... stod i vägen  

När sista hunden var ute och jobbade under sökträningen i dag, hördes plötsligt ett väldigt brak, rätt nära sökbanan.

Vid närmare undersökning visade det sig att en stor död gran hade fallit - rakt över körvägen! Och dragit med sig en ledning (telefon? el?) som nu låg fast under trädet.

Turligt nog så går det att komma ut från skogen i andra änden av sagda (grus)väg - i varje fall var vi ganska säkra på det....

Vi ägnade oss åt att fika och ringde lite olika nummer inom kommunen - blev förståss hänvisade hit och dit och hit igen  , men så fick jag numret till kommunens "skogslag" och dom lovade komma och titta.

Och snabba var dom! Jag tog en tur med vännerna efter fikat och när jag var på väg tillbaka ringde Birgitta och talade om att trädet redan var uppsågat och vägen var fri.

Det blev telefonbilder i dag, så kvaliteten är usel.

Vännerna och jag mötte den här lilla krabaten.

"Kolla morsan! Han har inte heller någon svans"....

Bitte ville inte ha någon närmare kontakt med Herr Padda (alternativt Fru Padda)

utan höll sig på avstånd. Stina bara glanade lite på den "jaha, padda", och så gick hon.

Hippie var lite mer nyfiken och ville gärna peta lite på paddan med tassen, men liiite läskigt var det..

Och jag hejdade henne från att peta - man får inte göra paddor illa!

Så kan det vara en höstdag i skogen - trevlig sökträning, fallande träd och padd-möte   

Och en hel del svamp blev det också - den överlämnas i afton till Bettan och Olle.

Är det inte ovanligt fina colliesar i Hundsports senaste nummer förresten  

Mandrom råkar ju vara personligen bekant med allihop...

 

Duritzan

14 september 2010 19:11

På den här kanten hittas mer möss. Men en av dem blev raskt infångad av min äldsta tik som bet ihjäl den och sedan bevakade den tills matte tog den och hivade iväg den till något annat djur som kunde vara mer intresserat av musen som mat.

http://www.duritzans.se

Britta Hammarström

14 september 2010 20:35

Jojo! Västgöten har väl i alla tider varit en duktig rått-och mussanerare :0)
Vår förste, Anton, var en rackare på möss - men även min ena goldentik. Honey gjorde precis som räven, lurpassade....och så gick hon upp på bakbenen och TJONG,SMACK - den lilla musen till himlen for.Men hon fick inte heller äta upp dem.....

 

Mikaela

14 september 2010 20:35

Duktiga vovvar som respekterade The Toad! Våra tre skogsskövlare ska peta och smaka, *suck*, på allt... "Mamma, vad 'e de'? Mamma, mamma!!"

Hoppas att lite av Stinas gener slår igenom hos doterdotra snart...

Och visst var det flera tjusiga collizzar i Hundsport, vad skönt att läsa om positiva tongånger i collievärlden, som omväxling! :)

Ha det gott!

http://sagogarden.bloggagratis.se

Britta Hammarström

15 september 2010 08:41

Tja!
Paddor och grodor ska man akta sig för att nosa för mycket om man är vovve - annars kanske man salivar så att man t o m kan få vätskebrist :0)
De avsöndrar något ämne som inte alls är hälsosamt för vovvar.

Ralf har (som vanligt) skrivit bra och klokt.
Det är Hippie som metallapporterar och H.som kryper (mina fötter :0), syster Exi hoppar och så är det Fornborgen-pojkarna Brasse och Aslan. Den lilla sötingen är Flipper, ur Bettan och Olles senaste kull.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...