Starring: Ulltottarna på Helgö - och husse Olle, tant Gamma och mamma Exi.

Ulltottarna börjar nu se ut som alldeles riktiga collies och ska snart åka till sina nya hem.

http://www.youtube.com/watch?v=ichHByjCPyw&feature=youtu.be

http://www.youtube.com/watch?v=Q5IO9E96AAk&feature=youtu.be

http://www.youtube.com/watch?v=aVMT0Csl8ec&feature=youtu.be

http://www.youtube.com/watch?v=Tq0hHKkA_UU&feature=youtu.be

...överallt. Här är ett av de pampiga slånbärssnåren på klubben. Och så hörde jag göken i går morse - det var en tröstergök    

Livet leker för små götar

Skrållan måste hämta andan efter diverse rejs med morsan och Hippie.

Inga  blåbär ännu flickor - men snart......

Äta glass...  

och titta på.... 

....

Batman, de´ e´grejor de´....

...om sina föräldrar  

Att både min mamma och min pappa hade hundar under större delen av sina vuxna liv - det vet jag. Att pappa födde upp schäfer på 20-talet vet jag också. Båda mina föräldrar var oerhört stora djurvänner (av alla sorter och arter) och berättade mycket om de hundar de haft under årens lopp. Jag är ju sladdbarn, min mamma var 45 och pappa var 50 när jag föddes - pappa född 1892 och mamma född 1897 - jojomensan!

När jag var under 10 hade vi katt, när jag var 11 år kom första hunden in i familjen, en airedaleterrier vid namn Zorro (omplacering vid ca 1 1/2 års ålder, från en äldre dam som bara inte orkade med honom). Ganska snart därefter kom Cara, en "hundstallshund", schäfer (som vi räddade från avlivning). Jag levde med dessa två i lycklig ovetskap om att det fanns någon slags form av organiserad träning av hund. Vi var alltid tillsammans (utanför skoltid) och jag lärde dem en massa tricks - utan att ha en aning om vad jag gjorde eller så...men hundarna hängde med och jag tror att vi hade lika kul alla tre.

Jag försöker minnas om pappa hade några synpunkter på min "träning" - men faktiskt inte..... 

Och aldrig nämnde han något om det som står i protokollet nedan - jag hade gärna velat höra mer om hans tid i denna klubb.

Protokollet hittade Olle, när han under några år jobbade på Svenska Brukshundklubbens kansli.

Jag blev verkligen enormt förvånad, men samtidigt glad - farsan hade faktiskt varit aktiv hundmänniska och inte "bara" sällskapshundsägare. Inte konstigt att mandrom har fått de generna   

d´Ailly Sven - det är min pappa det.

De som är 40-talister som jag, kanske också känner igen Gustaf Molanders namn. Jag känner mycket väl igen det eftersom han tillhörde pappa och mammas vänkrets.

...skaffa en kissemiss igen.....

Nej, nej, nej......bara en liten längtans tanke - jag tycker mycket om katter.

In any case träffade jag den här rara missen häromdagen, på kyrkogården. Den bor förmodligen på intilliggande gård. Pratsam som....ja som katten  , strök sig mot allt den kom åt, en kratta dög bra t ex. 

Vi konverserade varandra ett bra tag, så härligt med såna´här katter, som kommer och verkligen vill gosa och prata och inte drar osm en avlöning när man hövligt tilltalar dom. Den åmade omkring på marken, berättade en massa för mig och spann så det dånade.

" Du är en väldigt vacker och fin katt"!  "Mjjjkkkrrrrrjjaauuuu, tycker du verkligen det"?

"Frrrrr,ffffrrrrr - äsch, du säger nog så till alla katter".....

"Mjjjooppp, kul att träffas, men nu måste jag dra, viktigt ärende, ska ner i diket på sorkspaning"!

Bör vara, åtminstone delvis, en skogskatt - påminde väldigt mycket om salig Russin - Bettan och Olles tokroliga skogskatt.  

...men hennes mamma (11 1/2) tycker fortfarande att hon bör sköta om sin flicka   och flickan njuter......

Oj! Här kom det en bit av en collie med i bilden.. 

...till största delen i trädgården - frånsett ett par promenader.

Man blir glad, både i själen och ögonen av blommande blommor, buskar och....små nyckelpigor  

Men så finns det ju diverse växtlighet som man inte riktigt är sams med...

Har gjort ett kraftigt försök att få bort all den förgrömmade vårlöken som varje år bestämmer sig för att totalt ta över en rabatt. Helst skulle jag vilja ge den en redig sup Round-Up   men det går ju inte, då ryker allt annat i rabatten också.  

Och så det här andra gula eländet....suck....vete tjyven var den kommer ifrån - men den sprider sig som....tja...som ogräs...

Nu har jag grävt bort den från diverse rabatter och skoningslöst kört över den med gräsklipparen - det upptar en rejäl bit av slänten. Nästa vår får jag försöka gräva upp där också, innan gräser börjar växa. Måste ta reda på vad den heter...inte vintergäck.....

...hade en gosse i skåpbil, i går eftermiddag på parkeringen i Ekerö centrum. Han skulle in på platsen bredvid min bil, hade för hög fart, det blidde liksom fel i svängen och han fixade en buckla i min vänstra bakskärm + diverse lackskador. Inga jätteskador, men klart tillräckligt för att behöva åtgärdas. Min fina bil  

Men - som Karlsson på taket skulle ha sagt "det är världsliga ting"   och skåpbilens ägare är en ärlig och redliger man - lämnade sitt visitkort på min vindruta och bad mig ringa.

Så vi har språkats vid, skadeanmälan är upprättad via försäkringsbolaget (vi har samma bolag ) och nu ska vi bara se om jag kan lämna bilen å Ekerö bilskadecenter eller om jag måste åka till märkesverkstad. Föredrar klart Ekerö-varianten, där kan de ta bilen subito och jag får en lånebil - med märkesverkstaden vet man aldrig hur långt fram i tiden det ligger. 

En betydligt trevligare händelse i går var att Bettan och Olle kom med Exi och hennes fyra puppor, på "bilåknings- miljö- och socialiserings-besök".

Valparna härjade runt på tomten, kanonspännande med alla nya dofter och intryck !

Tradirej, tradiraj, här går jag med svansen på svaj!

Å tjo och hopp och svejs, här får ni se mitt lilla fejs!

Himla mamma! Vadå v ä n t a ? Jag vill ha vatten NU!

Pax för bläckfisken! 

Kolla mig då! Värsta spårhunden!

Blir det bra så här? Själv tycker jag att jag är sååå himla snygg!

Jämrans, så varmt det är!

Hurra! En gris mindre på Ekerö ! Duktig pojke!

Jaaaaaa! Mellanmål!

GOTT!

Och sen´åkte de hem, fick mat och sov väldigt gott