Så var det första egentliga träningskvällen med Stina och fåren.

Jag hade alla tre hundarna ute och rastade på det stora gärdet bredvid fårhagen, när Petra och Henrik kom. Petra tyckte att jag kunde ta in Hippie i hagen och presentera henne för fåren. Jättekul!

Hippie tittade lite förstrött på fåren, "vad är detta, hmmm, det här vet jag inte riktigt vad jag skall göra med"....

Ägnade sig lite åt fårskit, matte talade om att skit skiter man i. Vi tog in fåren i en fålla, ca 30-40  m i diameter, där började  jag gå efter fåren med Hippie i koppel, som man brukar göra, för att tända färska hundar. Och si! Rätt som det var kom Hippie på "dom där, vaddetnuär, rör sig framåt när jag kommer" och sedan blev det fart!

Så lilla Hippiefjollan, 3,5 månader, körde på som den värsta projektil, här skulle jobbas! Den här gången skulle hon bara ha kul, hejsan tjosan, inga kommandon eller försök att bromsa henne, bara flänga på och få en bra minnesbild. En jätteglad och upprymd Hippe, med tungan som en slips, skuttade tillbaka till bilen för vila och vattentankning.

Så var det Stinas tur. Henne körde jag i lång lina - här behövdes ingen peppning :0) Stina gnuggade tassarna redan innan vi gick in i hagen, hon visste precis vad det gällde.

Mycket rusa blev det och Stina gick väldigt nära fåren. Så gör ju västgötarna med "nötterna", för att kunna fösa och nappa i hasorna om det behövs. Fåren är ju flyktdjur och sticker mycket lättare och snabbare. Det gäller att komma på vid vilket avstånd hunden flyttar fåren och så lära hunden att "du behöver inte trycka på och gå längre fram, håll det här avståndet och du har full kontroll".

Vi kom på rätt snabbt vilket avstånd som gällde, längre än för BC:arna, kan jag säga  - västgötaspets-power :0) Närå, det hela går ut på att raserna vallar på helt olika sätt.

Stina och fåren fick vila. Sedan körde Henrik sin Dot  - en oerhört het BC som verkligen behöver bestämda tag för att inte gå på fåren - Dot är 1 år och kommer säkert att bli en rackarns bra vallhund när hon lärt sig mores.

Så tog vi ut fåren i den större hagen och jag fortsatte med Stina i linan. Nu började faktiskt en liten peng trilla ner, hon höll bättre avstånd - jag kunde få henne att stanna i slak lina och mana framåt, stanna, mana framåt o s v.

Det gäller också att komma på kommandoord, som jag inte använder i lydnaden - här skall man helt glömma traditionell lyndadsträning - här är det en annan typ av lydnad och hörsamhet som gäller.

Gjorde bara ett ljud som jag lät betyda "stanna" - "appappappapp" och så "framåt sakta" o s v

En vansinningt rolig och lärorik träningskväll! Efter midsommar bokar vi in ett antal gånger framöver. Petra tycker att jag  skall köra Hippie också - självklart skall jag det!