Fiskade upp Ylva och Skrållan strax före kl 07.

Lite vädring av alla på "deras fält", Skrållan höll på att svimma av förtjustning över att få träffa både mamma och mormor ;)

Båda dessa damer behandlar Skrållan mycket vänligt, lite mutter i 30 sek. -bara för sakens skull - sedan är det bara trevligheter och röj.

Vi tyckte först att det verkade vääldigt långt från avfarten vid Upplands-Väsby och till utstället  - "följ skyltar" stod det i PM.

Jodå, två små skyltar som man i princip behövt förstoringsglas för att se, 500 och 300 m från utstället - innan dess hade man kört ca 8 km utan en enda skylt.

Nåja, vi var ute i kolossalt god tid och hittade rätt.

Fick bra parkering (dyr! 40 spänn) väldigt nära "insläppet".

Fixade till hage, stolar m m och gick och rastade vännerna.

Birgitta, Ruben och Alex anslöt.

Jag tog Alex direkt och började med kontaktövningar etc - HAH! Glöm det!En korvbit gick bra att ta, men sedan var det bara glo efter matte.

Bedömningen flyttades fram 15 minuter p g a kö vid infarten.

Vi satt inte i sjön och vädret var rent gudomligt - who cares;)

Jag höll mig utom synhåll från Birgitta med Alex hela tiden.

Det var svettigt att visa honom kan jag säga. På bordet - nema problema - han är idel solsken, pussar domaren på handen, låter sig klämmas på och knådas,tandvisning helt u a - stumpen går som en gräddvisp.

Så fort han kommer ner på marken tänds en gigantisk neonskylt över hans huvud " VAR ÄR MIN MATTE"?!

Flera v-spetsägare utanför ringen log igenkännande och sa "just det! Jag kan inte heller låta någon annan visa min hund". Sickna mammagrisar dom är (en del) :0)

Domaren sa om Alex - "jag hoppas den här gossen kommer tillbaka"!

Ruben var inte heller i dag några problem med, visade sig finemang, oklanderligt uppförande, och kastade bara någon blick på matte, som nu satt vid ringside.

Både Alex och Ruben fick nöja sig med ettor, med mycket bra kritik.

Lilla Skrållan gick som en prinsessa med mig, travade hur fint som helst, stod på bordet och lät sig leende hanteras - fick etta med HP och även hon mycket bra kritik.

Lilla Skrålle-troll - så duktig du var på din första utställning ;)

Både Bitte och Stina fick CK - Stina kom 3:a i bästa tik, blev Bästa Veteran (fanns en hane att konkurrera med), Bitte blev reserv i bästa tik.

Och så hade mandrom för första gången en uppfödargrupp - gulp ;)

3 handlers, 4 hundar......Jag tog Bitte och Ruben, Ylva tog Skrållan och Birgitta  Alex.

Och tro´t eller ej - vi fick 1:a och HP på gruppen.

Kritiken: 2 kombinationer. "En grupp med mycket torra, strama individer. Vackra skallar och alert attityd. Balanserade rörelser. Uppfödaren gratuleras!"

Stina och jag tog ett varv i veteranringen - men det blev bara ett varv - trots att hon var pigg, stod som en liten porslinsdocka med viftande stump och var hur jäkla söt som helst.

Och hur var det med BIR och BIM då?Jo, BIR blev Skogsbygdens Petronella Pralin (tikcert)BIM Svedala Sigmund Sockerbagaren (hanhundscert?)

Kims uppfödargrupp (Skogsbygden) vann naturligtvis - fantastiskt fina individer alla fyra!

17 västgötar anmälda - domare: trevlige Hans-Åke Sperne.

Hur det gick för Kim och Petronella i gruppen vet jag inte - Stina och jag åkte hem.

Efter bedömningen å förmiddagen skjutsade jag hem Ylva och Skrållan till Huddinge, tog färjan till Ekerö, åkte till Helgö, släppte ut Bettan och Olles hundar (de var borta några timmar), tog med mig Hippie hem.

Hemma var vännerna på tomten en stund medan jag fixade deras mat, tvättade av mig själv m m....

Så fick Hippie och Bitte vara hemma och Stina fick åka helt solo med matte tillbaka till Vallentuna för spring-i- veteranring.Att det inte gick så bra gör vi en lort i ;)

Stina fick vara helt ensam med sin matte ett tag, bli gosad med, få godis, fick höra hur himla söt och duktig hon är (det får hon iofs annars också, men nu var bara hon med) .

Och tycker domaren inte att hon är lika fin som jag tycker att hon är - stackars domaren :0)

Här en bild på de tre flickorna och deras rosafletter.

Birgitta och gossarna hade lite bråttom och drog iväg innan vi hann plåta dom.Birgitta skulle till landstället i Roslagen och "hjälpa till med att dyka efter ett ankare"! - En fullständigt normal sysselsättning för en dam i bästa 75-årsåldern......