..här i vårt hus!

Jag brukar inte ta in granen förrän kvällen före julafton, men i år blev det två dagar innan.

På förmiddagen kom två jättesnälla lektanter hem och parkerade sig på köksgolvet hos GG - Birgitta och Marianne.

När de blivit tillräckligt bitna, flyttade de upp en våning och vi tog en fika-och-macka-lunch(väldigt onyttigt, men praktiskt ibland).

När GG "durat å´" åkte vi till skogs och alla sju storhundarna fick en trevlig hopp-och-skutt-promenad.

 Jag hade också varit nere till sjön med mina tre på morgonen, när GG hade sin tidigare skönhetssömn.

I övrigt har det varit städa,städa,handla lite, ungsbaka skinkan och fixa granen.

De senaste tre åren har jag ugnsbakat skinkan - höll emot i det längsta, har envetet kokat min julskinka "som mamma gjorde", men har insett att ugnsbakningen är precis lika bra och mindre joxig.

När granen var klädd väntade jag tills GG vaknat efter middagsluren och de fick komma in i vardagsrummet och matrummet.

Granen rönte visst intresse, inte så stort som jag trodde - tänkte att den skulle lukta väldigt gott - visst var den kul, men så där...

Roligare var att ha kapplöpning genom mat- och vardagsrum - jösses vad det går undan - sex små köttbullar bara taramtaramtaram-far genom båda rummen, tvärvänder och så tillbaka igen.

Känner att dom måste få svängrum ett par gånger om dagen, kök, tvättstuga och pannrum, alternativt hall och badrum är nog ok, men snart 8 veckor...

behöver röra sig mer och hur lätt är det att ta ut dom... :(

Brudarna och jag hade planerat utevistelse en stund runt lunch, men då tog blåsten i ordentligt och se på attan, började det inte regna - går ju inte att ta ut tocket småfolk då.

I dag var första gången jag sett Hippie visa antydan till irritation mot en valp - Alex!

Han spanade in hennes svans, kastade sig över den, högg alla pirhana-gaddarna i den och hängde sig fast. Jag såg hur Hippie stelnade till och hur det liksom sa "AJ" i hennes huvud, hon svepte runt, Alex tappade greppet och Hippie sänkte huvudet och tittade på Alex. Sa inte ett ljud, ingen darrning på läppen, bara tittade. Alex blev platt, såg ut som en överkörd mullvad och drog sig snabbt tillbaka.....

Den blicken visste var den tog ;)

Och lille Karl - han knep nog ett par hjärtan i går, men tyvärr, tyvärr, beroende på praktiska skäl blev det inget nytt hem - hade varit ett guldhem annars.

Och ser ni hur mandrom klantat sig och spillt vatten på julgransmattan! Det är liksom rätt svårt att ta sig ner på knä om jag säger så, vänstra knät är inte helt samarbetsvilligt ännu...

Fick muttrande fula ramsor knöka ner mig två gånger till för att placera diverse hushållspapper under j-gransmattan.