I dag var vi på Färingsö Hund och Djurcenter. Ett relativt nyöppnat hundsim, har även dagisplatser för ca 6 hundar.

Lugnt och rofyllt, inget jäkt, knäpptyst hos dagishundarna, som finns vägg i vägg med simmet.

En fin bassäng med ramp och avsats att stå på i vattnet.Rymlig dusch bredvid bassängen. En väldigt trevlig Tobbe tog emot och jag träffade hans lika trevliga fru, som ägnade sig åt att rasta och gosa med dagishundarna.

Jag duschade Bitte, satte på henne flytväst och så fäste vi två linor i västen.

Bitte gick lite tveksamt uppför rampen "vad har människan NU hittat på"??? "Jösses! Måste vara världens största vattentrask"!!!

"Värre än så Bitte lilla, du ska simma"! Jag ställde henne i vattnet på avsatsen och lät henne kolla in det hela en liten stund, sedan lyfte jag försiktigt ner henne i vattnet.

Bitte började paddla frenetiskt meddetsamma - tror jag det - här gällde det att behålla livhanken!

Tobbe och jag ledde henne långsamt fram och tillbaka i bassängen en stund, hon simmade väldigt fint, försökte inte komma in till kanten utan simmade rakt fram. Tobbe sa att hundar som blir väldigt skraja första gångerna försöker ta sig till kanten för att komma ur helvetet så fort som möjligt....

Det behövs (oftast) dock inte mer än några gånger så är det svårt att få upp dem ur bassängen, de vill bara fortsätta.

Vi lotsade Bitte tillbaka till avsatsen, jag lyfte upp henne och hon fick stå där och vila och hämta sig efter den något ovanliga upplevelsen. Som den coola brud hon är tog hon det med ro och simmade mycket lugnare när jag lyfte ner henne i vådiset igen.

Hon simmade nog inte mer än 7-8 minuter sammanlagt - räcker gott och väl första gången tycker jag. In i duschen igen och så avtorkning.

"Men hörni, häng med nu då"!

"Jamen, nu är det precis som den där vattenlådan, man sliter och sliter, men kommer ingen vart"!

Efter dusch och torkning ville Bitte tillbaka upp till bassängen och klev själv uppför rampen och kikade ner i bassängen igen, så sååå panikartat var det nog inte.

Hon älskar ju att simma i sjön på sommaren, simma efter boll kan hon göra hur länge som helst - men där får man ju bestämma själv....

Jag tror dock att hon kommer att gilla bassängsimmet också. Vi hinner ju inte gå mer än ett par gånger till innan Tjock-Ida flyttar hit, det får bli sim i sjön framåt augusti och så kan vi fortsätta några gånger i höst med bassängsimmet.

Jag har inte velat börja tidigare med simningen, ville vänta tills Bittes ben verkar starka nog - här ska inta has fler bakslag! tidigare hade simning gett för häftiga rörelser. Nu fungerar hon väldigt bra, men går inte 100% rent med vänster bakben, har inte heller fått tillbaka sina präktiga muskler där - det kommer simningen att hjälpa till med.