Så är man hemma igen efter ett dygns vistelse i Västerås - känns som om man varit borta en vecka;) Framför allt om man tittar på vad som kånkades in i och ut ur bilen  vid  avresa och återkomst: kläder,lakan,handduk, mat,hundmat,utställningstält, stol-i-fodral, ryggsäck,mat/vattenskålar, nödiga papirer (stamtavlor, vacc.nummerlappar etc)extra skor,extra hushållspapper (braåhagrej).....

Campingen strax efter Lövudden-området var helt ok, väldigt ny, nysådda grässtråk överallt, stugor som bara var delvis färdigutrustade, men som kommer att bli jättefina när det är klart - TV, jättefräsch köksutrustning, lakan och handdukar (!). Servicehuset var också otroligt modernt och piffigt - liten avläsare på nyckelringen och - Sesam öppna dig! Dörrar öppnades, lampor tändes...

Onsdag kväll samlades vi några stycken och åt tillsammans, glammade lite och rastade hundar dessemellan - jag hade 5 kompostgrindar med mig, så mina två damer kunde vandra ut och in ur stugan och också vara på verandan - jag befann mig ca 20 meter ifrån dom (vilket dom naturligtvis tyckte var alldeles för långt, men de uthärdade separationen stoiskt och tyst).

Jag nattade mig själv och vovvarna strax efter 22 00, kände att jag ville vara alert inför lydnaden, som startade 08 00.

Anlände strax före 08 00  till lydnadsringen,  8 ekipage startade, 5 i lydnadsettan, 2 i lydnadstvåan och 1 i lydnadstrean.

Ettorna började. Vi la hundarna för platsliggning två minuter, en hund reste sig rätt snart och satte sig upp, efter kanske en  minut började min Bitte klia sig frenetiskt  bakom ena örat, satte sig upp, satt och såg vilsen ut "vad gör jag, varför är jag här, matte står därborta och jag känner att detta är inte ok" - måste säga att jag förmodligen såg ut som en fågelholk - "vad GÖR hon"? Bitte har aldrig rört sig en millimeter på platsliggning tidigare, varken på träning eller appelltävling - Well, shit happends - glöm eländet och kör vidare. Vi startade vårt program och Bitte travade glatt på vid min sida, fick 8 på linförigheten - vi fortsatte programmet - ett antal gånger satte sig Bitte och kliade sig åter hysteriskt bakom vänster öra - "har hon blivit helt galen? Har hon fått eksem? Har hon fått en fästing där? Men hon har uju rätt nypåsatt Frontline!!!!"

Summa summarum - 114 poäng i ettan, med diverse kliande och sättande sig upp m m - vilket ändå innebär att utan det förb... kliandet hade vi haft ett förstapris (...om inte om hade varit, så hade katta varit kung....)

Kollade förståss noga bakom vänster öra när vi gått ur ringen - johodå! Där satt en liten färsk, ettrig fästing, på väg att borra sig in djupare i skinnet - västgötar är väldigt noga med vad som antastar deras person!

Stina gick ett bra program i lydnadstrean, såg glad och pigg ut, lilla stumpen gick, lite slarv här och där, men genomförde alla moment utom "rutan" - här hade man lagt 4 stora sågspånshögar precis bredvid de fyra konerna som markerade rutan (högarna fungerade som markeringar för inkallandets ställande- och läggande-positioner) - Stina blev fundersam "hmmm, är det den här rutan jag skall gå till eller den där vid sidan av, som jag inte riktigt känner igen..." Jag brydde mig absolut inte om att bråka med henne utan kallade tillbaka henne och tog hellre en nolla på detta moment, än att utsätta henne för obehag och omöjligt val.

Var speciellt nöjd med att Stina gjorde ett fint "sättande under gång" (nytt moment i klassen), klanderfritt "sittande i grupp" (nytt moment i klassen) och en snabb och bra vittringsapportering -  tugg på apporten, vilket renderade nerdrag till en sjua, men hellre det än att hon tar fel apport :0)

Vinnare av SKV:s vandringspris i lydnad blev Anki Ring med Melodi - hurra!! och fanfarer!!! Sååå roligt att se Anki igen, väldigt länge sedan sist, hon och Melodi gjorde ett så fint, balanserat och trivsamt lydnadsprogram - go for it Anki! Ni kommer att gå långt ;)  Anki (veterinär) var en härlig resurs  i styrelsen, under de år jag satt som ordförande i SKV!

Utställningen började då lydnaden var färdig.

