...har alltid varit att november borde strykas ur almanackan!

Den månaden har lika lite berättigande som...ja...som...fästingar!

Finns inget försonande med november - mja, skulle väl vara det att första advent brukar smyga sig in i slutet och att man närmar sig jul.

Mandrom är ju fortfarande lika förtjust i julen som när jag var liten.

Går aldrig ur ;) Jul är bara sååå härligt.

Vi tar det ändå ganska lugnt - inte otaliga rätter på julbordet - lagom med mat och trevligt familjeumgänge.

Det har aldrig varit något flängande runt i juldagarna heller - "i år måste vi åka dit"...

Vi har haft sån´tur att alla bor nära varandra.

I år får vi väl se var julafton firas - förmodligen här eftersom jag har valparna kvar då - sedan kanske man sitter kvar med ett par  stycken in på nästa år....

Men det är sådant man får räkna med.

Vägning och kloklippning i dag. Vägningen är inga problem, dom ligger som små paddor på handduken, men kloklippningen!

Hujeda mig så ilskna dom blir :0)

Jag försöker ändå ta det när dom är mätta och trötta - ett par tassar går bra, men sedan blir dom plötsligt som små (arga) ålar.

Nå, det brukar gå bra till slut och jag har inte gjort någon illa - utom Bitte - hon lider Tantali kval när jag pyntar med valparna.

Men jag sitter på min säng så hon kan vara med bredvid och ha näbben på puppen.

Man undrar hur de får plats med sina jättetungor i den lilla munnen - ibland glömmer dom att dra in den :0)