...har alltid varit att november borde strykas ur almanackan!

Den månaden har lika lite berättigande som...ja...som...fästingar!

Finns inget försonande med november - mja, skulle väl vara det att första advent brukar smyga sig in i slutet och att man närmar sig jul.

Mandrom är ju fortfarande lika förtjust i julen som när jag var liten.

Går aldrig ur ;) Jul är bara sååå härligt.

Vi tar det ändå ganska lugnt - inte otaliga rätter på julbordet - lagom med mat och trevligt familjeumgänge.

Det har aldrig varit något flängande runt i juldagarna heller - "i år måste vi åka dit"...

Vi har haft sån´tur att alla bor nära varandra.

I år får vi väl se var julafton firas - förmodligen här eftersom jag har valparna kvar då - sedan kanske man sitter kvar med ett par  stycken in på nästa år....

Men det är sådant man får räkna med.

Vägning och kloklippning i dag. Vägningen är inga problem, dom ligger som små paddor på handduken, men kloklippningen!

Hujeda mig så ilskna dom blir :0)

Jag försöker ändå ta det när dom är mätta och trötta - ett par tassar går bra, men sedan blir dom plötsligt som små (arga) ålar.

Nå, det brukar gå bra till slut och jag har inte gjort någon illa - utom Bitte - hon lider Tantali kval när jag pyntar med valparna.

Men jag sitter på min säng så hon kan vara med bredvid och ha näbben på puppen.

Man undrar hur de får plats med sina jättetungor i den lilla munnen - ibland glömmer dom att dra in den :0)

Nu  har man varit på rymmen;)

Varit och gratulerat hundkompisen Bert, som fyller 60.

Funderade mycket på om jag skulle gå eller ej, ville inte åka utan att någon var här.Goda vännen Birgitta ställde förståss upp och var valpvakt - nu är det så att det inte behövs någon större övertalning......

Så Birgitta har suttit och tittat förtjust på pupporna, alternerande med att sitta och läsa och käka godis som jag försett henne med.

Fick god mat på Berts kalas - kändes bra att kunna åka dit - Bettan och Olle kunde inte i dag utan åker dit i morgon.

Vi har haft mycket kul ihop med Bert, i många år - tränat massor tillsammans och även umgåtts i icke hundsammanhang.

Och Birgitta....Ja, nu ser varken jag eller Bettan och Olle Birgitta som  bara "god vän" - hon är mer familjemedlem.

Birgitta är en sådan som man skulle kunna ringa mitt i natten och säga "du, jag behöver skjuts till djursjukhus" - eller för all del, "jag behöver åka till sjukhus själv" - och hon skulle komma i rappet (och vice versa förståss).

Vi har tränat tillsammans, deltagit i räddnings- och bevakningstävlingar tillsammans, våra barn umgicks i tonåren,vi har haft kurser tillsammans, vi har skrattat tillsammans, fröjdats över glädjeämnen i respektive familjer och vi har gråtit tillsammans över sorger.

Man behöver aldrig förklara något ingående, det räcker med några ord så är man på samma våglängd direkt.

Vad vore livet utan sådana vänner - ganska tomt!

Detta om detta.

Nu KRÄVER Bitte att få sin kvällsmat!

Hon får mat 5 ggr/dag - rejäla portioner bestående av högoktanigt foder för digivande tikar, toppat med kokt ris och kokt grishjärta - dessutom blir det ju små godbitar under dagen.

Matportionerna försvinner på ett par sekunder, hon verkar fullständigt omättlig - men så är ju detta vecka tre, den vecka där hon ger pupporna mest mjölk.

Jag skulle förmodligen kunna ge henne mat varje timme.....

Och så inflöt information om colliebarnens nya äventyr!

Valputställning i Skogås: Fornborgens Isadora BIR + BIG-I, Fornborgens Iris 2:a med 1:a + Hp, Fornborgens Ivanhoe BIM.

Kära nån´....

Tocket väder!

Verkligen vidrigt!Precis som om vädergudarna gnuggar labbarna och säger "jojo, nu ska di få se på november -hähä".

Två relativt ordentliga prommisar har det i alla fall blivit - med efterföljande duschning och torkning, i övrigt blir det bara trädgården.

