Just det! Den lilla ulliga, gulliga collievalpen Hippie håller på att utvecklas till en renodlad terrorist! (Hon tror att hon skall lyckas, men - känn dig blåst Hippan, matte har varit med förr ;) )

Jag har ju den märkliga vanan att vakna och även gå upp en sväng, vid 05-blecket, helgdag som söcken - har gjort så i många, många år. Inrotad vana, kräver alldeles för mycket kraft att ändra på vid denna höga ålder...

Släpper ut hundarna, ger dem mat, fixar en balja thé, tar in DN, löser gärna "Dagens bryderi" eller i varje fall delar av det - resten löser jag senare. Kollar om Hippie behöver gå ut en gång till - kryper till sängs igen, med valda delar av tidningen och draperar hundarna runt mig i sängen.

Hundarna somnar rätt omgående, jag läser lite i bladet och så somnar jag också. Vi brukar sova till ca 07 30, då går vi upp "på allvar". Men de två senaste morgnarna har miss Hippie bestämt sig för att bara sova en liten stund till - 06 15 tycker hon är en väldigt lämplig tid att kliva upp igen!

Man vågar ju inte nonchalera en valp som vankar runt i sängen och ser väldigt målmedveten ut - det kan bli ödesdigert för sängkläderna! Upp alltså, släppa ut Hippie, som i allra bästa fall har slängt till en liten kiss, men mest kollat fåglar, tuggat på en vinbärsbuske, gnagt på märgben, jagat fluga, morrat runt med en rotborste som är jättekul.

Bitte och Stina sitter tätt intill varandra i vardagsrummet och glor ut på "den vidriga lilla snorungen" - "får hon verkligen bära sig åt hur som helst"?

"Vi vill faktiskt sova en stund till"!

Jag ropar in Hippie, åter till sängen, alla hundar på plats. Talar sövande och "gullegulligt" med Hippie - Stina och Bitte blänger - "liiiilla Hippie är så fiiiin, ligg nu stilla här  - fy f-n, vi kräks - säg åt pälshögen att hålla sig lugn och sluta fjanta".

Pälshögen håller sig faktiskt lugn en stund, jag känner hur jag glider iväg i Morfei armar - då piper Hippie i mitt öra, blåser varm luft och börjar lite försiktigt gnaga på örat - "lägg av"!! Ok, hon lägger av, ligger still, börjar sedan rulla hej vilt, morra och gnöla, medan svansen går , pisk, pisk. Ställer sig upp, ruskar på sig och säger till mig "Du! Nu hoppar jag ner, det här är bara astråkigt"!

Eftersom jag inte kan släppa henne vind för våg i huset, ställer jag numera en kompostgrind för sovrumsdörren på natten, men om hon hoppar ner så vet jag vad som händer med sovrumsmattan, alternativt de två fårskinn jag har som sängmattor - nej, hon kissar inte, hon drar trådar ur mattan eller sliter lugg ur fårskinnen - suck!

Varför glömmer man bort från gång till gång hur jobbigt det faktiskt är att ha en valp :0)

Men jag vet ju också att allt det här är ganska snart övergående - dessutom håller det inte på hela dagarna.

Visserligen gnagde hon snabbt hål på en av Biabäddarna i dag......

Den bädden fick jag av Bettan för bra många år sedan - den har överlevt en goldenvalp och tre västgötaspetsvalpar utan minsta skråma - men den här fina, väna lilla collieflickan.....

 I förrgår lyckades hon göra två präktiga hål på min tröja, hoppade upp på promenad i skogen och tiggde dragkamp, fastnade med en tand och "ritsch" - blev ordentligt åthutad, såg sårad ut och lufsade på - efter ett litet tag hade vi den efterlängtade dragkampen - när jag vill, inte när hon propsar på det!

Annars besvarar jag självklart varje spontant kontaktsökande från Hippie, både hemma och på promenaderna, ett av de bästa sätten att skapa god kontakt och förtroende. Det är lätt att gå i sina egna tankar och inte märka om valpen kommer och tittar upp på en - för varje gång som det kontaktförsöket inte besvaras, så mattas ju valpens lust att ta kontakt igen. Det lönar sig alldeles kolossalt att vara uppmärksam och berömma, ge en smekning och en liten gottebit, när valpen tittar upp på dig, eller sätter sig framför dig - men hängande i kläder berömmes icke!

Kul träff med två av kullsystrarna hemma hos Bettan och Olle i går. Nästa vecka kommer pappa Umber med husse och matte från Tyskland. De kommer faktiskt med tre colliesar, alla tre skall mentalbeskrivas här på Mälarö BK - sedan utbryter stor valpträff med hela kullen, m m , m m. Blir väldigt spännande att se hur pappa bär sig åt på MH:t.

För att detta inte skall bli  helt och hållet colliefixerat, lägger jag in en fin bild på min Bitte, utförande ett elegant hopp i lydnadsklass ett.

 

Karin

22 maj 2007 21:21

mmm undrar om inte den korthåriga varianten sover längre på morgonen.
Karin med Ystra o Deja

 

Lisbeth

22 maj 2007 22:08

Så sant! Man glömmer varje gång hur jobbigt det faktiskt är med en valp, åtminstone en del valpar.

När tror du jag bestämde mig för att "Gunvald stannar här!" - jo det var när jag upptäckte att han vet hur man uppför sig i en soffa/säng... hihihi

Vid min ålder är det lugnast med en soffpotatis...och vem vill inte vara i soffan?

Å andra sidan har jag aldrig haft en västgöte som är så föremålsintresserad och som lägger ner sån energi på att kampa med trasan. Det är det här som är så spännande med valpar. Går (nästan) inte att räkna ut hur resultatet blir...

 

Britta

22 maj 2007 22:12

Hehe, ett par av dem jag träffat har verkat sova sig igenom hela livet :0)

http://www.oxberget.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...