antal gånger satte sig Bitte och kliade sig åter hysteriskt bakom vänster öra - "har hon blivit helt galen? Har hon fått eksem? Har hon fått en fästing där? Men hon har uju rätt nypåsatt Frontline!!!!"

Summa summarum - 114 poäng i ettan, med diverse kliande och sättande sig upp m m - vilket ändå innebär att utan det förb... kliandet hade vi haft ett förstapris (...om inte om hade varit, så hade katta varit kung....)

Kollade förståss noga bakom vänster öra när vi gått ur ringen - johodå! Där satt en liten färsk, ettrig fästing, på väg att borra sig in djupare i skinnet - västgötar är väldigt noga med vad som antastar deras person!

Stina gick ett bra program i lydnadstrean, såg glad och pigg ut, lilla stumpen gick, lite slarv här och där, men genomförde alla moment utom "rutan" - här hade man lagt 4 stora sågspånshögar precis bredvid de fyra konerna som markerade rutan (högarna fungerade som markeringar för inkallandets ställande- och läggande-positioner) - Stina blev fundersam "hmmm, är det den här rutan jag skall gå till eller den där vid sidan av, som jag inte riktigt känner igen..." Jag brydde mig absolut inte om att bråka med henne utan kallade tillbaka henne och tog hellre en nolla på detta moment, än att utsätta henne för obehag och omöjligt val.

Var speciellt nöjd med att Stina gjorde ett fint "sättande under gång" (nytt moment i klassen), klanderfritt "sittande i grupp" (nytt moment i klassen) och en snabb och bra vittringsapportering -  tugg på apporten, vilket renderade nerdrag till en sjua, men hellre det än att hon tar fel apport :0)

Vinnare av SKV:s vandringspris i lydnad blev Anki Ring med Melodi - hurra!! och fanfarer!!! Sååå roligt att se Anki igen, väldigt länge sedan sist, hon och Melodi gjorde ett så fint, balanserat och trivsamt lydnadsprogram - go for it Anki! Ni kommer att gå långt ;)  Anki (veterinär) var en härlig resurs  i styrelsen, under de år jag satt som ordförande i SKV!

Utställningen började då lydnaden var färdig.

Vädret var rätt bedrövligt hela dagen - jag var klart nöjd med att ha dragit på mig långfillsingar på morgonen! Att strutta runt i "nice outfit" var inte att tänka på - här gällde tjocka jackan, rediga brallor och varma skor! Regnet kom och gick, kom och gick.....

Tack och lov hade jag satt upp mitt utställningstält kvällen innan - hundarna behövde inte sitta ute i regn och blåst utan kunde ligga torrt och relativt varmt i sin hage i tältet.

Lövudden är ett härligt utställningsområde! Gott om plats, nära till sjön, fina möjligheter att rasta hundar (lösa).

Mandrom hade också trevligt besök under en  del av dagen, i tältet, av Felix - Lisbeth Högmans barnbarn - Felix var en glad och skärpt kille, tog bl a diverse roliga kort (med mobilen)  och ramade in dem med allehanda

märkliga ramar...

92 västgötar deltog i utställningen (häftigt!) Då hanarna går först och var ca 40 stycken, fanns gott om tid att gå på de fina gräsytorna utanför utställningsområdet och låta Bitte och Stina "tokspringa" lite då och då.

Lo and behold! Grålötens Zvenne Znözlask blev bäste hane! Jätteroligt!

Och hur gick det för mandrom då?

Bitte gjorde ett bra jobb, men slutade med bara en slät etta - 18 (!) tikar i öppenklassen, av vilka 4-5 var finska championtikar (här för att ta cert och bli svensk utställningschampion) - man får vara tacksam för en etta;)

Stina kom tvåa i championklassen med CK, men åkte ut med en radda andra i kvalet om bästa tik. En fin finsk tik blev bästa tik.

Zvenne slutade som BIR och den fina finska tiken blev BIM.