Vädret var rätt bedrövligt hela dagen - jag var klart nöjd med att ha dragit på mig långfillsingar på morgonen! Att strutta runt i "nice outfit" var inte att tänka på - här gällde tjocka jackan, rediga brallor och varma skor! Regnet kom och gick, kom och gick.....

Tack och lov hade jag satt upp mitt utställningstält kvällen innan - hundarna behövde inte sitta ute i regn och blåst utan kunde ligga torrt och relativt varmt i sin hage i tältet.

Lövudden är ett härligt utställningsområde! Gott om plats, nära till sjön, fina möjligheter att rasta hundar (lösa).

Mandrom hade också trevligt besök under en  del av dagen, i tältet, av Felix - Lisbeth Högmans barnbarn - Felix var en glad och skärpt kille, tog bl a diverse roliga kort (med mobilen)  och ramade in dem med allehanda

märkliga ramar...

92 västgötar deltog i utställningen (häftigt!) Då hanarna går först och var ca 40 stycken, fanns gott om tid att gå på de fina gräsytorna utanför utställningsområdet och låta Bitte och Stina "tokspringa" lite då och då.

Lo and behold! Grålötens Zvenne Znözlask blev bäste hane! Jätteroligt!

Och hur gick det för mandrom då?

Bitte gjorde ett bra jobb, men slutade med bara en slät etta - 18 (!) tikar i öppenklassen, av vilka 4-5 var finska championtikar (här för att ta cert och bli svensk utställningschampion) - man får vara tacksam för en etta;)

Stina kom tvåa i championklassen med CK, men åkte ut med en radda andra i kvalet om bästa tik. En fin finsk tik blev bästa tik.

Zvenne slutade som BIR och den fina finska tiken blev BIM.

Finnarna var (helt förklarligt) överlyckliga, tjoade och viftade med finska flaggor ;)  - finnarna har himla bra tikar, bättre än deras hanhundar /(tycker mandrom)

All in all - en oerhört trevlig, varm och välfungerande utställning (trots det griniga vädret)

Domaren - Göran Bodegård - gjorde ett fantastiskt bra jobb! Dömde 92 hundar, med början 09 30 och var färdig kl 14 00 - utan en sekunds känsla av jäkt eller stress - lugnt och säkert lotsade han sig och oss genom alla klasser - hade fullständigt klart för sig vad han tyckte och ville ta fram - var trevlig mot såväl ägare som hundar - all heder åt en sådan huvudutställningsdomare !!!

Ett väldigt uppskattat pausprogram kom mellan han- och tikhundsklassen - två tjejer genomförde varsitt freestyelprogram med sina tikar.

Ulrika med Kringla, dansade hambo med sin hund, jätteduktiga  båda två, men man kunde se att de inte hållit på så länge - självklart har de framtiden för sig och kommer att utvecklas - med den mattens energi :0) .

Anna och Yra gjorde ett oerhört proffsigt och vältajmat framträdande -  dansade till  Dolly Partons "9 to 5" - det här ekipaget kommer säkert att visa framtassarna på officiella tävlingar!

Phhewww!

Det blev långt det här - men det var en lång, innehålls- och händelsrik dag!

Och det allra härligaste, bästa minnet från den här utställningen var -  stämningen!!!

Trots detta sura, kalla, riktigt griniga väder - bara glada miner! Folk umgicks, pratade glatt med varandra, det applåderades (svenskt "lagom", men ändå :0) 

En så himla trevlig och lättsam stämning runt ringen  - så som jag minns den från 80- och 90-talet! Som om en tung, unken, yllefilt lyfts från det hela..

Slutligen ! Ett jättetack till arrangörerna - Jan Helgesson, Ewa Sundin, Karin Jonstad - vilket bra jobb ni gjort!"

Det är helt säkert fler personer inblandade - Eva-Maj Karlsson har gjort förarbetet  - och fler än de ovan nämnda hjälpte till under dagen - väldigt roligt att också se SKV:s ordförande Bengt Johansson, hårt jobbande och glatt deltagande i hela arrangemanget.

Har nu hämtat min lilla Hippie, hon var som en liten kålmask när jag kom- åmade sig runt i famnen, vilt svansviftande och pussande  - känns väldigt bra - flickan kommer i alla fall ihåg mig :0) Blev snart sitt kavata, undersökande jag igen, när vi kom hem.

Alla vovvar ligger nu i samma Biabädd - ser bara en massa ZZZZZZ-an sväva ovanför bädden - i morgon tar vi det väääldigt lugnt.......

Tyvärr finns inga foton från dagens arangemang - hoppas få från goda västgötaspetsvänner...