Hämtade fröken Hippie i går eftermiddag. Satte in mellanväggen i buren, Bitte och Stina får ena delen och Hippie den andra delen. Jag vill ge dom en chans att "känna" på varandra och bekanta sig innan jag kör ihop dem i buren. Ett svagt pip från Hippie på vägen hem, annars inte ett ljud, inget illamående, inget flämtande - duktig tjej!

Natten var lugn, Hippie har en hage bredvid min säng, fick somna på armen sedan la jag henne i hagen och där sov hon tryggt och tyst hela natten.

Bitte har gjort lite trevande lekinviter, men inte riktigt kommit i gång, men de ligger gärna i samma Biabädd. Stina demonstrerar lite fortfarande, kräks lite stillsamt om Hippie hoppar på henne eller är för närgången - man hör ett litet svagt gurgel, men inte mer. Hippie håller ett visst avstånd men verkar inte överdrivet imponerad.

Hon är oerhört lättsam och trevlig - glad, nyfiken, otroligt lycklig när det kommer folk - när jag hämtade 2-årige Eli på dagis hade jag med mig alla tre hundarna, Stina och Bitte viftade på stumparna och Hippie krafsade väldeliga på burdörren för att få komma till honom. Här hemma svärmade alla tre runt Eli - han är kul, han kastar nämligen boll åt dom, dessutom finns det ofta små kex i hans händer - vilka försvinner på ett mystiskt sätt......

Eli får kasta boll åt dom, annars är det "no,no", vi kastar bara på en viss sträcka - vill absolut inte ha bollgalningar.

Numera skrattar Eli bara när dom snor hans kex - jag håller kollen, dom får inte, men ibland hinner dom sno åt sig en bit och ser dölyckliga ut för att dom var så snabba.

Så gjorde vi en kort visit på mitt jobb - hallegosingen och tuttenutt - alla var vederbörligen förtjusta över den lilla vilt svansviftande pälshögen som snodde runt och försökte hälsa på alla på en gång. Vi åkte hiss, läbbigt första stegen fram till dörren, men sedan helt ok att kliva in. Jag kör alltid samma metod med valpar.

Dom sätter sig på hasorna, stretar emot och piper "läbbigt, läbbigt" - då drar jag helt sonika lätt i kopplet så att dom åker en liten bit på hasorna - det slår aldrig fel, efter en liten, liten bit, så använder dom ben och tassar och kliver på  - mycket beröm, "där ser du, du kan visst -JÄTTEDUKTIG" och så får man godis. Ingen idé att stå och fjompa och lirka och lirka - det gör bara att valpen verkligen TROR att det här är störtfarligt. Nej, käck i rösten, "kom igen - du kan" och så hoppetihopp....

Nästa gång brukar det inte vara något problem. Man får naturligtvis se till att dom inte fastnar eller gör sig illa på något sätt - men just det där att övertyga dom om att dom är stora, starka och modiga - det funkar!

Nu ligger alla tre avsvimmade runt mig - Hippie måste vara totalt slut - innan vi hämtade Eli så var vi på en skogspromenad - kort, men ändå - jesses så mycket nya intryck hon har fått sedan i går.

I morgon blir det rast vila, ingen utflykt, bara någon stillsam liten sväng på fältet. Får smyga mig ut med de andra två när Hippie sover - har ni försökt "smyga ut" med två västgötar utan att det hörs - HAH! Omöjligt! Men som tur är så är Hippie  van vid att hundar skäller i huset och sover hon så sover hon.

Tävlade trean med Stina i går - inget kanonresultat, men jag var ändå nöjd med henne - 201 poäng och ett tredjepris. Stina nollade det eländiga "sittande under gång", men det var enda nollan. Nu får vi fila mer på hela programmet, plocka lite här och lite där - det går absolut inte att ha en nolla om man skall ha ett förstapris i trean. Nästa tävling blir i Västerås, på SKV:s huvudutställning, där tävlar jag med båda, sedan är det båda två igen på Mälarö BK den 26/5. Skall bli jättespännande att se hur det går för Bitte på hennes första lydnadstävlingar.