Så här börjar Erik Axel Karlfeldts välkända dikt: 

Intet är som väntans tider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Det är långt till diktens "väntanstider", men den första raden passar in på så mycket, få strofer är väl så ofta citerade  som den ;)

Här hemma är det mest så här....