...ute.

Kände det i dag, mitt på dagen.

Det luktade lite annorlunda.....

Det var något med ljuset....det var liksom ljusare.....(inte bara det faktum att det är några minuters mer dagsljus, utan själva ljuset)

Fuglarne sjöngo - kvittrade små vårtrudelutter....

Det finns hopp! Även om det är långt kvar.....

Tog en tur till klubben på förmiddagen - gick utmärkt att gå runt slingan i skogen. Hippie fick lite träning på appellplan - till sin oerhörda förtjustning  Stina fick flänga runt i snövallarna och dänga med (läs: mörda) boll-i-snöre.

Bitte fick (suck) i koppel gå ett par varv runt de stora appellplanerna, snufsa och i alla fall skutta lite. Hon går mycket stadigare med akterkastellet, inte alls så bredspårigt som tidigare och definitivt utan hälta. De muskler som hjälper till att  hålla in benen mot kroppen fungerar klart bättre.

Ingen TV-reparatör synes än,

och stjärnorna på himmelen de blänka......

"jo men de hade ditt jobb med sig i går.... och i dag.....men dom har väl fastnat på något jobb....jag får inget svar på deras mobiler....dom svarar inte när de är på något tak "(vilket i och för sig är klokt).

"Kommer dom före helgen tror du, jag har ju faktiskt väntat sedan i måndags morse"?

"Ja oh ja, visst gör dom det"!

"Tja, det är en dag kvar"....

"Jamen.......det gör dom nog...."

"Todääääää" som Dag-Otto säger  

Himla mysigt är det att krypa ner i sängen på kvällen, läsa en stund, tills man får boken på näsan (vilket brukar inträffa efter ca 10 sidor, om det inte är fruuuuuktansvärt spännande) och känna sig omgiven av de här tre nattade knytena.