..men vi börjar med gårdagen.

Maggan, Erkki, Birgitta, Gun-Britt och jag tränade rallylydnad på MBK:s parkering kl 13. Gick utomordentligt bra och alla vovvarna log brett - jiihaa, aktivering och karameller !

Jag medförde saffransbullar till fikat. Vi myste och snackade om ditt och datt.

I dag åkte vi till skogs. Nu hade den årliga märkligheten inträffat....

Hela Jungfrusundsåsen - som är väldigt stor och innehåller ett otal stigar tillhör nu ENDAST dem som har plank på fötterna  

Som tur är finns några ridstigar, där hundägare och de som inte har plank på fötterna,men trots det vill gå i skogen vintertid, kan pulsa fram.

Så vännerna och jag pulsade... rätt skönt ändå, man behöver inte riskera att plankåkare, högröda i nyllet, vevande med plank och stavar, och framfarande med hjärtinfarktsframkallande hastighet vrålar "flytta på er ,det här är

SKIDSPÅR"  

Rätt som det var stack Hippie och Bitte ner nosarna i marken, bredvid ridstigen - väldigt målmedvetet och intresserat - spårade inte långt, bara ca 8-10m och dök in under en gran. Och si! Där låg ett stackars stendött rådjur, förmodligen påkört någonstans, och sedan tagit sig in i skogen, gått i sårlega och sedan dött - förhoppningsvis rätt snart.

Hippie och Bitte tyckte att detta var hur spännande som helst! Inte bara en klöv, utan liksom en hel grej! Det sniffades över hela rådjuret gång på gång, Bitte hade t o m lite ragg i nacken. Stina var måttligt intresserad - rådjur som kolat vippen, och...

Viltspårdamerna fick mycket beröm, lockades så småningom tillbaka til stigen och fick karameller - hade ju liksom blivit helt fel om mandrom bannat dem...

Eftermiddagspromenaden förlades till hemmafältet.

Fick genast tankar på Narnia när vi gick ut där.

Men lilla vän, sitter du kvar? Men... du har ju svart näbb....

När som helst kommer Azlan

Vad är Narnia, morsan?

Vänta bara, snart kommer Peter, Susan, Edmund och Lucy...

Jag måste nog gå in i min klädkammare och kolla om det inte finns en utgång till Narnia...

 ..det händer saker hela tiden   

I dag skulle Birgitta och jag träffas på klubben, för en prommis på golfbanan och en fika, något drägligare temperatur var det.

På uppfarten till klubben (tack och lov) lyser hela displayen på intrumentbrädan, varenda lampa! "Motorn överhettad, stanna omedelbart"   Sagt och stannat.

Märkligt....

Kändes inte alls som om motorn var för varm, pyste inte,läckte inte....

Ringde min trogne Mulle Meck som finns en dryg km från klubben, "jag kommer och kollar" säger den hygglige och kommer farande inom några minuter. Kollar och hummar lite....

jag kommer ihåg att precis samma sak hände förra året när kylan smällde till, faktiskt bara ett par hundra meter från där jag stod nu. Bettan kom och drog mig till verkstan' (annan verkstad, inte Mulle Meck), där konstaterades att en givare pajat och det fixades nästa dag.

Mulle konstaterade att både givaren och termostaten förmodligen lagt av - motorn var iskall och det fanns fullt med glykolbemängt vatten.

"Du kan lugnt köra ner till oss, så fixar vi det här". Ok, körde och lämnade bilen i Mullarnas kompetenta labbar.

"Hon-som-alltid-ställer-upp" d v s Birgitta skjutsar naturligtvis hem mig och vännerna. Hämtar mig dessutom och skjutsar mig till frissan i Nyckelby, där jag har tid 15 30. Tar en promenad med sina vänner och vi sammanstrålar vid hennes bil utanför frissan (som har liten salong i källaren). Då ringer   Mulle och talar om att bilen är klar och Birgitta skjutsar mig tillbaka till verkstan'. Du är bara världens bussigaste Birgitta!  

Så nu är man med bil igen.

På vägen hem, några km från gårdagens älgmöte - tror ni inte att en långbening kliver över vägen igen   ,bara en den här gången, men dyker bara upp, rakt framför kön från andra hållet och mig, som i princip var ensam från mitt håll.

Och nu undrar jag bara en sak - har älgarnas mammor inte pratat med dom om reflexer   

Tja, och nu sitter man här och väntar på den vänlige urmakaren....

Ena klockan har hängt upp sig och urmakare Rolf rycker förståss ut och fixar - fast han skulle ändå åt det här hållet.

Otroligt vackert ute i dag!

Lite sol mitt på dagen och de senaste två dagarnas dimmiga morgnar och kvällar har skapat tjockt med rimfrost på allting.

Vackrast är björkarna, tycker jag

Det här är i alla fall en koltrast

Och här en björktrast (eller....) mitt i flaxet

..och så dalade solen

Nä, vi fegade ur i dag - kan man tänka sig - bara för att det var -14 i morse och elen i klubbstugan skulle vara avstängd mellan 10-13 - tunt va   

Ingen hade den minsta lust att att utsätta vänner eller sig själva för träning i det klimatet.

Jag tog en sväng till Myra och gick där med tjejerna, lite handling och så hem. Ändrade ljusslingorna på baksidan för tredje gången   - nu ser det bättre ut.

När jag hämtade Eli på dagis var det redan rätt mörkt (strax före 16). Vi åkte den slingrande, rätt smala vägen från dagis ut mot Ekerövägen. Vägen passerar på flera ställen stora fält.

Tyckte att jag såg en stor skugga långt bort på fältet till höger - mycket riktigt - STOR älg kommer långsamt travande, upp från fältet och över vägen. En bil kom från andra hållet, stannade den också. Där stod vi och väntade..

Ungefär 30 meter mellan våra bilar och älgen passerade mitt emellan oss.

Och så kom älg nummer två och tre, ganska tätt efter ettan.

Undrar....

Jodå, det kom två stycken till - fem älgar - inte dåligt, Eli tyckte att det var jättehäftigt, jag med