Får bli lite godisgömning  - gömmer i hela övervåningen så tar det ett tag innan de har hittat alla små, små bitar.

Känner att det är hög tid att börja med någon slags hjärngympa - det har verkligen legat i träda i bortåt tre veckor nu.

Så fort det slutar regna kan Stina och Hippie också få lite träning utanför tomten, Bitte får stå på "vänt" ett tag till.

Och så skall jag väl plåga er med lite fler valpbilder :0)

Nu händer det saker!

Kolla - jag kan stå - nästan.......

Små taffliga försök till lek kan man få se.

Mamma får höra en hemlis.

Väldigt poppis att sova på rygg.

Hmmm, nog dags för kloklippning igen.

Jag tog upp lilla fröken stubb på min säng för att få ett kort bara på henne - ha! Glöm det! Morsan kom direkt och la sig i :0)

Det var mitt stridsrop när jag tog vännerna och åkte till Skytteholms golfbana.

Tänkte att nu är det väl ändå för blött och soggigt för golfarna att svinga och putta.

Trodde jag ja.....

Ett par envetna klubbkånkare strök omkring, men vi kunde i alla fall hålla oss i ena änden och tjejerna toksprang, mest Hippie och Stina.

Bitte hängde på ibland, men väldigt korta sträckor - obekvämt att springa med,åtminstone halvfulla, tankar.

Skönt ändå att man snart kan strosa på dessa härliga, öppna ytor. Trevlig omväxling till skogen.

Jag tycker egentligen att golfbanor tar för stor plats i det här landet, men som egoistisk hundägare ser jag naturligtvis fördelarna ;)

Hemma vägde jag småttingarna. Det verkar absolut inte vara något fel på näringstillförseln, så här ser viktuppgången ut från födelsevikt till dags dato:

1. 180g ->650g = 470g

2. 180g ->730g = 550g

3. 210g ->780g = 570g

4. 140g ->610g = 470g

5. 180g ->640g = 460g

6. 190g ->740g = 550g

Och så något helt annat....

Vem var Jesus?
Det finns tre bevis på att Jesus var mexikan:
- Han hette Jesus
- Han var tvåspråkig
- Han hade problem med myndigheterna

Men det finns också belägg för att han var irländare:
- Han gifte sig aldrig
- Han berättade alltid historier
- Han älskade att vara ute i naturen

Samtidig finns det tydliga indikationer på att Jesus var svart:
- Han kallade alla för 'broder'
- Han gillade gospelmusik
- Han fick ingen rättvis rättegång

Tre starka argument talar för att Jesus var italienare:
- Han gestikulerade när han talade
- Han drack vin till alla måltider
- Han var säker på att hans mor var jungfru, modern säker på att han var Gud.

Men annat tyder på att Jesus kan ha varit från Californien:
- Han klippte aldrig håret
- Han gick barfota
- Han grundlade en ny religion
 

MEN, de tydligaste indicierna talar faktiskt för att Jesus var en KVINNA :
- Han blev tvungen att utfodra många människor med kort varsel, även om det inte fanns tillräckligt med mat.
- Han försökte att göra sig hörd bland en massa män som inte lyssnade.
- När han dött blev han tvungen att uppstå igen för det fanns mer att göra.

   

...tog de här två veckorna vägen ? For förbi lika fort som en nysning.

Och nu händer det saker minsann.

Bara på ett dygn har gänget blivit snabbare i sina rörelser - ja, snabba och snabba - allt är relativt ;)

Men nu är de mer målmedvetna, starkare och försöker använda benen till annat än att bara kava med dem.

Blir roligt att se vilken valp som får vilket namn.

Pojkarna är faktiskt redan döpta:

Valp nummer 2  (stubbad hane) kommer att heta Jonathan Lejonhjärta

och valp nummer 4 (långsvansad hane) blir Karl Lejonhjärta.

Jag har namn till alla fyra flickorna, men där får vi se vem som får heta vad:

Kajsa Kavat

Skrållan

Lovis

Pippi Långsvans

Här är lilla fröken 3, en långsvansad flicka med vitt på bröstet, även om det inte syns här (det har faktiskt alla, mer eller mindre)

 Lådan har nu bytt plats i sovrummet. Bara flyttats tvärs över golvet, där finns ytterligare en perfekt nisch för den. Jag har också satt i den andra plankan på kortsidan,annars vet man aldrig om småttingarna kravlar över kanten.

