Men vad hjälper det...

Jag är så utless på detta lortväder - vinter - HAH!

Regn, dimma, blåst, LERA!!!

För att inte hundarna skall behöva generalduschas efter varje promenad måste jag åka iväg med dem. Tack och lov för golfbanorna!

Skogen - åtminstone vissa delar, är rätt hyfsad också.

Att gå här ute på Brunna gärde - glöm det! Grusvägen går åtminstone att gå på, gör dock inte skäl för namnet,inte mycket grus där, mest lerjord där med och att försöka slira iväg på någon av stigarna......

I dag försökte en valpfamilj välja mellan gossarna, men si det gick inte :0) Får vänta en vecka.

Jag hade också den sista lilla flickan på väg till ett nytt hem, men det blev tyvärr inte så.

Var då? Håll i er - i Alaska!

Nej, jag är inte tokig och ja, det var noga övervägt.

Svensk matte, bor i Alaska, veterinärassistent, kör agility med sin beagletik,gift, egen gård med får och hästar.

Skall hit över jul och nyår och planen var att valpen skulle med tillbaka som handbagage.

Med dessa förutsättningar kunde jag tänka mig att låta en valp få komma så långt bort.

Jag bad dock den presumtiva matten kolla med flygbolagen att det verkligen skulle gå att ha valpen i kabinen, en del bolag är mycket mer restriktiva nu för tiden. (om det beror på allergiker eller om dom tror att man har en bomb i valpen, vet jag inte).

Alltnog och emedan - valpen skulle ha fått vara i kabinen till Chicago, med SAS - och det är bara halvvägs. Därefter skulle den få åka bland bagaget. Det gillade inte presumtiv matte alls (och inte jag heller), dessutom skulle det kosta multum.

Med valpkostnad + resan till Sverige blev det lite för tufft med denna höga kostnad.

Så tyvärr - ingen Skrållan till Alaska.

Jag har nu försett paret med namn och mailadresser till Ulla Gamberg i Canada,till Ingrid low i Simi valley och till Ivy Borg i Atascadero. Dom skall nog få sin västgötaspetsvalp ändå :0)