...och hennes matte, var jag och hälsade på i dag. Ida är pigg, glad och fortfarande väldigt rörlig. Två veckor kvar...

Tycker inte att det ser ut som om det trängdes 8-9 stycken där inne...

men kanske fler än 3-4....

Jobbiga tanter!!! Måste jag visa upp magen nu igen! (fast hon gör det i stort sett oombedd )

Inga problem att få dagarna att gå (kv'llarna med för den delen) , hela tiden är det saker som ska göras. I går kväll gick 2 timmar åt till tråkjobb - strykning - men nu är strykkorgen tom!

Efter regnet har gräsmattorna fått växfnatt! Dags att klippa igen.

Nu ska jag packa mig ut och dammsuga ur en halv Hippie ur bilen - märkligt nog har det legat minst 2 1/2 Hippie på golven också.... 

I kväll är det rallylydnadsträning - sista gången för mig, Ida flyttar hit nästa torsdag.

I dag var vi på Färingsö Hund och Djurcenter. Ett relativt nyöppnat hundsim, har även dagisplatser för ca 6 hundar.

Lugnt och rofyllt, inget jäkt, knäpptyst hos dagishundarna, som finns vägg i vägg med simmet.

En fin bassäng med ramp och avsats att stå på i vattnet.Rymlig dusch bredvid bassängen. En väldigt trevlig Tobbe tog emot och jag träffade hans lika trevliga fru, som ägnade sig åt att rasta och gosa med dagishundarna.

Jag duschade Bitte, satte på henne flytväst och så fäste vi två linor i västen.

Bitte gick lite tveksamt uppför rampen "vad har människan NU hittat på"??? "Jösses! Måste vara världens största vattentrask"!!!

"Värre än så Bitte lilla, du ska simma"! Jag ställde henne i vattnet på avsatsen och lät henne kolla in det hela en liten stund, sedan lyfte jag försiktigt ner henne i vattnet.

Bitte började paddla frenetiskt meddetsamma - tror jag det - här gällde det att behålla livhanken!

Tobbe och jag ledde henne långsamt fram och tillbaka i bassängen en stund, hon simmade väldigt fint, försökte inte komma in till kanten utan simmade rakt fram. Tobbe sa att hundar som blir väldigt skraja första gångerna försöker ta sig till kanten för att komma ur helvetet så fort som möjligt....

Det behövs (oftast) dock inte mer än några gånger så är det svårt att få upp dem ur bassängen, de vill bara fortsätta.

Vi lotsade Bitte tillbaka till avsatsen, jag lyfte upp henne och hon fick stå där och vila och hämta sig efter den något ovanliga upplevelsen. Som den coola brud hon är tog hon det med ro och simmade mycket lugnare när jag lyfte ner henne i vådiset igen.

Hon simmade nog inte mer än 7-8 minuter sammanlagt - räcker gott och väl första gången tycker jag. In i duschen igen och så avtorkning.

"Men hörni, häng med nu då"!

"Jamen, nu är det precis som den där vattenlådan, man sliter och sliter, men kommer ingen vart"!

Efter dusch och torkning ville Bitte tillbaka upp till bassängen och klev själv uppför rampen och kikade ner i bassängen igen, så sååå panikartat var det nog inte.

Hon älskar ju att simma i sjön på sommaren, simma efter boll kan hon göra hur länge som helst - men där får man ju bestämma själv....

Jag tror dock att hon kommer att gilla bassängsimmet också. Vi hinner ju inte gå mer än ett par gånger till innan Tjock-Ida flyttar hit, det får bli sim i sjön framåt augusti och så kan vi fortsätta några gånger i höst med bassängsimmet.

Jag har inte velat börja tidigare med simningen, ville vänta tills Bittes ben verkar starka nog - här ska inta has fler bakslag! tidigare hade simning gett för häftiga rörelser. Nu fungerar hon väldigt bra, men går inte 100% rent med vänster bakben, har inte heller fått tillbaka sina präktiga muskler där - det kommer simningen att hjälpa till med.

..kom i morse. Regnade rätt duktigt ett tag men nu verkar det vara klart med det. Mycket pollen är det! Vattnet i regnvattenstunnan är alldeles gult.

Drog på mig stövlar och regnjacka och så drog vi runt gärdena i cirkus en timme. Det blöta vädret hindrade inte Hippie och Skrållan från sina sedvanliga vansinnesrusningar.

Undan går det! 

Ser nästan ut som om man skulle behöva krypa fram i allén, men det är bara en synvilla. Går utmärkt att gå upprätt - än så länge...

I dag kommer familjen på kaffekalas, inne? Ute? Det är frågan...

...finns det gott om på Mälaröarna. Här är ett av de mäktiga snår som kantar Mälarö BK:s appellplaner.

...att man skulle vilja bromsa lite.....

Jag vet inte, men tycker att övergången från vår till försommar går så in i vassen mycket fortare nu än förr - Det hinner liksom inte bli vår förrän - tjong! så är det försommar.

Hindrar inte att man njuter för fullt varje dag. Ögonen blir alldeles mätta av allt vackert. Och så underbart det är att sitta i trädgården och käka frukost, hänga tvätt ute och ta in den torr och doftande efter bara ett par timmar - dä ä lycka dä   

Promenad i Jungfrusundsskogen, vännerna får inte avlägsna sig från stigen mer än någon meter - vi har sett minst 6 snokar på bara ca 10 dagar - snokar tack och lov! Två hundar i bekantskapskretsen har redan blivit huggormsbitna ....

Det är bara de 2-3 senaste åren jag över huvud taget sett snok i skogarna här och hemma - och huggorm på ett par ställen. Har alltid en liten cylinder med cortisontabletter med mig, tillsammans med visselpipan runt halsen. Jag vet att det diskuteras angående cortison och huggormsbett på hund. Men är jag ute i skogen och har en bra bit till bilen, så nog sjutton ger jag ett par cortisontabletter på plats - och kontaktar naturligtvis veterinär också.

Åja, åja Bitte - både du och Stina brukar åka runt på snoken i blåbärsriset när det är mycket myror på stigen - inte spela Allan nu.....

Di här små blomstren - harsyra - gör inte mycket väsen av sig, men är väldigt söta där de står

I går kväll var det idog träning - fullt med folk på klubben, jag tränade faktiskt alla fyra, kände mig väldigt nöjd. sedan var det medlemsmöte, trivsamt och välbesökt, åts tårta för att fira flera medlemmar som gjort fina tävlingsresultat.

I kväll blir det ingen träning, Eli har åkt hem och nu blir det tidningsjobb ett tag.

I morgon kväll är det rallylydnadsträning.

...det finns små puppor i Idas mage. Med ultraljud är det ju svårt att säga hur många, man ser egentligen bara att det finns valpar. Vi såg 4 bubblor med pickande små hjärtan. Kan vara 3 eller 5 också, man kan se samma två gånger och någon kan ligga och gömma sig bakom de andra.

Jag är så nöjd med 4 - både för Idas skull och för att det är lättare att hitta 4 bra hem än 8...eller 9....

Nu är det bara att hoppas på att resten av resan går bra - Ida mår i alla fall utmärkt.

Jag har ju sagt att jag ska bli mamma - ni kan väl lyssna på vad jag säger.....

Hålla på så där och kleta ner mig på magen.....

I går fick Hippie vara med och leka...

Efter ett par timmars häckrensning och en fika i trädgården, kände jag att det skulle vara skönt att sträcka ut sig en stund. Gänget vet predcis när jag tänker på detta viset- och dom hann  förståss först!

Men jag lyckades lirka ner mig.....