Finnarna var (helt förklarligt) överlyckliga, tjoade och viftade med finska flaggor ;)  - finnarna har himla bra tikar, bättre än deras hanhundar /(tycker mandrom)

All in all - en oerhört trevlig, varm och välfungerande utställning (trots det griniga vädret)

Domaren - Göran Bodegård - gjorde ett fantastiskt bra jobb! Dömde 92 hundar, med början 09 30 och var färdig kl 14 00 - utan en sekunds känsla av jäkt eller stress - lugnt och säkert lotsade han sig och oss genom alla klasser - hade fullständigt klart för sig vad han tyckte och ville ta fram - var trevlig mot såväl ägare som hundar - all heder åt en sådan huvudutställningsdomare !!!

Ett väldigt uppskattat pausprogram kom mellan han- och tikhundsklassen - två tjejer genomförde varsitt freestyelprogram med sina tikar.

Ulrika med Kringla, dansade hambo med sin hund, jätteduktiga  båda två, men man kunde se att de inte hållit på så länge - självklart har de framtiden för sig och kommer att utvecklas - med den mattens energi :0) .

Anna och Yra gjorde ett oerhört proffsigt och vältajmat framträdande -  dansade till  Dolly Partons "9 to 5" - det här ekipaget kommer säkert att visa framtassarna på officiella tävlingar!

Phhewww!

Det blev långt det här - men det var en lång, innehålls- och händelsrik dag!

Och det allra härligaste, bästa minnet från den här utställningen var -  stämningen!!!

Trots detta sura, kalla, riktigt griniga väder - bara glada miner! Folk umgicks, pratade glatt med varandra, det applåderades (svenskt "lagom", men ändå :0) 

En så himla trevlig och lättsam stämning runt ringen  - så som jag minns den från 80- och 90-talet! Som om en tung, unken, yllefilt lyfts från det hela..

Slutligen ! Ett jättetack till arrangörerna - Jan Helgesson, Ewa Sundin, Karin Jonstad - vilket bra jobb ni gjort!"

Det är helt säkert fler personer inblandade - Eva-Maj Karlsson har gjort förarbetet  - och fler än de ovan nämnda hjälpte till under dagen - väldigt roligt att också se SKV:s ordförande Bengt Johansson, hårt jobbande och glatt deltagande i hela arrangemanget.

Har nu hämtat min lilla Hippie, hon var som en liten kålmask när jag kom- åmade sig runt i famnen, vilt svansviftande och pussande  - känns väldigt bra - flickan kommer i alla fall ihåg mig :0) Blev snart sitt kavata, undersökande jag igen, när vi kom hem.

Alla vovvar ligger nu i samma Biabädd - ser bara en massa ZZZZZZ-an sväva ovanför bädden - i morgon tar vi det väääldigt lugnt.......

Tyvärr finns inga foton från dagens arangemang - hoppas få från goda västgötaspetsvänner...

Avreste på fredagen till Gålö.

Där hade Fornborgens kennel, d v s dotter Bettan och hennes man Olle ordnat kennelträff och träningshelg. Samling 18 30 på stor gräsplan. Presentation av de två instruktörerna, Tiina och Linda - kanonduktiga tjejer båda två, kunniga och pedagogiska. Tiina hade hand om "skogsjobbet" d v s spår och sök, Linda hade hand om lydnaden - Linda väntar barn om några veckor och skulle alltså inte galoppera runt för mycket i terrängen.

I träffen/träningen deltog både riesen och collie från kenneln, ca 20 hundar. Två av Hippies syskon var med och även hennes mamma - vilken lycka:0)

Vi delades upp i två grupper, jag kom i Tiinas grupp med Hippie. Vi körde lite budföring - även enkel övning med valparna - Hippie var stormförtjust i den här övningen, man fick både springa fort och så pussa Tiina! Gjorde också en tävlingsbudföring med Bitte, gick utmärkt!

Det blev ganska rått och kallt när kvällsdimman rullade in från havet - kom som en grå vägg. Presentation, genomgång av morgondagen och budföringsövningen fick räcka för kvällen och vi drog oss tillbaka till våra små stugor på Gålö camping.

Lördag morgon samlades min grupp vid gräsplanen, i bilar. Karavan till skogen och spårläggning - även "babyspår" för valparna - jag var klart nöjd med Hippies insats, hon var väldigt duktig, tuffade på i spåret, stannade ett par gånger och fixade lite, men fortsatte igen och  blev helt galen av lycka, när hon vid spårslutet hittade en liten plastburk med både pannkaka och korvbitar - WOW!!

