Så sa min lilla norrländska mamma när något var riktigt hemskt.

Och i går var det hemskt - här hos mig.....

Lilla Alfhild, som ska kallas Sally, blev magsjuk - bara så där tvärt. Diarré, men bara ett par gånger, inte så farligt. Tji mat, bara lite mjukkokt ris. Läget verkade lugnt, aptit fanns.

Men så sent på eftermiddagen kräktes hon ett flertal gånger. Jag gav lite vatten i mungipan i engångsspruta flera gånger,  men det kom upp efter en stund. Hon började se hängig ut....

Uttorkning går fort med så små figurer, så jag åkte direkt till Albano, där hon fick en dygnsdos (100ml) vätska i nacken, undersöktes noga, inga fel någonstans, mjuk i buken, ingen ömhet eller smärta.

Medan vi väntade på vetten, knallade hon runt på golvet och undersökte plejset, inte så kaxigt som vanligt, men ändå...

La sig sedan tätt intill mamma Ida, som var med, och somnade.

Hem igen - Bettan var hemma och tog hand om övriga menageriet, tack igen!!!

Lilla Sally var så trött så trött, somnade i deras "koja" under köksbordet och sov, sov, sov...

Ragnar gjorde något väldigt rart. Han nosade noggrant över Sally, pussade försiktigt på henne, la sig sedan tätt intill henne, magen mot hennes rygg och la sedan frambenet om henne, precis som om han låg och kramade henne. Sally tyckte om det! Gull-Ragnar!

Sov några timmar mellan 22.30 och 24.30 Upp och kollade. Sally var lugn, gick runt lite, men ville inte dia Ida som kom och gav de andra en skvätt. Det knöt sig i magen på mig.......

ATT man ska ta så dj....allvarligt på allting!!!!!!

Gång på gång under de här 7 veckorna har jag tänkt "det här är för bra att vara sant! Det går för bra! Snart händer det något! Jag kan inte få ha det så här bra! "

Och i natt satt jag där med tårarna rinnande och tänkte "jamen, ta för f-n ut det på MIG, inte på den här lilla valpen"!

Ynklig kände man sig - men försökte naturligtvis spotta upp sig för alla vännernas skull, både små och stora.

Allt var lugnt, alla sov, jag sov mellan 02 00 och 03 30, då tyckte ida att det var dags för en skvätt till.

Och si! Då drack Sally!! Och så storgrinade man för det då.....

Efter ett par timmar fick hon en liten portion fiskspad, lite ris och några "flagor" fisk - gick ner!

Vid 07-tiden diade Ida valparna igen - så här tätt har hon inte diat dem på närmare en vecka. Undrar om hon instinktivt kände att "här behövs lite extra uppställning, Sally måste ha käk och di andra får hänga på".

Sally diade förnöjt med resten.

Dagen har sedan gått i vilan och lugnets tecken. Sally har fått små portioner spad, ris och fiskbitar - allt har gått ner, inga som helst tecken på kräkning eller diarré. Hon har busat och levt om, precis som vanligt, ibland har jag tagit upp henne ur hagen och hållit henne i famnen, förmanande henne att ta det lite lugnt "du är konvalescent förstår du lilla vän".

"Konvavaddå??? Släpp ner mig genast, jag har en brottningsmatch på gång"!

Man kan fundera tills man blir blå, på vad som orsakat hennes magåkomma i går. Kanske en kombination av att magen var lite i olag och parvo-vaccination.

Kanske hade jag ökat på maten lite för fort, kanske tålde hon inte A-filen.

Har nu tagit bort A-filen för alla valparna och jag måste säga att de (om möjligt)äter dubbelt så fort utan den.

en del säger att A-fil är toppen för valpar, andra säger att de ska inte alls ha mjölkprodukter, en del ger sina hundar A-fil hela livet, andra skulle inte drömma om det.

Alltnog och emedan. Sally mår bra,övriga valpar visar inga som helst tecken på att må dåligt och  vi fortsätter att ta det så lugnt.

Lyckades gå en 40-minutersprommis med storhundarna i morse, vi kanske kan ta en liten vända nu i kväll när småttet sover.

Men FY så sånt här tar tag i en! Är helt urlakad, man är väl knäpp.......

Mörkt var det och telefonbild är det...

 

Bitte

26 juli 2011 19:18

Jag känner igen allt det där, Britta!
Så tagen man blir!
Skönt att allt funkar nu!

Bitte

http://hem.passagen.se/sanningegardens

Britta Hammarström

26 juli 2011 19:26

Tack Bitte!
Jo, det är nog en och annan uppfödare som varit med om detta......

 

maait

26 juli 2011 19:32

Vad skönt att det gick bra för lilla skruttan.

Götenegänget

Britta Hammarström

26 juli 2011 20:41

Tack Marit!
Det är sådana här gånger som man tänker "varför i himlens namn gör jag det här"?
Men så behöver man bara hålla ett litet knyte i famnen, så vet man varför...

 

Karin med Y,D o A

26 juli 2011 19:50

Lite knäpp är du nog men det underlättar i vardagen. Hoppas att du får en lugn natt och att di små kan vara utan mammamat i natt. Alfhild ( Sally), hoppas vi ska vara på benen nu. Jag säger bara Ragnar, tror att jag ska kidnappa honom så fort tillfälle ges. Blir han de minsta lik gentlemannen Acke så kommer han att bli en tillgång för sin nya matte/husse. Jaja jag vet, Bettan, att det gick ett och annat örngott och att han var morgonpigg, men vilken hund.

Britta Hammarström

26 juli 2011 20:39

Ragnars matte ligger i startgroparna i Jämtland - han åker till sitt nya hem på söndag.
Jo Acke var något alldeles speciellt :0)
"Ett och annat örngott och morgonpigg" är väl dgens underdrifter :0) Det fanns inte ett påslakan eller örngott i det huset som inte hade märlig form och var klagade på längden och tvären, under rätt många år och Acke drog igång VARJE morgon runt 04 00 - och han hördes!
Det hotades många månger med att han skulle få sova i lillstugan, men nog låg han där i sängen hos Bettan och Olle varje natt :0)

Som Bettan sa "Acke överlevde på sin charm".

 

Agneta

26 juli 2011 20:27

Förstår hur du kände dig.
Var med om det när Lovis var valp, men då var hon i varje fallrunt 8 månader och det var hemskt. Det blev dropp. Men man känner sig väldigt liten när man inte kan hjälpa dom på studs.
skönt att det är bättre.
Kram
Agneta

Britta Hammarström

26 juli 2011 20:36

Tack!
Om du ska se bebbarna "lajv", så får du komma förbi före söndag - då åker 3 av småttingarna. måndag reser resterande 2.

 

Irene

26 juli 2011 22:12

Så skönt att allt gick bra!!!

http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com

 

Solan

27 juli 2011 10:00

Sjuka valpar är väl som sjuka småbarn, man blir nästan sjuk själv! Av ängslan och oro. Skönt att det ordnat till sig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...