..gjorde vi i dag i Västerås, hos Stefan Rosén.

Vilken tur jag har haft som "hamnat" hos två så duktiga hund-fysioterapeuter, först Anna och nu S R.

Stefan ägnade minst en timme åt Bitte, hade tre elever där, så nog blev hon ordentligt genomgången   

Bitte fick gå respektive trava i en lång, mattklädd gång, blev genomgången på bord och slutligen fick hon stå på belastningsvågen.

Såg i princip ut som den våg som brukar stå hos veterinärer, men var uppdelad i fyra sektioner och bakom fanns en display med staplar som visade belastning/ben i %.

Frambenen var helt ok,hö bakben belastades 6% mindre än vänster. Finns alltså en liiiten svaghet kvar, men....ja....liten....

Stefan tyckte att Bitte kunde plaska sig igenom ett par vattenpass till  hos Anna - de är väldigt effektiva! I övrigt motionera så mycket det går - när det blir möjligt, gå i inte för svår terräng (vilket vi ständigt gör när det är is- och snöfritt). Inga rejs med polarna ännu och det har jag inte vågat låta henne göra heller. Känner mig som världens största glädjeförstörare när jag måste säga "NEJ" så fort vännerna  börjar kasta blickar på varandra och gå ner i "nu jädrar blir det rejs"-ställning.

Bitte är liksom navet i rejsen, så när hon inte får vara med så lägger de andra också av.

Men snart flickor, snart  Vi gör ett återbesök hos Stefan första veckan i mars. Frågade honom lite om eventuell parning och eventuell valpkull och det trodde han absolut inte skulle vålla några problem. "hon kommer att bli helt bra, bara ni är lite försiktiga ett par veckor till".

Så får det bli - vi fortsätter med träning, både med och utan vatten - skam den som ger sig, har vi nu kommit så här långt så ska vi inte äventyra något.

Ytterligare ett litet glädjeämne i dag - jag kan öppna alla tre grindarna på baksidan, för första gången sedan...tja, november.

...att glädja sig åt!

Under lång promenad på den väldränerade golfbanan vid Skytteholm, träffade jag Bettan, Olle och deras fyrfotingar. Så blev det fika på Helgö.

Hemma kunde jag glädjas åt en snöfri altan (så länge det varar...)

..och den här soldyrkande kvartetten

Inomhus har två vackra amaryllisar vaknat till liv, sent omsider - hade faktiskt ingen aaaaning om att di var vita.

Det är sant!

Åkte utan större förväntningar till Skytteholms golfbana på förmiddagen. Senast jag var där var det ingen hit kliva runt - men i dag!

Större delen av golfbanan var snöfri ! Barmark! Vi kunde sätta fötter och tassar på gulnat gräs, jord och tocket! Så underbart!

Vi vandrade runt i ca en timme - jag hade ett flin i fejset hela tiden - så absolut ljuvligt att kunna gå normalt, inte behöva planera varje steg och inte vara orolig för att vännerna skulle slinta och halka.

Bliss!!!    

Fylld av energi åkte jag hem, bakade LCHF-bröd, gjorde LCHF-pannkaka och dammsög.

På eftermiddagen tog vi en tur till klubben - ville mest se hur det såg ut på planerna och parkeringen. Skogen var helt ok att knalla runt i, gick en bit på golfbanan också - men så märkligt!

På Troxhammars golfbana ligger snön tjock, barmark på några enstaka små fläckar. Det är bara ca 2 mil mellan banorna, tänk att det kan vara så stor skillnad.

Var inne och handlade på Lidl, såg en rätt kul skylt -  "frigående ägg"   - tog en kartong och höll stadigt i den, så att inte äggen skulle ranta iväg....

Vi får väl se....

Bitte begick ett rejält vattentraskpass i dag, fick t o m springa så att det gick vågor i burken.

Lång vibrationsstund och så stretching. Kolossal förbättring av Bittes ben. Hon går på ett helt annat sätt, fritt och säkert, har gjort några snedsteg i halkan (vem har inte gjort det....) men parerar utan besvär.

På måndag åker vi till Västerås och träffar Stefan Rosén - Bitte får göra belastningsprov (på belastrningsvåg) och blir genomgången av S.R

Ska bli väldigt intressant att se hur den här belastningsvågen fungerar.

