Har inhämtat senaste rapporten om Alex i sitt nya hem.Han har inspekterat hemmet, lekt med diverse leksaker, ätit med god aptit, sovit gott på sin nya gosiga ljusblå fäll (som han fick med sig härifrån, present från Best In Show - foderfirma), har kissat ute flera gångar och ägnar sig nu åt att gå efter Ruben och Valle och nosa dem i rumpan - dom finner sig stoiskt i detta, men tycker att det är rätt pinsamt....Min lilla traktor - så bra du har det :0)

Känns väldigt konstigt - hur jag än räknar när jag står i köket så får jag det bara till fyra valpar.

Vid 11-snåret kom paret Kumpulainen från Helsingfors, tillsammans med Inga Kahlmans dotter Heidi.

Ännu en gång stort tack Heidi för att du var så vänlig och mötte dem vid båten och var med här hela dagen, det var guld värt - min finska är absolut 0.

Även om vi konverserade en del på engelska så är det alltid bättre att få detaljer förklarade på "rätt språk".

Här beundrades valpar och klappades stora hundar, Hilma var sitt vanliga glada, svansviftande jag och charmade till höger och vänster.

Vi åt lunch, fixade papirer och drack kaffe medan pupporna sov.

De hade varit ute en sväng och blivit ännu mer gullade med, så de var dödströtta.

Så kom Birgitta, K-O och Birgittas dotter Marika, mer fika och prat, mer papirer och så plötsligt  skulle alla åka...

Alex fick träffa morfar Valle och morbror Ruben på baksidan innan de åkte. Valle höll ett visst avstånd, tittade bara på Alex och man riktigt såg hur han tänkte "gode tid, skall det där börja igen"..

Ruben hälsade mycket vänligt och försiktigt på Alex,som först såg lite förskräckt ut men sedan tog kontakt själv.

I bilen på vägen hem hade Alex gastat för full hals "bortrövad, hemska saaaker, MAMMA"!!

Men väl hemma i Nacka gick han på upptäcktsfärd och stumpen var i vädret.

När B. ringde och berättade om hemresan bestämde han sig just för att bajsa på golvet - det blir nog bra det där :0)

När Hilma åkte gick det inte att hejda ett par tårar, vem vet när jag får se min lilla Kajsa Kavat igen.

Fast vännerna och jag är redan inbjudna att hälsa på i sommarhuset utanför Helsingfors - vi gör nog det....

Krista och Pete - så mysiga människor och så härligt att se deras oförställda lycka över denna lilla västgötaflicka.

Jag väntar redan på det mail som utlovats till i morgon förmiddag.

Bitte var fullständigt oberörd över sina barns avresa, jag tyckte ett tag att hon gnuggade tassarna bakom min rygg men jag är inte säker.

Men när Valle och Ruben blev presenterade för Alex, då var hon med, kollade väldigt noga vad som försiggick och ställde sig mellan Ruben och Alex flera gånger, ville vara riktigt säker på att Ruben uppförde sig ok.

Jaha, så nu är det fyra små sötnosar kvar, fram till den 1/1, sedan blir det bara två...

Och när alla hade åkt, vad upptäcker jag då? Jo, att jag totalt glömt bort, både att filma och ta bilder på avresorna - idiot!

Dels var det mycket att tänka på hela dagen och dels rör jag mig lite stelt, ischiasnerven passade på att hamna i kläm i går igen. Nu är ju knät ok, så nu tar vi nya tag....

Den (nerven) brukar sitta fast ett par dagar när jag burit för tungt och sedan - plupp - så släpper det bara plötsligt.