...små vänner, en vecka har ni levt här hos oss - och så mycket som har hänt med er bara på denna vecka!

Vilken ljuvlig känsla det är att hålla en av de små kropparna i händerna - varm och  mjuk men samtidigt fast och spänstig.

Födelse och nya liv - detta mirakel! Vare sig det gäller människa eller djur.

Över till något helt annat.Vek tvätt i går och stod och funderade över det här lakanet.

Så vitt jag vet har det aldrig funnits nazistsympatisörer, varken i min eller min mans familjer.

Detta är ett mycket gammalt lakan, vet faktiskt inte om det kommer från min eller Peters familj. Utmärkt kvalitet, men ändå så gammalt att det är rätt nött, alltså kasserat till hundlakan.

Jag undrar över svastikan?

Men med tanke på solen som omger märket, kan jag nog vara tämligen säker på att det är det saken gäller - svastikan var ju  en urgammal solsymbol - långt, långt innan nazisterna lade sina smutsiga fingrar på det och betydelsen blev så långt från solsken man kan komma .

I natt sov jag minst 7 timmar!

Med ett par små avbrott, men i övrigt sömn i timmar i sträck :0)

Bitte har inte ens behövt gå ut och kissa.

Inte för att det varit särskilt livligt tidigare nätter,utom andra natten då Bitte rensade magen, utan bara för att mandrom är så löjligt lättväckt och larvig.

Vaknar vid minsta pip, lyssnar, väntar - så! Nu hittade vemdetnuvar en spene och så blir det tyst.

Någon gång fortsätter det ilskna skriket och då måste jag kolla - kan vara någon som kört fast bakom ryggen på morsan och hon inväntar lugnt att det lilla skrikmonstret skall kravla sig runt igen.

Men inte kan jag vänta inte :0)

Pillar till lite på den lilla kroppen så att den hamnar i rätt riktning och kan ta sig sista biten fram till mamma, det får vederbörande klara själv.

Helt otroligt att småttingarna redan är en vecka i morgon !

Vaksamma mamma Bitte lyssnar - här var det postbilen som kom.

Puppen längst till höger var minst vid födseln. Nu är det inte såå stor skillnad.

Hörnu herrn! Inte lipa åt bloggläsarna!

...och fort går dom!

Jag tycker att jag inte gör någonting egentligen, bara larvar runt här och småplockar lite, körde ett varv med snabeldraken i går, annars är det ju mest att sitta och fånglo ner i lådan:0)

Vägde gänget i går kväll, samtliga har ökat mellan 100-120 gram - tur att man själv inte går upp lika mycket  i förhållande till sin vikt....

Tack Gunvor  och Anna-Lena för information om den lustiga blomman!

Den kallas "väktaren i tornet" och det latinska namnet är Tillandsia cyanea.

Vi har också lullat runt lite på fältet, precis utanför huset, Bitte tycker att det är skönt att få röra lite på sig -men det är väldans brått in igen :0)

Vi håller oss här, där det ytterst sällan dyker upp någon annan hund.

Och så lite bilder

Hmm...

Aliens? Öronen får mig att tänka på Ster-Trek :0)

...om några timmar.

Otroligt så fort de små kropparna fylls ut och rundas till. Nu orkar pupporna suga längre och sover också längre stunder mellan målen.

I morse, när valparna sov djupt i en hög, kom Bitte upp till mig i sängen, lade sig så tätt intill mig hon kunde, la huvudet på min axel och suckade djupt och njutningsfullt.

Vi låg och snackade ett par minuter och hon fick höra vilken duktig flicka hon är. Hela tiden hade Bitte ett öga i lådan och så fort det hördes ett litet "gnyrf" där, så var hon tillbaka hos valparna.

I går natt var Bittes mage lite orolig, det fick bli utsläpp tre gånger - undra på det, med tanke på vad hon hade satt i sig.....

När allt guck kommit ut, så var magen ok igen och sedan i går morse fullt normal. Aptiten är kolossal!

Natten till i dag har varit absolut störningsfri och lugn, valparna har ätit och sovit, jag har vaknat till och hört när det har varit tankningsdags (rösterna växer också fort ;), kikat lite ner i lådan och så har vi alla somnat om igen - bliss!

I dag tänker jag ta in strykbrädan i sovrummet och underhålla mig med att kika på valparna medan jag stryker.

Här är lite bilder från i morse.

Finingar!

Proppmätta

Min mamma är bäst!

Här bor vi!

(ursäkta obäddad säng ;)