...känner man sig i dag. Har sovit nära 10 timmar, med avbrott bara för att släppa ut vännerna vid vanlig tid och ge dem mat, sedan tillbaks till sängen och så sov vi gott flera timmar till.

Fyrfotingarna är verkligen lyhörda för hur man mår. När jag var yr och inte mådde särskilt bra i går morse och la mig på sängen - västgötarna låg som limmade intill mig, pussade var de kom åt, Bitte la huvudet på min mage och sedan låg de bara alldeles stilla. Hippie kom in och kollade läget, puttade med nosen "hörru, hur är det egentligen"? Stod länge och bara tittade på mig, när jag sa "det är ok Hippie, du kan gå ut om du vill", så svängde svansen lite och så gick hon ut på tomten.

Hippie vill gärna ha koll och håller kontakten, men är inte lika extremt "mammig" som västgötarna - dom ska ju helst vara inom en meters håll från mig hela tiden. Man har vant sig, det stör mig inte alls, dom bara är där och om dom inte var det, skulle jag bli orolig, för då är det definitivt något fel på den som inte är där.

Nog känner dom allihop när man inte är som vanligt.

Nu åker vi till skogs och går en skön promenad.

Vet inte vad som hände, men en kommentar, ville inte stanna kvar som sparad, så jag kopierar in den så här i stället.

Hihi, dom gör sitt bästa ibland :0)
Nä, högt tryck har jag aldrig haft, och är glad för det.
Dessutom var det väldigt bra att få både EKG taget och blod-hjärt-prover - nu är man kollad för ett tag framöver :0)