Läste en livfull beskrivning av hur lille Ulvus Gunvald begick sin första dag på valpkursen - precis så är det :0)

Nyligen återkommen från femte gången på den valpkurs jag håller på Mälarö BK - dagtid, halleluja!

6 glada valpar med vidhängande lika glada människor samlades kl 13 00 i klubbstugan.

Jag gick igenom den absolut mest basala grunden för hur man lägger spår till hunden - människospår. Bara rakt spår och så en liten burk med köttbullar i slutet - inga krångligheter.

Men man måste ändå tänka på att berätta om hur vinden skall ligga, att man bör snitsla, som ovan spårläggare, att man måste gå tillbaka i lä om spåret, att  man inte bör gå  tillbaka  med hunden i samma spår efter avslutat spårarbete. Visa vilken typ av material som används vid tävling och träning- spårsele, lina,spårapporter (varför slutapporten är längre än de andra...)

 Det känns som om man proppar in information i valpägarna - hur enkelt och lättfattligt man än försöker framställa det hela.

Slutligen förmananr man strängt "om nu det här går jättebra i skogen, så får ni INTE rusa hem och lägga 3 spår om dagen till era valpar - ett spår i veckan kan räcka och då bara ett rakt spår med smaskens i slutet".

Risken finns nämligen att de gör just det annars - lägger 15 spår i veckan - och så blir det fel någonstans och ovana som de är så rättas det inte till meddetsamma och så plötsligt har hunden alldeles tappat lusten att spåra.

Nä! Stränga Fröken håller ett manande pekfinger i luften och säger "högst ett litet valpspår i veckan, om ni inte ha möjlighet att få hjälp av en spårvan person - ajabaja"!

Det är också svårt för många att förstå att hunden kan följa ett spår som matte gått - när matte faktiskt går bakom hunden och håller i kopplet (inga spårselar etc i det här stadiet) - men när de väl greppar att hunden följer inte specifikt mattes spår, den följer ett doftspår som avviker från den omgivande terrängen, ett spår som väcker deras nyfikenhet och inneboende spårlust - då brukar det gå bättre och inte kännas så obegripligt.

Och så blir de så imponerade av hur den lilla valpen faktiskt tar upp spåret alldeles själv - inga fåniga militära "peka med hela handen"-påvisningar  i backen och så  säga "spååååår" med allvarlig röst, som man fick göra på 80-talet ;) - och vad hajade valpen av det......

Så upp i skogen. Vi kollade vinden noggrannt före varje spår och deltagarna blev väldigt förvånade över hur vinden faktiskt ändrade sig bara på 20-30 meter - ibland fick spåret läggas på höger, ibland på vänster sida om stigen.

Som vanligt när man gör det här blir resultatet ömsom vin, ömsom vatten ;)

Några spårade riktigt målmedvetet åtminstone halva spåret , någon ägnade sig mest åt harbajs, en tog faktiskt hela spåret (varje spår var bara ca 50-60 meter) och en fattade appselut 0 - flams och trams :0)

Jag upprepar dock alltid ett antal gånger vid varje kustillfälle - kom ihåg! Här får ni lära er hur och varför, tro inte att det finns ett krav att allt skall fungera perfekt här på klubben - här lever ni några timmar med hunden - det är resten av livet det skall funka - här lär ni er "knepen", träna måste ni göra själva, i alla miljöer och i alla situationer. Och jämför inte med andra "ekipage", jämför bara med var du och din valp var när ni började kursen och var ni (förhoppningsvis) befinner er vid kursens slut.

Ack ja! Det är så himla roligt med valpkurser - det finns inget så stolt som en valpägare när de t ex kan lämna hunden sittande, den sitter kvar och så kallar de in - och hunden kommer som ett spjut! Det är lycka det!