Intressant att läsa i Ulvus dagbok om DNA-rönen om det alltmer "fadande" släktskapet Västgötaspets - Welsh Corgi. "Nu kan det sägas" :0)

Fick information om den pågående undersökningen för ca ett år sedan - genom en seriös uppfödare i England - en person jag känner, respekterar och har haft mycket god kontakt med (både i UK och i Sverige) sedan början på 80-talet.

I Jan Borgas film "Vikingarnas hund" - en ca 30-minuter lång film om västgötaspetsen, som visades på SVT i slutet av 70-talet (början på 80-talet?) talas det om denna tänkta koppling - mellan corgi och västgötaspets.

Historikern Alf Åberg berättar bl a i flimen  om hur viktig och "ärad" hunden var för vikingen, hur den ofta begravdes tillsammans med sin herre - att ett vanligt vikinganamn var "Racki" - hund!

Som så mycket annat historiskt "belägg" får väl detta antagande, om att vikingarna tog med sig västgötaspetsar på sina skepp och att dessa hundar i England hjälpte till att starta corgirasen, läggas åt sidan - trots sin  (tämligen ) liknande exteriör, finns ingen genetisk koppling mellan v-göte och corgi .En annan intressant information i ovan nämnda film  är osteologen Il Ömans jämförelse av ben från olika hundraser - t ex rörben från jämthundens bakben och från västgötaspetsens bakben -benen ser likadana ut,men jämthundens är klart större /längre än västgötens.

Benfynden från västgöten (efter vad jag förstod från filmen) är mycket gamla, och borgar alltså (återigen) för att västgöten funnits som typ/ras i många århundraden.

...för hundarna, inte för mig. Men faktum är att i dag hade jag glatt hoppat i om jag haft baddräkt med - det var så varmt! Stod i vattnet till knäna och njöt.

Hippies första besök vid sjön. Hon fnattade fram och tillbaka utmed stranden ett par gånger, sedan var det plums pladask i sjön - ingen rädder för vatten här :0)

Bitte är badfreak, skulle kunna bada hela dagen, kan simma efter bollar hur länge som helst. Stina är mer tantig, går i till magen, sträcker sig prydligt efter bollarna, mren vill inte blöta ner frisyren. Är det riktigt varmt så bär jag ut henne en bit och släpper lugnt ner henne, hon simmar fint till stranden men har inga funderingar på att göra om det.

Hippie kommer säkert att bli en simmare - det här var kalaskul! Mycket bättre än att hemma rusa runt ,släpande på en påskruvad vattenslang.

Bettan och Olles 1,5-årig collietik Gamma, snor vattenspridaren (påskruvad) och drar runt i trädgården.

Efter badet slänger sig Bitte och Stina i gräset (eller sanden, om jag inte hindrar dem) och breakdansar hysteriskt en stund (samma sak inomhus när de har "tvångsbadats" med schampoo, mattorna flyger och dubbelsängen ser ut som hela havet stormar). Hippie åsåg fascinerat breakdansandet, men deltog inte själv.

Så vandrade vi tillbaka till bilen, på skogsstigen, alla tre jagade varandra runt, runt, Bitte och Stina slängde sig med jämna mellanrum i blåbärsriset och breakade lite till.

Man blir så glad till sinnes när ens  vovvar kan få vara så störtlyckliga och fria - koppel sätts bara på Hippie när vi kommer till bilen, eftersom den stod parkerad intill en annan liten badstrand, där det är "männschor" som badar. Jag går längre bort i skogen så får vi vara i fred och man riskerar inte att en galen Hippie plötsligt får för sig att delta i någon saft- och bullstund :0)

När hon blir större kan vi också gå till denna strand, den är helt "naturlig", med eftermiddags- och kvällssol (hit åkte vi alltsomoftast med barnen när de var små, medhavande middag, härliga bad, och maten smakade toppen efteråt

Många hundägare går hit, man håller sig bara en bit ifrån den del av stranden som frekventeras mest av familjer, även hästfolk rider ner här ibland och låter hästarna bada. Har aldrig hört en människa säga ett pip om vare sig hundar eller hästar - en fristad!