På förmiddagen blev det tur till klubben, promenad på golfbanan och så träff i klubbstugan med Yvonne, som skall vara instruktörselev på den valpkurs jag skall starta 14/3. Jättetrevligt att ha med Yvonne! Vi gick igenom lite inför starten - ingen idé att detaljplanera för mycket. Man måste liksom "känna" på gruppen lite, det kan vara så olika från termin till termin, kunskaps- och erfarenhetsnivån kan vara hög eller låg rakt över eller också varierande inom gruppen - man får anpassa träning och teori därefter.Jag har haft tämligen många kurser under årens lopp, grund-, unghund-,spår-,sök-,lydnadskurser, men valpkurserna är klart roligast att ha. Härligt och så otroligt stimulerande med dessa entusiastiska, nyfikna, nyblivna valpägare - för oavsett hur mycket kunskap de har med sig i bagaget verkar det som om de finner det lika roligt att gå kurs med en ny hund.Hem, promenad och så träningsomgång på fältet.Middag till vännerna och så tog jag present och drog ut till dottern för att gratulera på 40-årsdagen. Fullt med blommor i huset och en del presenter hade ramlat in.Vi fikade och skovlade in biskvitårta (ingen smalmat....). Jag tillbringade en lång stund i valprummet, Nadja hade inget emot att jag kom in och kollade valparna, men de fick vara ifred, jag bara smekte dem med ögonen :0) - 11 dagar i dag, snart öppnar de gluggarna. Väldigt jämna och blanka små colliebarn och förvånansvärt stadiga på sina ben redan!Skickar med lite bilder på raringarna!

Hej Lisbeth - svar på din kommentar.Är jag på klubben, så får den ena hunden vänta i bilen medan den andra tränas - rastning först av båda förstås! Ställer gärna bilen så att den hunden kanske inte precis behöver sitta glo rakt på oss två som tränar, i synnerhet inte om det är en valp-unghund.Är jag hemma och tränar på min alldeles egna appellplan utanför tomten, så får den icke-tränande hunden vara på tomten. (Jag har ett 1,20 kraftigt trädgårdsnät och grind mot fältet) Visst, det var en hel del gny i början, rännande fram och tillbaka innanför staketet, separationsångest, utbrytningsförsök - djävulens påfund, helt riktigt!Men matte är ståndaktig (har gjort likadant med både golden och götar). Talar bestämt om att man väntar tyst och tålmodigt på sin tur. Upp med grinden, in och talar ordentligt om att "nu är du tyst"!! Ut igen, blir det mer gnöl, in igen - jag menar nu att man är VäLDIGT bestämd.Västgötar är ju som bekant intensiva, envisa och försöker med alla till buds stående medel få sin vilja fram - men det har icke hulpit! Det är faktiskt enklare att få ordning på det här beteendet om dom är ute, värre om man går ut och en är kvar i huset och kan se oss genom fönstret.Det dröjer faktiskt inte så länge innan den "övergivna" hunden hajar att den får komma ut till mig och vara med, den också. I dag hörs något litet kvidande från Stina när hon sitter på tomten, men väldigt lite, mest lite upphetsning för att hon vet att "snart, snart"....Bitte kan ranta lite utmed staketet, men inget tjafs - dom är verkligen jätteduktiga båda två. Började med att låta den "övergivna" vänta bara ett par minuter, bytte hund, ett par minuters träning, byte igen o s v. Och sitter den "övergivna" tyst innanför staketet så kommer det lågt och lugnt "det är bra, du är jätteduktig" - lite "sövande" så där, inte högt och hurtigt - det bara triggar.Jag kan ta ner båda på appellplan på klubben, men jag tycker att det är bättre att den ena får koppla av i bilen. Kör heller aldrig längre pass än cirka 10-15 minuter med varje hund. Min erfarenhet av att träna västgötar säger att korta pass där man redan innan bestämt sig för exakt vad som skall tränas funkar bäst, ordning och reda - inget långrandigt malande på plan, eller "jag kanske skall ta och träna lite inkallning"....Hoppsan! Nu blev det väldigt långt, det här svaret.....