Steg 1 är utfört. Bakt.provet på Årstakliniken gick fort och smidigt - svar på måndag.Bitte var jätteduktig, men visst såg jag hur hon kickade till dörren med baktassen när vi gick och hörde hur hon muttrade "klart övergrepp på person, otillständigt,ingen respekt för ens integritet"......Tid är beställd på Albano, onsdag, vilket är dag 8 på löpet - svar på blodprovet kan man få inom 3-4 timmar. Är värdet lågt, tar jag om provet på fredagen, så får vi se sedan.Vi stannade på Kersön på hemvägen och båda damerna fick rasa ut på en av de stora ängarna strax efter det gamla kaféet Brostugan (som faktiskt är K-märkt och flyttades, rullades på stockar från sin gamla plats till nuvarande, när den nya Nockebybron byggdes, 1973).Som barn bodde jag i Smedslätten i Bromma och på vintrarna åkte vi skidor eller spark på isen, hela vägen hemifrån och till Brostugan - där vi drack mjölkchoklad och käkade bullar. Skulle aldrig våga åka den vägen på isen i dag!Vännerna fick stanna hemma och jag fortsatte ut till dotter Bettan och hennes man Olle på Helgö och deltog i Örnie (riesenpojke) och Gammas (collieflicka) ettårskalas.Huvudanledningen för mitt besök var dock att beglo de små ulltottarna - colliebarnen, som nu är fyra veckor.Himmel och plättar vad de växer! Nu tultar de runt, gör små tjurrusningar, bjäbbar, morrar, smyger på varandra och fajtas - omväxlande med att tvätta varandra, gosa ihop sig i en hög och tvärsomna.Kolla in svansföringen på den ena valpen som brottas med några syskon - signalerna finns klara från början - kaxig typ ;)Nadja är en god mor och tar mycket väl hand om sina telningar, men man ser också att hon tycker att det är skönt att få dra iväg på en liten promenad, eller vara med resten av de vuxna hundarna och Bettan och Olle.Bilden på Najda och valparna är en veritabel fixeringsbild, var slutar mor och var börjar barn ;)I morgon blir det packa igen, sover i Norrköping och drar på lördagen till Jönköping och SKV:s årsmöte, åter hem samma kväll.Det här årsmötet blir nog inte så dramatiskt - hoppas jag! I minnet har jag två tidigare SKV-årsmöten - något så vidrigt har jag aldrig varit med om - alla kategorier! Det tog väldigt lång tid att komma över de upplevelserna - hur människor kan bära sig åt så, förnedra andra och sig själva så till den grad,visa upp sådan total brist på respekt för sanning och moral - en maktlystnad utöver alla gränser - demokratiska spelregler fanns inte på kartan vid dessa möten - jag mår fysiskt illa bara tanken snuddar vid dessa spektakel.Så kan det bara aldrig bli igen - det går inte!