Jag lämnade sedan spårgruppen och åkte tillbaka till gräsplanen där det pågick lydnadsträning för fullt. Kaffepaus utbröt och då passade jag på att  få  "tävlingsropande" av moment ur lydnadsettan och -trean , Bettan ställde upp så att jag fick träna både Bitte och Stina.

Så åkte flickorna och jag hem - resten av gänget jobbade på  till söndag lunch.

Måste ju hem och förbereda för söndagens evenemang, öppet hus p g a iråkad 65-årsdag ;).

En fantastiskt rolig "föllsedag" blev det, en massa folk strömmade in, med början strax efter 13 - så höll det på fram till 20-snåret.Trivsamt umgänge, god mat (kan jag lugnt säga, eftersom det var catering från ICA - alltså inget skryt ;) )

När krutröken lagt sig, fick jag hjälp av mina nattgäster, käraste släktingarna Åke och Eva från Blekinge - vi röjde, Åke diskade, Eva torkade (jodå, diskmaskinen gick hela tiden - men det blir ju så förgjordat mycket glas på sådana här tillställningar) och jag plockade undan.

När vi var klara, dukade vi fram lite mer käk, satte oss i lugn och ro,åt och drack gott, avslutade med kaffe, whisky och den lilla tårtsnutt som var kvar.

22 30 var det "lights out", vi var rätt trötta alla tre - hundarna var totalt slut, Stina och Bitte hade umgåtts kraftigt med alla som kom  - Hippie vad medvetslös! En av de valpar som var med på träffen, kom även till mig med matte och husse (lilla Exi bor också på Ekerö) - så förutom att hälsa på alla människor så lekte dessa båda i timmar .

Jag fick med lock och pock Hippie att kissa innan jag gick och la mig - när jag lyft upp och la henne i sängen, hördes bara en liten stönande suck, sedan rörde hon inte på sig på hela natten.

Fick en massa fina presenter - samt en ordentlig påfyllning till vinförrådet, alltid trevligt :0)

Barnen och bästa vännerna kom kånkande med precis vad jag önskat mig - en låsbar brevlåda! Toppen! Nu behöver varken ungar eller grannar tänka på min post när jag är borta. En häftig stol med parasoll (toppen till tävlingar och utställningar) fick jag av min systerson med familj.

En present fick jag redan på Gålö - Mia och Ronny, som har två collie - presentade mig med ett års medlemsskap i collieklubben - så himla rart av dom :0)

I morgon bär det å´igen. Till Lövudden utanfär Västerås, där har västgötaspetsklubben sin huvudutställning - 100 götar skall visa upp sig! Jag skall tävla lydnad med båda damerna och ställa ut båda. Lilla ulltotten får bo hos Bettan och Olle medan vi är borta - hon är för liten, får inte vara med på sådana jippon förrän hon är 4 månader.

Jag planerar dock för hennes utställningsdebut- Möklinta i juli ! Dit kommer nog fler ur kullen, roligt!

Måste väl få skryta lite....

Lapptäcket är klart! Jag är väldigt nöjd med det, färdigt kl 23 00 i går afse. Det första jag sytt på många år - sömnad är definitivt inte min starka sida, men understundom får jag ett ryck - brukar dock inskränka sig till saker som färdigställs meddelst raksöm eller /och zigzag.

Miss Hippie artar sig splendidly! Lättsam, glad, har inte kissat eller bajsat inne en enda gång sedan hon kom.

I dag debuterade hon på brukshundklubben, jag hade gång 8 av 10 på valpkursen. Jag var påklubben redan kl 11, kursen startar 13 . Gick en liten promenad med alla tre, så fick Hippie vara med i stugan när jag åt en liten snabb lunch (Risifrutti och banan) - Hippie snufsade runt i stugan, nyfiken och oberörd, trippade uppför yttertrappan utan muck, det är en genombruten ståltrappa - mången valp och även vuxen hund har tvekat där.

Tog med alla tre ner i agilityhagen för att Hippie skulle få miljöträna bland hindren och kolla in dem - HA! Det tog inte 30 sekunder, så for hon på eget bevåg genom en tunnel, ut på andra sidan, in i tunneln, rafs, rafs igenom och så ut - där blev jag igen lite impad av hennes företagsamhet och oräddhet.

