...trodde man att det skulle vara några dagar - men så drog det igång...

Man får skylla sig själv - man är ju en sådan där som är uppe och letar efter en kratta att kratta sandstranden med efter en halvtimme på playan;)

Nu är det inte så nyttigt att sola - bättre att röra sig än att ligga och steka :0) För övrigt bör man nog kleta in sig med någon solskyddsfaktor även på dessa breddgrader, ozonlagret har aldrig varit så tunt som nu  - tace care out there!

 Som sagt, tog det lugnt i söndags, kvillrade med tårna, sydde på lapptäcket, gick promenader med vännerna, skrotade runt hemma - njöt av vädret och blommorna in the garden.

Kände nästan inget av schäfertacklingen, bara lite ömhet - skönt!

Började fundera över kommande vecka och konsulterade almanackan - hoppsan! En hel vecka utan att jag skall jobba på mottagningen! Aha! Dags för fönstertvätt, biltvätt, ringa elektrikern och bestämma dag för byte av elcentral, tvätta madrassöverdrag, hämta cateringbroschyrer från Konsum och ICA - 65 år i maj, open house å de' , lämna cykeln till reparatörn' för översyn av bromsar - ja visst ja, jag skall till IKEA också och så är har jag valpkursen på onsdag 13-15....

Måste också kolla Genetica och västgötarnas mentaldiagram och ringa Marie-Anne J. och planera hur vi skall fortsätta med mentalprofilen för rasen. Får inte glömma att ringa polisen och kolla om ny kontaktperson för grannsamverkan mot brott (uppdrag från Villaägarföreningen, där jag är "sekretär")

Så måndagen gick i flygande fläng - och så ringde Marianne från mottagningen och undrade om jag kan hoppa in på onsdag förmiddag - visst! Nema problema - får lämna cykeln en annan dag, ingen panik med den.

Så här är det - jag tror hela tiden att "nästa vecka blir lugn" - inte  då! Men sanningen är nog att jag vill inte ha det för lugnt heller - har aldrig velat det. Men lustigt nog så hinner jag det mesta och har ändå tid över för en fikastund och korsordslösande.

Jamenvisst - jag glömde ju ;) jag jobbar ju bara ibland........

I morse plockade jag skir grönska på fältet, när jag gick en liten kortis med Stina och Bitte, några små björkkvistar med musöron, någon trysort  med frodig grönska på  - hemma tog jag nyutslagna röda och vita tulpaner - det blev en vacker bukett. Så åkte flickorna och jag ner till kyrkogården,jag klippte rosorna på Peters grav, satte dit blommorna, planterade ner pelargonen som stått i en kruka några dagar, den mådde bra - konstaterade att påskliljorna behöver ytterligare några dagar på sig för att slå ut  - graven såg så fin ut när jag var klar. Om 3 dagar är det ett år sedan Peter reste vidare -  jag upplever de sista 6 dygnen på sjukhuset väldigt intensivt nu , både vaken och i drömmen - helt naturligt och det känns bra - själen behöver bearbeta - betydligt värre vore det om jag inte tänkte på det alls - inte förtränga utan  tänka, gå igenom, minnas,bearbeta mera och låta det värka ut.....

Så kte vi till skogen och gick en lång, själsläkande promenad - vad gjorde man utan skogen...