Det är vad hon skall kallas - Heidi kändes för tamt - (Helylle Heidi heter hon i stamtavlan och  här finns ju redan Ylva Yllesocka - d v s min Stina :0) )

Hippie känns mer som om det passar hennes personlighet.

I eftermiddags skrev vi på alla papirer - fick med leksak, fin pärm med alla dokument, CD med film på valpkullen, 20 kg käk,  m m - ingen hund........

Hippie var dock väldigt glad när jag kom, kastade sig på mig, pussade och pussade, svansen gick som en gräddvisp - en harmonisk och lycklig valp!

Tänk er själva - hon har vuxit upp med, sin mamma förstås,plus en 1-årig collietik, en 1-årig riesenhane, hans riesenmorsa (Siri är 6 år nu) samt gamle säkre västgötaspetshannen Acke Ackspett, på sitt 13:e år - oj! Jag får inte glömma menageriets verklige härskare - norske skogskatten Russin, 15 år - Russin har upplevt (och uppfostrat) ett stort antal valpar och vuxna hundar - INGET rubbar den mannen kan jag säga .

Hippie har haft 3000 kvadrat inhägnad skogstomt  att undersöka, kunnat snufsa runt med alla dessa hundar, i olika åldrar och av olika raser, alla har varit genomhyggliga med henne - fått miljöträna på en hel del platser redan, gått skogspromenader - visar absolut 0 illamående eller oro i bilen - rätt schysst start - och hon är bara 9 veckor. Känns jättebra att få henne så pass tidigt - de närmaste veckorna är såå viktiga!

Har ägnat en del av eftermiddagen åt ordentlig genomgång av lydnadstrean med Stina - hon är väldigt duktig på de flesta momenten - det enda som inte sitter nu är "sittande under gång". Nya regler - tidigare var det "läggande under gång", nu skall de sitta - detta har Stina lite svårt för, kommer att ta lite mer tid. Jag får hjälpa henne, sakta in, ge ordentligt kommando - struntar totalt i om jag får neddrag i poängen och kommentaren "DK" (dubbelkommando) i protokollet - huvudsaken är att Stina hajar. Vi tar tävlingen på söndag som ren träningstävling - vi har inte tävlat på ett år.......

Körde också igenom ettan med Bitte - hon går så himla bra - Bitte är annorlunda att träna än Stina (of course - alla hundar är olika ;) ) Stina är lite känsligare för tillsägelser och korrigeringar, där får man tänka sig för, inte ta i för mycket, då blir Stina "sårad", riktigt genuint! Lika snabbt kan hon glatt och villigt göra det man ber om - di är märkliga! Man kan tro att Stina bara spelar teater, men riktigt så är det inte, till en viss gräns är det "spel", den här underkastelsen och sårbarheten, säger man till henne att "nu skärper du till dig, sluta med det där tjafset" - ok då!

 Då kammar hon till sig och gör precis vad hon skall - men ändå finns där ett känsligt sinne och en gräns man inte får gå över - en j-a balansgång med andra ord - men det är det som gör träningen så intressant och är en sådan utmaning - att hitta exakt rätt balans för att hunden skall må bra och känna att hon lyckas och att jag är nöjd med henne.

 Bitte kan man klippa till med en tegelsten i huvudet, hon ruskar bara på sig och så kör vi igen :0)

Tack för glada tillrop!
Jo, det ligger en nobel air över collierasen. "Lassiestämpeln" sitter också rätt hårt. En vacker,vänlig, trogen, stolt, klok, orädd och företagsam hund - det är en collie det.

Tyvärr har "utställningsmaffian" (utställning är kul, fyller en funktion etc etc, men man FÅR INTE bara gå på utseende, det måste finnas något innanför pannbenet också) gjort en hel del för att göra många collies till vackra, men mentalt sopiga hundar. Bettan och Olle hör tack och lov till de uppfödare som arbetar hårt för att bibehålla colliens bruksegenskaper och avla på mentalt stabila hundar

"Långhårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete. Den fungerar även utmärkt som familjehund. Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig. "

Bettan tävlade elitsök med sin stamtik Märta, Märtas dotter Ebba var bevakningshund i flygvapnet, en av Fornborgens valpar bor i Finland och är den collie som fått högst korningspoäng i Finland.

 Nadia, Heidis mamma, är korad och hennes matte tävlar spår och lydnad med henne. Heidis pappa är en tysk hane - han och fler från den kenneln kommer för övrigt hit snart och kommer bl a att bli mentalbeskrivna här i Sverige  - det blir spännande.

Känns som en härlig och rolig utmaning att få en stor hund att jobba med igen - västgötarna kommer dock alltid att sitta längst in i mitt hjärta - det finns inget som västgötar! Men det finns ändå gott om plats i hjärterummet för en collieflicka :0)