Själv kan jag säga att jag inte direkt haft skitkul (ursäkta).

Lilla Sally fortsatte att vara frisk som en....ja som en frisk västgötaspetsvalp. Onsdag kväll kroknade mamma Ida. Jag tillbringade större delen av natten med att följa henne runt trädgården, hasande fram i nattlinne (som Mårran ungefär :0) ), beväpnad med hushållspapper, platspåsar, vattenkanna och ficklampa - man har ju haft magsjuka hundar nattetid förut, men faktiskt mycket mycket sällan under 32 års hundägande.

Nåja, Ida mådde tjyvis fram till 03-blecket, sedan lugnade det sig och efter att hon druckit själv, sov vi några timmar. På morgonen var Ida som vanligt och krävde mat!

Fick under dagen små portioner fiskspad, fisk och ris och tyckte varje gång att det var för lite.

Och under gårdagen - ja då bröt helvetet loss! Alla fyra övriga valpar belv sjuka med någon timmes mellanrum - det var ett bajs och ett kräks......

Ringde Britta (som skulle komma först i kväll), hon kom så fort hon kunde. Kände att det här blev liiite övermäktigt att klara själv.

Ingen av valparna blev dock lika utslagen som lilla Sally, ingen behövde "puckel i nacken" - men bra slaka var di i alla fall - små krakarna....

Framåt 03-tiden i morse började några av bebbarna dricka själva, övriga vätskade jag med engångsspruta med 2-3ml vatten åt gången, tills de också tyckte att det var dags att dricka själva.

Vid 05-tiden var infernot över - då åt alla varsin liten portion, mest bestående av fiskspad, med lite mjukt ris och kokt fisk imosat.

Alla utom Sally - hon fick minsann "riktig mat" hon :0)

Köket är skrubbat ett antal gånger, hekatomber av tidningar  blev utburna och stoppade i säckar, nya inlagda gång på gång.

Britta är en fantastisk "klammer-borttagare" och ser till att jag har tidningar att lägga på hela tiden.

Valphagen är spolad - generalspolad! med slangen, tunneln tvättad, alla leksaker i köket och i hagen har åkt i tvättmaskin, alla plädar och lakan likaså.

Hagen har stått och "luftat" sedan i förrgår. Nu har gänget varit ute och röjt i den ett par timmar, tills det började blåsa, då åkte de in i köket igen och nu sovs det gott.

Ja kära nån' så det kan bli...

Jag ska inte neka till att jag varit riktigt ängslig flera gånger under denna vecka - minnena av den första kullen där alla dog, stack naturligtvis upp sitt fula huvud. Men de här valparna är snart 8 veckor, tjocka, starka och välmående - jag talade strängt med mig själv och dessutom har jag en mycket god och tålmodig mentor i dotter Bettan - hon får stå ut med mycket hon !!!

Jag kan inte tänka mig att det här eländet kommer tillbaka - det är säkert klart nu. Möjligen kan mina "storhundar" drabbas, Ida har ju varit tillsammans med dem, men vi får se. Att vuxna hundar blir magsjuka, känns dock betydligt lugnare att tackla, än när små valpar blir det. Bara att hoppas att "di store" slipper.

Jaha som sagt, så har jag haft det..........