Så fick Hippie ligga i bilen och ta igen sig - Bitte och Stinas tur, jag tog ner dem en och en på planen och tränade ordentligt  - mycket skoj och lek mellan momenten - de måste få känna att de betyder precis lika mycket för mig nu,även om jag ägnar mig åt äcklet...ähh, förlåt valpen.

Lyckades i går ta en bild med telefonen, då Hippie glatt susade runt med metallapporten på min appellplan utanför tomten. Det tog mig över ett år att få Stina att ta metallapporten - den var bara så otäck, nu funkar det bra.

Bitte har mycket lättare för det, men har inte heller hon spontant tagit den. Clara Cluck hade inga som helst problem med metallen.

Intressant att se hur olika individerna är.

Stina och Bitte var lite låga i förmiddags - de hade sett fram emot sophämtningen - sopbilen kom, tömde och åkte - och hon var kvar!!!!

De har båda resignerat - inte helt - men attityden ändras nästan från timme till timme. Stina går nu och lägger sig i samma Biabädd som Hippie - men hon tänker inte sänka sig till att leka med henne än på ett tag.

Bitte gjorde lite lekinviter på tomten i morse och det blev lite trevande och prövande spring och tagfatt - men bara en kort stund - här skall hon inte tro att det går att röja och skoja hur som helst!

Först skall Hippie lära sig veta-hut-leken ordentligt :0)

Nu blev det mycket tjat om Hippie, men jag måste bara berätta.....

Stod i hallen och hörde plötsligt ett underligt ljud från köket - "är det en kran som står och rinner"? " Läcker diskmaskinen"?? Tittade ut i käket och där står Hippie med hela banannäsan nere i vattenskålen och blåser bubblor :0) Upp med nosen, ena tassen i skålen, lyfte upp tassen och tittade på den - aha! Blöt! Ner med snoken igen och så blåstes det bubblor igen. Precis som när barnen fick lära sig "koka kaffe" i simskolan :0)

Happy Hippie är en kul liten pryl!

Hämtade fröken Hippie i går eftermiddag. Satte in mellanväggen i buren, Bitte och Stina får ena delen och Hippie den andra delen. Jag vill ge dom en chans att "känna" på varandra och bekanta sig innan jag kör ihop dem i buren. Ett svagt pip från Hippie på vägen hem, annars inte ett ljud, inget illamående, inget flämtande - duktig tjej!

Natten var lugn, Hippie har en hage bredvid min säng, fick somna på armen sedan la jag henne i hagen och där sov hon tryggt och tyst hela natten.

Bitte har gjort lite trevande lekinviter, men inte riktigt kommit i gång, men de ligger gärna i samma Biabädd. Stina demonstrerar lite fortfarande, kräks lite stillsamt om Hippie hoppar på henne eller är för närgången - man hör ett litet svagt gurgel, men inte mer. Hippie håller ett visst avstånd men verkar inte överdrivet imponerad.

Hon är oerhört lättsam och trevlig - glad, nyfiken, otroligt lycklig när det kommer folk - när jag hämtade 2-årige Eli på dagis hade jag med mig alla tre hundarna, Stina och Bitte viftade på stumparna och Hippie krafsade väldeliga på burdörren för att få komma till honom. Här hemma svärmade alla tre runt Eli - han är kul, han kastar nämligen boll åt dom, dessutom finns det ofta små kex i hans händer - vilka försvinner på ett mystiskt sätt......

Eli får kasta boll åt dom, annars är det "no,no", vi kastar bara på en viss sträcka - vill absolut inte ha bollgalningar.

Numera skrattar Eli bara när dom snor hans kex - jag håller kollen, dom får inte, men ibland hinner dom sno åt sig en bit och ser dölyckliga ut för att dom var så snabba.

Så gjorde vi en kort visit på mitt jobb - hallegosingen och tuttenutt - alla var vederbörligen förtjusta över den lilla vilt svansviftande pälshögen som snodde runt och försökte hälsa på alla på en gång. Vi åkte hiss, läbbigt första stegen fram till dörren, men sedan helt ok att kliva in. Jag kör alltid samma metod med valpar.