Tänkte först att det skulle bli besvärligt för Bitte, men inte då! Det är bra frigång mellan mjölkbaren och översta plankan när hon hoppar i lådan.

Plankan är också rundad och mjuk i kanten.

Med lådan placerad så här får Bitte och valparna eget utrymme, Stina och Hippie kan ligga i min säng utan att vara alltför inpå den lilla familjen.

Inte för att Bitte verkar bry sig , men det känns ändå bättre så här.

"Kom igen, vi hoppar på morsan"!!!  Fast en liten trögmopp ville inte vara med ;)

Och dom andra fem tröttnade snart dom också.

I morse åkte Stina, Bitte och jag och hämtade Hippie.

Hippie dansade en lycklig dervischdans runt mig och hade fullt sjå att berätta allt som hänt under två veckor.

Vi åkte till skogs och flickorna fick flocka ihop sig på en promenad. Inga konstigheter, alla tre pussade glatt över varandra, Hippie var väldigt intresserad av hur Bitte luktade, gick över henne som en dammsugare.

Hemma släppte jag ut dem på baksidan, duschade Bitte först och tog in henne via tvättstugan, torkning och så fick hon gå  in till valparna (som fortfarande snusade och sov). Så blev det duschning av de två andra, Stina släpptes in och Hippie fick gå med mig in.

Jag hade inte satt upp grindar framför mitt sovrum, ville se hur både Hippie och Bitte reagerade.

Hippie började vädra och nästan frustade, redan i tvättstugan, gick så väldigt försiktigt fram till sovrumsdörren, fick giraffhals, vädrade och verkligen drooog in lukterna. Bitte satt som en liten matrona i lådan och tittade lugnt på Hippie "jamen hörru, jag sa ju att dom var sex stycken"!

Hippie stod kvar en stund och såg väldigt förvånad ut, men gick inte in i rummet och Bitte visade ingen som helst avoghet.

Nu är det snart "kväller" och allt är så lugnt så lugnt. Hippie går då och då fram till dörren, snusar och kikar, viftar lite långsamt på svansen och Bitte skickar lugnande signaler från lådan.

Fina flickor :0)

Nu börjar det nästan bli lite trångt runt bardisken ;)

Bitte kör med ny taktik - sitter först en stund och så sjunker hon behagfullt ner så småningom och sträcker ut sig.

Ibland tar hon en liten lur, sittande.

Det är allt lite krävande, detta med sex barn...

I dag är gluggarna helt öppna och en liten typ gjorde allvarliga försök att stå på alla fyra benen - såg totalberusad ut, höll balansen några sekunder och så....åkte han (för det var en pojke) ner på mage igen.

Ja ja ja! Jag HAR öppnat ögonen - nöjd????

Mycket märkligt väder i dag. Började med hård blåst, nästan stormbyar och gråmulet. Gick över i piskande regn - typiskt bläh-artat  novemberväder - och så drog det värsta regnet bort och då blev det plötsligt strålande solsken + en magnifik regnbåge.

Det vill säga, på framsidan av huset var det solsken och -båge, på baksidan ösregnade det.

Hur var det nu? November eller april?

Fick tyvärr inte med hela regnbågen men nästan.

Småfolket fortsätter sin vegeterande tillvaro - äta, sova, äta, sova...

I dag ser man dock att ögonen är betydligt mer öppna - känns nästan som om man blir betittad när man lyfter upp dem och kikar i det lilla nyllet. Men så är det ju inte, dröjer några dagar innan vi får den kontakten.

Den här lille nissen sover på bilden, men senare hade även han öppna, blåskimrande ögon.

Modershjärtat gläds å  dotter Bettans vägnar, hon var i dag på valputställning i Enköping, med tre av valparna ur senaste colliekullen.

Alla tre fick 1:a och Hp, placerade sig 1,2,3, alltså blev en av dem BIR-valp - och den lilla knoddan kom också 5:a i gruppen.

Grattis Bettan och Olle - och förstås ägarna till de tre valparna.

Så här såg de ut när de var 8 veckor

Fornborgens Ivanhoe

Fornborgens Iris  (grattis Mia :0)

Och Fornborgens Isadora, BIR-valp och grupp-5:a