...midsommardag....

Midsommarafton blev trevlig från början till slut.

Trevlig familjelunch på Ettans väg i Kungsberga, med Janne, Pernilla, barnen, Bettan, Olle och Pernillas föräldrar. Vi kunde sitta ute och äta, helt ok, men så började det bli kyligt och grått och kaffe och otroligt god tårta avåts inomhus.

Bettan och Olle lämnade doggarna hemma, mina var med men fick komma ut och morsa i koppel, sedan vara i bilen med avbrott för två "busrus" i skogen. I min sons familj finns nämligen katten Simon, han är rätt skraj för hundar och tar gärna sin tillflykt till ett träd om dom är lösa - Simon klättrar inte heller ner och Janne har inte lust att klättra upp och hämta honom igen - det har hänt :0)

Varje gång jag är hos Janne med familj blir jag lika hänförd över hur mycket ute-utrymme de har, 11.000 kvadrat. Här finns jättestor gräsmatta, en blomsteräng, skog runtom hela stället,ett stort trädhus till barnen  är snart färdigbyggt ,gamla äppelträd,bärbuskar mm mm. Huset är väldigt litet och skall byggas ut...någon gång.....

De har också  en vinterbonad gäststuga en bit från huset, fungerar inte bara som gäststuga utan som lek- och mysplats för t ex 11-åriga Lisa, om hon har kompisar där .

Kaninen Linus bor i sin stora bur, som flyttas runt på gräsmattan, på vintern har Linus fodrad dubbelbur, som står dikt an mot huset, för lite extra värme. Den gröna agamen Alexander dog tyvärr nyligen, men Sam hade haft honom i ett antal år. Linus är ytterligare ett skäl till att inte låta hundarna fara runt för mycket, de är inte vana vid kaniner och jag vill självklart inte att de skall skrämma livet ur lille Linus.

Bifogar ett kort på den första blommande Ingrid Bergman-rosen - Jannes alldeles speciella favoriter - ganska magnifik! Och vilken doft!

Hem igen, mata hundar, ta ut dem på ordentlig promenad. Hippie följde med Bettan och Olle till Helgö - hade packat sin lilla väska, hon skulle ju stanna över natten - ni vet, favoritnallen, pyjamas, tandborste, snuttefilt......;)

Bitte och Stina fick alltså vara hemma när jag drog till nästa kalas - samma bottenlöst sårade, "hon överger oss"-blick som vanligt när jag gick - och som alltid sitter de tätt tryckta till varandra, för att det skall se riktigt ynkligt ut - mycket bra skådisar..

Men det funkar ju - en liten tagg i själen har man varje gång man lämnar dom, även om det bara är för en kort stund.

God middag, glammigt och glatt, det sjöngs en del, som alltid när vi träffas.

Lyckades få en taxi runt 22.15 - verklig flax!

Och förståss hysterisk glädje när jag kom hem :0) Vi umgicks ett tag både inne och ute, sedan gick jag och la mig. Pallade upp huvudet så att inte nacken gjorde för ont och lyckades somna i den ställningen.

Förb.. besvärligt med denna nackstyvhet. Varm vetekudde, Voltaren-gel, halskrage - ändå är det långt ifrån bra - tvi!

I dag har vi tagit det väldigt lugnt - mest beroende på att jag faktiskt inte kan göra så mycket. En skogspromenad blev det dock närjag hämtat Hippie, som hade skött sig mycket väl - hon sjöng långa sånger när jag kom och berättade allt som hade hänt.

Och vad hittade vi väl i skogen? Jo, de första kantarellerna! Inga knappnålshuvuden utan kantisar med både hatt och ben - inte några jättar, men fullt godkända för plockning - härligt! Nu kan man börja vittja sina ställen. Det gäller bara att hinna före Bitte - hon slänger sig fram om jag inte hejdar henne, och mumsar hejdlöst i sig kantarellerna - bara gula kantareller och trattkantareller, inga andra svampar, även om jag plockar dem.

Snart dags för en liten prommis till, sedan åker både jag och vovvarna till Helgö igen, vi är bjudna på gös-middag - inte illa.