Dom sätter sig på hasorna, stretar emot och piper "läbbigt, läbbigt" - då drar jag helt sonika lätt i kopplet så att dom åker en liten bit på hasorna - det slår aldrig fel, efter en liten, liten bit, så använder dom ben och tassar och kliver på  - mycket beröm, "där ser du, du kan visst -JÄTTEDUKTIG" och så får man godis. Ingen idé att stå och fjompa och lirka och lirka - det gör bara att valpen verkligen TROR att det här är störtfarligt. Nej, käck i rösten, "kom igen - du kan" och så hoppetihopp....

Nästa gång brukar det inte vara något problem. Man får naturligtvis se till att dom inte fastnar eller gör sig illa på något sätt - men just det där att övertyga dom om att dom är stora, starka och modiga - det funkar!

Nu ligger alla tre avsvimmade runt mig - Hippie måste vara totalt slut - innan vi hämtade Eli så var vi på en skogspromenad - kort, men ändå - jesses så mycket nya intryck hon har fått sedan i går.

I morgon blir det rast vila, ingen utflykt, bara någon stillsam liten sväng på fältet. Får smyga mig ut med de andra två när Hippie sover - har ni försökt "smyga ut" med två västgötar utan att det hörs - HAH! Omöjligt! Men som tur är så är Hippie  van vid att hundar skäller i huset och sover hon så sover hon.

Tävlade trean med Stina i går - inget kanonresultat, men jag var ändå nöjd med henne - 201 poäng och ett tredjepris. Stina nollade det eländiga "sittande under gång", men det var enda nollan. Nu får vi fila mer på hela programmet, plocka lite här och lite där - det går absolut inte att ha en nolla om man skall ha ett förstapris i trean. Nästa tävling blir i Västerås, på SKV:s huvudutställning, där tävlar jag med båda, sedan är det båda två igen på Mälarö BK den 26/5. Skall bli jättespännande att se hur det går för Bitte på hennes första lydnadstävlingar.

Det är vad hon skall kallas - Heidi kändes för tamt - (Helylle Heidi heter hon i stamtavlan och  här finns ju redan Ylva Yllesocka - d v s min Stina :0) )

Hippie känns mer som om det passar hennes personlighet.

I eftermiddags skrev vi på alla papirer - fick med leksak, fin pärm med alla dokument, CD med film på valpkullen, 20 kg käk,  m m - ingen hund........

Hippie var dock väldigt glad när jag kom, kastade sig på mig, pussade och pussade, svansen gick som en gräddvisp - en harmonisk och lycklig valp!

Tänk er själva - hon har vuxit upp med, sin mamma förstås,plus en 1-årig collietik, en 1-årig riesenhane, hans riesenmorsa (Siri är 6 år nu) samt gamle säkre västgötaspetshannen Acke Ackspett, på sitt 13:e år - oj! Jag får inte glömma menageriets verklige härskare - norske skogskatten Russin, 15 år - Russin har upplevt (och uppfostrat) ett stort antal valpar och vuxna hundar - INGET rubbar den mannen kan jag säga .

Hippie har haft 3000 kvadrat inhägnad skogstomt  att undersöka, kunnat snufsa runt med alla dessa hundar, i olika åldrar och av olika raser, alla har varit genomhyggliga med henne - fått miljöträna på en hel del platser redan, gått skogspromenader - visar absolut 0 illamående eller oro i bilen - rätt schysst start - och hon är bara 9 veckor. Känns jättebra att få henne så pass tidigt - de närmaste veckorna är såå viktiga!

Har ägnat en del av eftermiddagen åt ordentlig genomgång av lydnadstrean med Stina - hon är väldigt duktig på de flesta momenten - det enda som inte sitter nu är "sittande under gång". Nya regler - tidigare var det "läggande under gång", nu skall de sitta - detta har Stina lite svårt för, kommer att ta lite mer tid. Jag får hjälpa henne, sakta in, ge ordentligt kommando - struntar totalt i om jag får neddrag i poängen och kommentaren "DK" (dubbelkommando) i protokollet - huvudsaken är att Stina hajar. Vi tar tävlingen på söndag som ren träningstävling - vi har inte tävlat på ett år.......

Körde också igenom ettan med Bitte - hon går så himla bra - Bitte är annorlunda att träna än Stina (of course - alla hundar är olika ;) ) Stina är lite känsligare för tillsägelser och korrigeringar, där får man tänka sig för, inte ta i för mycket, då blir Stina "sårad", riktigt genuint! Lika snabbt kan hon glatt och villigt göra det man ber om - di är märkliga! Man kan tro att Stina bara spelar teater, men riktigt så är det inte, till en viss gräns är det "spel", den här underkastelsen och sårbarheten, säger man till henne att "nu skärper du till dig, sluta med det där tjafset" - ok då!

