Från Wikipedia

"Alla hjärtans dag (ibland Vändag i Finland) är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag."

Men nu har smarta affärsmän greppat tag i dagen och då blir det som det blir....

Collieträffen/-träningen i dag blandades med träning av små västgötar. Inte bara mina två som alltid är "barlast" vid collieträffarna, utan nu var även Yvonne och Kotte samt Irene och Taggen med.

Det tränades och stods i, och så drog vi oss in till fikastunden.

Är det "Alla hjärtans dag" så är det - kolla Kottes koppel  

Matte bedyrade att hon fått kopplet i present, faktiskt redan innan hon hade Kotte

"Jooooovissst - säääääääkert", flinade hela gänget - men så var det. 

och inte nog med kopplet....

Kullbroder Taggen, hade ett betydligt häftigare halsband - matte har köpt det på skoj "han heter ju Taggen"   

Och ni ser ju vilken hårding det är som bär det här halsbandet...

(gullplutten)

Nu tyckte väl Kotte att han fick lite "mjäk-stämpel" - här gällde det att

visa lite "attityd"

Man hörde lite kvävt inuti munkorgen "aaaamen, ser jag riktigt stenhård ut nu, vaaaa, aaamen säg då....."

Vi har väldigt kul på våra träningsträffar   

Känns som om man lever i ett vacuum.

Man vaknar, gör "det vanliga" - så går en dag.....

Nästa dag, man vaknar, gör "det vanliga".....

Hela naturen verkar stå stilla - vädret är konstant kallt, omedgörligt,kastar mer snö på oss med jämna mellanrum - "ähh, lite till får dom tåla, det är vi, vädrets makter som håller i taktpinnen"!

Och taktpinnen dirigerar vidare på en vintersonat som definitivt inte verkar närma sig final.

Ja ja, jag vet, februari är en vintermånad.......

Det är väl så i sin brutala enkelhet att eftersom snön kom så tidigt och stannade, så känns vintern så himla låååång.

Men egentligen är det ju så här det ska vara - så här var väl alltid vintrarna när jag var barn...eller...minns jag fel?

Jag kan inte minnas en enda  "barmarksvinter" från min uppväxt, men det kanske fanns.

Jag minns bara massor med snö, sparkåkning på gatan utanför vårt hus, skidåkning, åkning på kartongbitar i "Himlabacken", taffliga försök att åka skridskor (med skenor som skruvades fast på pjäxorna och ständigt lossnade), skottning, skottning, skottning.

Nähä, det är bara att gilla läget, konstatera att tiden stannar inte, även om det känns så, dag läggs till dag och rätt som det är smälter alltihop bort - mycket vatten blir det.....

Dags för promenad.

Kl 12 är det collieträff - skämsla på mejsla förresten att säga att jag bara gör "det vanliga", det varvas ju med väldigt trevliga händelser hela tiden.

Vet ni vilka som sa "skämsla på mejsla" - det var ett par små figurer i någon mumintrollbok, försöker komma ihåg vad dom heter....

Dom hade i alla fall en rubin gömd i en väska, gömd för att inte Mårran skulle ta den, om jag minns rätt.

Svejsan!

PS Titta gärna på Hilma och Sonys blogg - så hjärteknipande rara bilder.

PS2 Nu vet jag! De små figurerna heter Tofslan och Vifslan