...om sina föräldrar  

Att både min mamma och min pappa hade hundar under större delen av sina vuxna liv - det vet jag. Att pappa födde upp schäfer på 20-talet vet jag också. Båda mina föräldrar var oerhört stora djurvänner (av alla sorter och arter) och berättade mycket om de hundar de haft under årens lopp. Jag är ju sladdbarn, min mamma var 45 och pappa var 50 när jag föddes - pappa född 1892 och mamma född 1897 - jojomensan!

När jag var under 10 hade vi katt, när jag var 11 år kom första hunden in i familjen, en airedaleterrier vid namn Zorro (omplacering vid ca 1 1/2 års ålder, från en äldre dam som bara inte orkade med honom). Ganska snart därefter kom Cara, en "hundstallshund", schäfer (som vi räddade från avlivning). Jag levde med dessa två i lycklig ovetskap om att det fanns någon slags form av organiserad träning av hund. Vi var alltid tillsammans (utanför skoltid) och jag lärde dem en massa tricks - utan att ha en aning om vad jag gjorde eller så...men hundarna hängde med och jag tror att vi hade lika kul alla tre.

Jag försöker minnas om pappa hade några synpunkter på min "träning" - men faktiskt inte..... 

Och aldrig nämnde han något om det som står i protokollet nedan - jag hade gärna velat höra mer om hans tid i denna klubb.

Protokollet hittade Olle, när han under några år jobbade på Svenska Brukshundklubbens kansli.

Jag blev verkligen enormt förvånad, men samtidigt glad - farsan hade faktiskt varit aktiv hundmänniska och inte "bara" sällskapshundsägare. Inte konstigt att mandrom har fått de generna   

d´Ailly Sven - det är min pappa det.

De som är 40-talister som jag, kanske också känner igen Gustaf Molanders namn. Jag känner mycket väl igen det eftersom han tillhörde pappa och mammas vänkrets.