 Då kammar hon till sig och gör precis vad hon skall - men ändå finns där ett känsligt sinne och en gräns man inte får gå över - en j-a balansgång med andra ord - men det är det som gör träningen så intressant och är en sådan utmaning - att hitta exakt rätt balans för att hunden skall må bra och känna att hon lyckas och att jag är nöjd med henne.

 Bitte kan man klippa till med en tegelsten i huvudet, hon ruskar bara på sig och så kör vi igen :0)

Tack för glada tillrop!
Jo, det ligger en nobel air över collierasen. "Lassiestämpeln" sitter också rätt hårt. En vacker,vänlig, trogen, stolt, klok, orädd och företagsam hund - det är en collie det.

Tyvärr har "utställningsmaffian" (utställning är kul, fyller en funktion etc etc, men man FÅR INTE bara gå på utseende, det måste finnas något innanför pannbenet också) gjort en hel del för att göra många collies till vackra, men mentalt sopiga hundar. Bettan och Olle hör tack och lov till de uppfödare som arbetar hårt för att bibehålla colliens bruksegenskaper och avla på mentalt stabila hundar

"Långhårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete. Den fungerar även utmärkt som familjehund. Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig. "

Bettan tävlade elitsök med sin stamtik Märta, Märtas dotter Ebba var bevakningshund i flygvapnet, en av Fornborgens valpar bor i Finland och är den collie som fått högst korningspoäng i Finland.

 Nadia, Heidis mamma, är korad och hennes matte tävlar spår och lydnad med henne. Heidis pappa är en tysk hane - han och fler från den kenneln kommer för övrigt hit snart och kommer bl a att bli mentalbeskrivna här i Sverige  - det blir spännande.

Känns som en härlig och rolig utmaning att få en stor hund att jobba med igen - västgötarna kommer dock alltid att sitta längst in i mitt hjärta - det finns inget som västgötar! Men det finns ändå gott om plats i hjärterummet för en collieflicka :0)

Alldeles riktigt Mia - Heidi flyttar till växthusstritan på söndag eftermiddag :0). Olle lånade min bil i dag och när han kom tillbaka med den tog vi en fika i trädgården. Olle hade Gamma och Heidi med sig - Heidi skuttade runt på gräsmattan och jag tyckte att hennes päls stod så himla bra mot det gröna gräset - tänkte "jag MÅSTE bara ha en collie här som prydnad" :0) :0) Hähähä.....

Närå, jag har, ända sedan Bettan började föda upp colliesar sagt att jag mycket väl skulle kunna tänka mig en tik och då kanske som fodervärd - praktiskt för Bettan och Olle att ha damen nära och kul för mig. Nu yppade sig detta splendida tillfälle - varför inte slå till ;

 Det verkar ju dröja ett tag innan Bitte tänker föröka sig genom delning - när det blir aktuellt är Heidi nästan ett år - nema problema.

Att Heidi flyttar hem till oss betyder ingalunda att västgötarna läggs på hyllan - nänämensan - hör skall tränas, tävlas och ställas ut - nu får man bara passa ihop programmen så att Heidis aktiviteter får plats också.

Den lilla damen är väldigt självständig och kavat - hon kommer att få en tuff första vecka här :0) - ohörsamhet vid inkallning tolereras icke! Det är regel 1A - man kommer när man blir kallad på - här skall vi inte ha en liten fröken som måste gå i koppel överallt, hon skall kunna gå lös precis som alla mina andra hundar kunnat göra - undantages den jaktgalna första goldentiken Honey - och det var inte hennes fel - hennes oerfarna matte blev tagen på sängen - aldrig mer!!!

Frånsett strikta inkallningsregler kommer det att bli mycket puss och kel, ligga i sängen, leka, upptäcka - bli accepterad av pestgötarna (det kommer inte att dröja länge) mm mm...

Och så var det det där med att torka kiss igen..........

 Tack och lov att det ligger en sommar framför oss ;)

Så här såg hon ut, 56 dygn gammal - är född 070223