Hon har ställt till en hel del,på många håll i landet, satmaran.

Mandrom hade väl sovit en timme när jag vaknade av stort slammer utanför. Det var skyddsplåten ovanför markisen som väsnades å det värsta. Det brukar den göra när det blåser ordentligt, men nu var det ett öronbedövande skrammel. Gick upp och kollade genom altandörren - jodå, den satt fast. Försökte somna om, men det gick bara inte. Det var något mer ljud......

Kollade plåten igen - nema problema. Vid 4-blecket var det ett sånt' rackarns liv i trädgården att jag tog ficklampan och gick ut i nattlinne och stövlar och kollade - och vad skåda mitt norra....

Trädgårdsskjulet var totalt kaputt, hälften av plåtarna låg utanför tomten, en del låg precis vid parkeringen - attans tur att den inte träffat någon av de två bilar som stod där...

Grejorna i skjulet låg som om någon hade blivit tvärförbannad och vräkt omkring dem - och det hade ju någon blivit också -Dagmar!

Ut och släpade in den, höll på att flyga iväg själv på kuppen   

Fick in den stora väggbiten i garaget, lyckades baxa det gamla trädgårdsbordet intill resterna av skjulet så att de hölls fast lite grann mot häcken, kunde inte göra mer utan gick in och la mig  - lyckades sova en timme frampå morgonkröken. Vännerna tyckte att det var en lite märklig natt....

När jag gått upp och fixat frukost, hörde jag ett starkt pipande ljud - vad är nu detta??? Kunde lokalisera det till pannrummet - NEJ!!!! Inte en kvaddad värmeanlägging till!!!! men så illa var det inte, den pep bara och talade om att något hummelihumskydd hade utlösts och ville att jag skulle "kvittera". Gjorde så och den blev tvärtyst och uppförde sig som vanligt igen - puuuhhh.

Nu har jag flyttat det mesta som stod i skjulet, taket är nu inne på tomten igen. Får snart hjälp att liksom bunta ihop hela skjulet och förankra det någonstans.

I morgon ringer jag till Andrei och ber honom göra en stadig träram och fästa plåtarna på den - skjul behöver jag! Skjulet var nu förankrat med ca 70 cm långa jordankare - tjosan, det var ingen konst för Gudrun att rycka upp dom!

Skruvarna i botten på min brevlåda  (en sån' där hög, låsbar historia)hade på något sätt rycks loss och hela brevlådan låg ute på gatan - den har nu fått en tung stenplatta i botten.

Ja, kära nån'...

 

Duritzan

26 december 2011 16:20

Blåst har det visserligen här också, men inte så till den milda grad.
Men Britta - i början skrev du (helt rätt) att det var Dagmar som jäklades. Gudrun var länge sen...
Nä, ska man förankra något så att det håller då är det nergrävda rejäla betongklossar som gäller. Fast det är å andra sidan mycket jobbigare att få ner.
Se till att du inte blåser bort - vem ska då ta hand om hundarna? Och vem ska förse oss med så fina bilder på nätet? Nä håll dig på jorden är du snäll!

Britta Hammarström

26 december 2011 17:18

Man var väl lite tom (-mare än vanligt :0) ) i pallet p g a sömnbrist.

 

Duritzan

27 december 2011 17:13

Jo en stormnatt kan röra om lika mycket i skallen som på marken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...