Eftersom dagen verkade gå i skurarnas tecken och mandrom även i dag känner sig lite uschlig och t o m har fått nyttja näsdroppar, tänktes det att vi kunde ta det lite piano.

En kort prommis vid 10-blecket, så ägnade jag mig åt DN. Hundarna knoppade.

Vi grejade lite i trädgården, solen lyste plötsligt och det torkade upp väldigt fort, så himla torrt som det är i marken så säger det knappt "sluurrp" innan allt vatten är borta.

Tänkte ta mig en siesta i bingen. La mig, alla tre flockades runt mig i sängen - jag läste lite i min bok, kände snart att ögonen ville sluta sig - la undan boken och gottade ner mig.

Hippie tog ett skutt rakt över oss allihop, tassade ut och la sig i soffan i vardagsrummet - hon tycker ofta att det blir för varmt.

Och nu började det....

Det är inte ofta jag lägger mig dagtid, och när jag gör det brukar jag få knoppa i ca en timme, men i dag....

Först var det så beskedligt....

Bitte: Staaackars matte, är du förkyld, puuuuss, ligg och vila du, vi kompar"...

(jag hade kameran på nattygsbordet och när jag insåg vartåt det barkade, roade jag mig med att hålla upp kameran och ta bilder på måfå - det blev många ;) men här är de som jag sparade)

La mig på rygg - Stina bökade snabbt in sig under högerarmen

Man kan också tävla om vem som kan ligga absolut närmast ! Här verkar det vara dött lopp.

 Här hade jag precis börjat dåsa bort, Bitte hade just gjort ett avstamp i min mage, hoppat ner och tagit några slick ur vattenskålen vid dörren  - kände plötsligt att jag var  rätt iakttagen -

Stina: Vet du att du legat här och drönat, mer än en halvtimme..."

Bitte hoppade upp igen och nu var terrorn total

"HALLLÅÅÅÅÅÅÅ - någon hemma? Vi har tråååkigt"

Båda: Nu är hon på G, ett ben på golvet"!!!

Båda: YEESSS! Seger! Hon står upp!!! 

Den stackars matten: Aaammmeeen snääälla, jag är faktiskt sjuuuk.....

Ok då, vi tar väl en tur till skogs......suck.....