...inte en minut har eländet upphört, sedan i går afse.

Gick en 20-minuters prommis med vännerna vid 14-tiden, i samband med lite inhandling å Coopen.

I övrigt har vi hållit oss inomhus - flickorna har gjort korta "ärenden" i trädgården, men ganska snabbt fylkat sig på trappen för insläpp igen.

Det är så skönt att se hur de anpassar sig till "aktuell dagsrytm". Är det fina vädret - ja då blir det längre promenader och aktivering på olika sätt, är det sk-tväder, ja då lägger vi i en lägre växel och tar´t lugnt.

Ingen stress eller vandrande runt i huset - man knoppar och går någon gång och gosar med matte.

Att bara "ha" hundar är inte i  min smak - de behöver både fysisk och mental stimulans - dessutom är det väldigt roligt att göra saker tillsammans med sina fyrbenta vänner - känna gensvaret och glädjen, se hur de mår bra av att använda sina sinnen på -åtminstone lite - av det sätt de skulle göra i vilt tillstånd.

Den "vanliga sällskapshunden" - om vi nu talar väldigt generellt - får sin uppblötta mat serverad två ggr/dag, får (kanske) röra sig fritt på en inhägnad tomt, får ett par, tre promenader i koppel på ca 30 minuter vardera. En riktigt kul dag får de kanske springa efter boll eller också kommer det besök - yyyayyhh!

Nä - lite mer aktivitet vill nog våra vänner ha - och i min värld är det min förbannade skyldighet att - i lagom mängd och under förståeliga former - ersätta dem för det "jobb" de inte får utföra i en vild flock - spåra byte, fånga byte, söka nattlega, spana, försvara  flocken och reviret,uppvakta, varna, leka........

Så vi fortsätter nog att ha roligt och utvecklas tillsammans - möjligheterna är oändliga.....

 

Mikaela

15 juni 2009 11:42

Samma här!
Att bara ha vovvar som "dräller", vad är det roliga med det?

Självklart är inte varenda eviga dag fylld med akiviteter, men att aldrig göra något tillsammans med sin hund måste vara trist?

Visserligen har vi hundar som i sitt ursprung är gårdshundar, men då de flesta av oss inte har gårdar får vi ju erbjuda våra vänner något annat. Eller?

Däremot kan man absolut "tråka" ut en västgötaspets om man maler på med samma gamla träning utan glädje eller variation. Men jag har inte träffat en vgs som blir stressad av aktivitet, dom brukar hitta på något annat om dagens sysselsättning inte passar! :)

Dom är gårdshundar, mao gjorda för konstant aktivitet! Gå rundor, kolla djuren mm.

Hälsningar från en flock med gårdshundar som legat på sofflocket i tre dagar utan att bli stressade..... :)

 

Karin med Y.D och A

15 juni 2009 19:24

Kloka ord Mikaela och Britta!
Just nu har jag tre västgötar liggande vid mina fötter, som inte fått någon aktivitet idag på grund av veterinärbesök. Skulle jag röra mig mot utgången så kommer de och frågar om vi inte ska gå ut, om inte så lägger de sig igen och snusar. Dessa tre damer är vana att göra saker så gott som varje dag men inte är de sönderstressade för det.
Var och en blir salig på sin tro och jag tillämpar min och många med mig.
Kramar från oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...