Fick liten rapport från Birgitta - matte till Valle, Ruben och Alex (Valle, far till Bitte och Ruben, farfar till Alex och Skrållan, och 4 till...).

Valle är fyllda 13 bast med fortfarande vid god vigör. Birgitta och K-O:s hundar har nog alltid fått mer motion än många andras hundar. Promenader på 3-4 timmar, vandringar i fjällen, skidåkning....

Här är rapporten:

"Här följer en beskrivning av vad vi sysslat med: Julafton gick vi gröna leden i Nackareservatet till Erstaviksbadet (1 km från Solsidan) där vi tog Saltsjöbanan hem till  stor och sen lunch. Det var väldigt blött i markerna så man fick leta sig fram runt om pölarna (vi hade inte stövlar) men inte halt annat än på en del rötter. Valle gick med, han ligger visserligen inte först i spåret, utan  ofta sist – dock inte alltid – men tar det i sin egen takt och nosar, går in vid sidan om stigen för att kolla upp saker. Visade inga trötthetstecken  när vi pausade (t ex genom att lägga sig ner), inte heller när vi kom hem. – Juldagen  tog vi det lugnt. -  Annandagen gick vi i motsatt riktning, tog tåget till Erstaviksbadet och gick blå leden, 13 km, som är torrare, går högre upp, bitvis på klippor genom tallskog. Den är vackrare och lättgången.   Valle i god form!  Mot slutet hittade vi en tennisboll som han gärna ville ha och t o m sprang lite för att få tag på.  KOF (80) gick med stav, blev rätt trött på slutet då man får klättra uppåt eftersom  leden går på bergen över Källtorpssjöns nordsida.  (Mitt emot Hellasgården. En del av skogen där brann för ca 10 år sen när några ryssar från ambassaden skulle grilla korv på sommaren…)  Vandringarna tog 4 tim resp 4,5 tim.  Ruben och Alex flänger förstås runt, gärna tillsammans, och undersöker allt av intresse i skogen. "

Snacka om kondis! På både folk och hundar!

Och så kom det rapport från Ragnar i Jämtland.

Ragnars matte Ulla bor "i skogen", men de hade klarat sig från fallande träd och strömavbrott efter Dagmar - mycket snö är det dock.

I närheten finns nån'  som har highland cattle - i lösdrift! Vilket innebär att de ofta är där de kanske inte borde vara....

Ulla var ute med corgin Lotuz och Ragnar, då de mötte cattle-gänget, som blev alltmer närgångna. Ulla började tycka att de var lite fööör närgångna (Ulla har både hästar och andra djur och är inte särskilt lättskrämd).

men se då klev Ragnar fram! (Ragnar är 7 månader 6/1) och talade om för kritterna att "nu går ni hem - BASTA"!! Han drev helt sonika iväg gänget och de lydde snällt :0)

Duktig Ragnar!

Har också fått kort på två av Ragnars syskon - Nenya och Birk, på promenad nu i jul.