... stod i vägen  

När sista hunden var ute och jobbade under sökträningen i dag, hördes plötsligt ett väldigt brak, rätt nära sökbanan.

Vid närmare undersökning visade det sig att en stor död gran hade fallit - rakt över körvägen! Och dragit med sig en ledning (telefon? el?) som nu låg fast under trädet.

Turligt nog så går det att komma ut från skogen i andra änden av sagda (grus)väg - i varje fall var vi ganska säkra på det....

Vi ägnade oss åt att fika och ringde lite olika nummer inom kommunen - blev förståss hänvisade hit och dit och hit igen  , men så fick jag numret till kommunens "skogslag" och dom lovade komma och titta.

Och snabba var dom! Jag tog en tur med vännerna efter fikat och när jag var på väg tillbaka ringde Birgitta och talade om att trädet redan var uppsågat och vägen var fri.

Det blev telefonbilder i dag, så kvaliteten är usel.

Vännerna och jag mötte den här lilla krabaten.

"Kolla morsan! Han har inte heller någon svans"....

Bitte ville inte ha någon närmare kontakt med Herr Padda (alternativt Fru Padda)

utan höll sig på avstånd. Stina bara glanade lite på den "jaha, padda", och så gick hon.

Hippie var lite mer nyfiken och ville gärna peta lite på paddan med tassen, men liiite läskigt var det..

Och jag hejdade henne från att peta - man får inte göra paddor illa!

Så kan det vara en höstdag i skogen - trevlig sökträning, fallande träd och padd-möte   

Och en hel del svamp blev det också - den överlämnas i afton till Bettan och Olle.

Är det inte ovanligt fina colliesar i Hundsports senaste nummer förresten  

Mandrom råkar ju vara personligen bekant med allihop...