I dag fick Skrållan åka med mamma till "gymet". Uppförde sig exemplariskt, fnattade runt och kollade in plejset, hälsade på Anna, hoppade upp på en stol och tittade intresserat på när mamma var i "burken". Verkade lite oroad först....mamma är du ok där inne?.....

Men insåg snart att Bitte klarade sig bra och satt sedan bara stilla och tittade. Sista 5 minuterna på "vibran" hoppade Skrållan upp och satte sig bredvid mamma, precis som Stina har gjort. Skrållan verkade tycka att det kändes rätt skönt.

Vi gick en misslyckad promenad på förmiddagen. Tänkte mig neråt grusvägen - jo hej du! Glashalt! I går helt promenadbart, i dag icke!

Vek in på "mitt" fält, där bar underlaget på de tilltrampade stigarna, vi vacklade runt där en stund så att vännerna åtminstone fick springa lite.

Efter besöket hos Anna fixade jag till baksätet. Inköpte två utmärkta skydd till baksätet på Lidl, jag tror de kostade 60:-/styck, på Mekonomen kostar de 250:-

Bra att ha två, de behöver förmodligen tvättas rätt ofta.

Nu har Hippie baksätet för sig själv, iklädd fin och stadig säkerhetssele som är fäst i bilens säkerhetsbälte. Tre små götar har gott om plats i buren, tog bort mellanväggen igen - jag tror det blir bekvämast för alla på det här viset. Hippie tog sele och placering med upphöjt lugn. La en stor frottéhandduk på skyddsklädseln, inte kan lilla Hippie ligga på bara den........

Exi med matte Marianne bor i Stenhamra. M. har flera gånger pratat om en 2,5 km-slinga precis där hon bor. På eftermiddagen gick vi den tillsammans - härligt att låta vännerna sträcka på tassarna ordentligt. Bitvis halt,men gångbart.

Frk Skrållan är lite ovan vid nya hundar, men det går väldigt snabbt över. I morse träffade vi lille Hubbe (jack russel) - Skrållan blev lite taggig på ryggen och muttrade. Men säger man bara " men Skrållan, så där hälsar man väl inte"....

så går hon snällt fram och bekantar sig utan krångel, Hubbe fick godkänt.

Likadant med Exi - taggar på ryggen och lite oooooovvovv, Exi tittade förvånat på henne. "Nää, Skrållan, gå nu och morsa på Hippies syrra".

Ok, jag morsar - schysst brud....  Och så sprang alla tillsammans i lugn och ro.

Tack för trevlig promenad Marianne!

Tvi,tvi - nu spottar man i nävarna och tar itu med nummer 1/2011 av Västgötaspetsen och Rapportören.

...håller gärna ihop.

Stina,Bitte och Skrållan befinner sig oftast väldigt nära varandra. Hippie har inte alls samma behov av att "klumpa ihop sig". Hon ligger gärna i soffan eller ena biabädden, medan götarna helst "äro ett". Götarna kan gärna gå och lägga sig hos Hippie, men hon....tja...lite förnäm colliedam kan man väl få vara   

Nattetid vill dock alla fyra vara så nära varndra och mig som möjligt. Attans tur att man har en rejäl dubbelsäng.

Meeeeen! HUR länge ska vi behöva vänta på middagen?

Stina: Väck mig när människan börjar reagera...

Vakna Stina! Tror det börjar bli dags!

Aaahhh, middag och promenad - nu kan vi knoppa ett tag.

Åkte till klubben på förmiddagen. WOW! Parkeringen var den snyggaste skridskobana jag sett på länge, absolut spegelblank! Kopplade alla fyra och så tog vi oss försiktigt längs ena kanten ut på golfbanan. Ingen  rolig promenad, men de fick i alla fall springa och röra sig lite. Tog mig försiktigt från skridskobanan och åkte hem.

Ingen idé att åka dit igen på några dagar. En ljusglimt "promenadwise" finns det emellertid - snöbilarna har, sedan i går,  slutat åka på grusvägen - Jiiihhaa! Nu kan man i alla fall gå där.

...efter dagens förmiddagspromenad.

Stina med sedvanlig "we are not amused"- look.